Internationella insatser, nutida och framtida utmaningar

Den första svenska internationella fredsfrämjande insatsen ägde rum 1956, då svenska FN-soldater ingick i FN-styrkan UNEF (United Nations Emergency Force), med uppdraget att övervaka eldupphörsavtalet i Suez. Sedan dess har Sverige engagerat sig i flera olika insatser runt om i världen, med stor vikt på Kosovo och Afghanistan under senare år. Syftet med Sveriges internationella uppdrag är att ”… bidra till att upprätthålla internationell fred och säkerhet och därmed underlätta för en rättvis och hållbar global utveckling. (…) i förlängningen också om att främja vår nationella säkerhet och svenska intressen.” Situationen i vår omvärld ändras kontinuerligt och därmed är det viktigt att våra insatser kan anpassas till dessa förändringar. Hur ser situationen ut idag och vilka utmaningar står i vår väg?

Sverige deltar för närvarande med militära styrkor i Kosovo och Afghanistan, under sommaren 2012 gav regeringen Försvarsmakten i uppdrag att förbereda sig för ytterligare insatser utanför Somalias kust i Adenviken. Utöver dessa militära insatser är Sverige närvarande på betydligt fler platser runt om i världen med civil personal. Folke Bernadotteakademin är en av de största svenska myndigheterna som rekryterar, utbildar och sänder ut personal på utlandsuppdrag för krishantering. Utöver statliga insatser, finns det en mängd NGO: s (Non Gorvernmental Organization) som bidrar till fredsfrämjande insatser och spridandet av kunskap om mänskliga rättigheter. Ett exempel är Kvinna till Kvinna, som arbetar för främjandet av kvinnors rättigheter i konflikområden. Sverige har med andra ord både militär och civil personal utstationerad, både statligt anställda samt civila som på uppdrag av icke-statliga organisationer finns utplacerade i konfliktområden.

Regeringen har satt upp som mål att internationella militära insatser alltid ska åtföljas av civila, där landet i fråga får hjälp i återuppbyggnadsprocessen. I rapporten ”Strategi för Sveriges stöd till det internationella engagemanget i Afghanistan” utgiven av regeringen 2010 står det som slutsats att det krävs olika typer av insatser för att få till en positiv utveckling i Afghanistan.  Rapporten poängterar även vikten av ett afghanskt ägandeskap för en stabil och hållbar utveckling. Det krävs både säkerhetsåtgärder och politiska reformer. Korruption, arbetslöshet samt bristen på en fungerande rättstat är faktorer som underblåser konflikten. Eftersom situationen i en konfliktzon oftast är mer komplex än att enbart handla om väpnad konflikt krävs det olika typer av insatser, både civila och militära, samt både kortsiktiga och långsiktiga mål.

I skrivelsen från 2007 av regeringen, ”Nationell strategi för svenskt deltagande i internationell freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet”, framgår det att de civila insatserna inom ramen för EU, FN och OSSE har ökat under de senaste åren och att denna ökning kommer att fortsätta. Det är viktigt att Sverige inte bara bidrar med sin militära förmåga i konflikområden utan även bidrar i större utsträckning med civila insatser, så som utbildning av poliser, domare och humanitär hjälp. Däremot är det en viktig förutsättning för civil personal som arbetar under sådana svåra förhållanden att de har någon slags grundläggande säkerhet tillgodosedd. Det är med andra ord väsentligt att insatserna fokuserar på både säkerhetsfrämjande arbete och återuppbyggnad, det ena utesluter inte det andra.

En stor utmaning som vi står inför gäller resurser. Världsekonomin befinner sig i en djup kris och att utöka försvarsbudgeten är långt ifrån högsta prioritet i de flesta länder. Den svåra ekonomiska situationen påverkar även försvaret. Som general Håkan Syrén uttryckte det i en intervju; ”EU:s medlemstater kräver att vi gör mer för mindre pengar” (fritt översatt från engelskan). Detta är en svår utmaning som vi har ställts inför. Situationen i vår omvärld ändras snabbt och det krävs mer resurser för att få till snabba och rörliga insatser, men den ekonomiska regressionen gör det svårmotiverat för politiska ledare att ge mer resurser till försvarsbudgetar och till internationella insatser, när det egna landet dras med högre arbetslöshet och ökad ekonomisk utsatthet.

Sverige behöver fokusera på att anpassa sina internationella uppdrag till ett modernt och snabbt insatsförsvar. Den framtida världssituationen kan komma att kräva fler uppdrag i likhet med den svenska insatsen i Libyen, där det svenska försvaret bidrog med 140 personer, fem Gripenplan och en enhet för lufttankning, efter FN:s säkerhetsråds beslut om att skydda civilbefolkningen i Libyen och säkerställa vapenembargot. Ingen hade riktigt kunna förutspå att situationen i Mellanöstern skulle leda till ett sådant stort folkligt uppror med en sådan snabb spridningseffekt. När världssituationen ändras drastiskt krävs det även att omvärlden kan reagera snabbt och sätta in åtgärder om situationen kräver det. Fokus kan inte bara ligga på en insats, utan Sverige måste stå väl förbered för flera snabba insatser samtidigt. Sverige bidrar med trupper och materiel till de europeiska stridsgrupperna; stand-by trupper inom EU som kan sändas till konflikområden efter beslut. För en av dessa stridsgrupper är Sverige huvudansvarig 2015. Under sommaren 2012 gav regeringen Försvarsmakten i uppdrag att förbereda sig för en ytterligare insats i Adenviken utanför Somalias kust, i kampen mot det utbredda sjöröveri som råder i området. Dessa ”punktinsatser” som den i Libyen och utanför Somalias kust kan komma att öka i framtiden.

Sverige måste, som en del i samarbetet med EU, FN, Nato och OSSE, stå väl förberett inför framtidens internationella insatser, både militära och civila uppdrag, genom att ha ett snabbt och rörligt försvar och ett nära samarbete med civila aktörer. Detta kan enbart nås med politisk enighet, tillräckliga resurser och bra samarbete/samordning mellan olika berörda myndigheter. Sverige är en aktör bland andra i internationella sammanhang, det gäller att vi fortsätter att ställa upp på uppdrag och även tar större plats och tar fler initiativ till fredsfrämjande insatser.

Norah Avielle
Freds- och konfliktvetare