Tillbaka till sökning

Tillbaka
Foto: Viktor Gårdsäter/Kvinna till Kvinna/MEXICO86
Artiklar

Publicerat: 2020-04-29

1325-agendan – viktigt perspektiv i coronakrisen

Det här är en artikel som Kvinna till Kvinna har skrivit som en reflektion på samtalet Folk och Försvar hade med utrikesminister Ann Linde på Utrikesdepartementet. Det samtalet går att se här.

20 år av 1325 – perspektivet från kvinnorättsrörelsen
I intervjun med Folk och Försvar den 27 april gav utrikesminister Ann Linde en uppdatering om regeringens politik vad gäller kvinnor, fred och säkerhet. Utrikesministern listar ett antal exempel på framgångar 20 år efter resolution 1325:s antagande. 83 nationella handlingsplaner finns på plats världen över, engagemanget för agendan har ökat hos regionala organisationer och det finns fler jämställdhetsrådgivare i FN-missionerna.

Vi i civilsamhället kan också se framgångar för 1325. I Kvinna till Kvinnas kommande rapport A Right not a Gift presenterar vi resultat av intervjuer med 91 kvinnor som arbetar med att bygga fred på olika sätt i sina konfliktdrabbade samhällen. Deras svar visar att 1325 har erbjudit kvinnor en plattform för att mobilisera och bygga koalitioner mellan kvinnor, att öka medvetenheten om kvinnors rättigheter, och att driva politik som ökar kvinnors rättigheter och jämställdhet. På många platser har Kvinnor, Fred och Säkerhetsagendan hjälpt till att stärka kvinnor i deras övertygelse om att de har rätt till en röst och en plats vid förhandlingsbordet.

Ann Linde påpekar att en av de delar av agendan som varit svårast att åstadkomma framsteg med är just kvinnors deltagande i fredsförhandlingar. Vi kan inte annat än att hålla med, särskilt som vilket slöseri det är att inte använda alla kloka, smarta kvinnor som har oändligt med erfarenhet om hur fred bäst byggs upp i deras länder. Detta ”slöseri” har inte skett av en slump, utan är ett resultat av diskriminering, patriarkala strukturer, och en ovilja till förändring i många organisationer och system. Därför är det feministiska perspektivet en nödvändighet för att nå resultat inom Kvinnor, Fred och Säkerhet.

För att vara relevant behöver resolution 1325 och Kvinnor, Fred och Säkerhetsagendan adressera ett flertal områden som påverkar kvinnors möjligheter att delta. Detta rör inte minst kvinnors ekonomiska rättigheter, och att civilsamhället och lokala kvinnorättsorganisationer får både mer politiskt och ekonomiskt stöd att verka.

Vår kommande rapport visar att för att bygga en hållbar fred utifrån prioriteringarna som kvinnor i konfliktområden faktiskt har, behöver vi åtgärda kvinnors brist på makt och inflytande över ekonomiska beslut, inklusive kvinnors bristande tillgång till land och egendom. Det internationella samfundet och biståndsgivare bör i långt högre grad utgå ifrån lokalbefolkningens behov och prioriteringar, och investera i människors möjligheter och förmågor att delta och bidra till långsiktig fred i sina samhällen.

Kvinnor, Fred och Säkerhetsagendan är i sitt ursprung ett resultat av kvinnors och kvinnorättsorganisationers outtröttliga kamp för en fredligare värld. Vi har långt dit, men kvinnorörelsen visar inga tecken på att ge upp.

Kvinnor, Fred och Säkerhet – nyckelfrågor för coronakrisen
I intervjun svarade också Ann Linde på frågan om hur coronakrisen påverkar Sveriges och världens arbete med Kvinnor, Fred och Säkerhet. Hon fokuserade då på hur reserestriktionerna omöjliggjort många viktiga möten och konferenser. Och visst är det olyckligt att detta år som skulle bli ett viktigt jubileumsår för både Pekingplattformen och resolution 1325, har kommit att få ett helt annat fokus.

Men vi kan också se krisen som ett tillfälle att sätta frågor om kvinnors rättigheter och mänsklig säkerhet på agendan. Kvinna till Kvinna ser att dessa två frågor skulle kunna knytas närmre samman, och att Kvinnor, Fred och Säkerhetsagendan kan ge oss nyttiga verktyg för hur vi kan hantera krisen globalt. De politiska beslut som nu tas kring responsen på krisen skulle då bidra långsiktigt till hållbar fred och minska kriseffekterna för världens kvinnor. Coronakrisen har gett en konkret bild av vad det skulle innebära att fokusera på mänsklig säkerhet – inte bara på nationell säkerhet. Att prioritera hälso- och sjukvård, ekonomisk trygghet och demokratiska rättigheter, inte militär förmåga.

Ann Linde talar också särskilt om hur Sveriges demokratisatsning är extra viktig i ljuset av coronakrisen, när vi ser länder och auktoritära ledare ”passa på” att inskränka människors rättigheter och införa repressiv lagstiftning, med stopp av smittspridning som förevändning. Det är mycket viktigt att här inte glömma vikten av ett jämställdhetsperspektiv och den feministiska utrikespolitiken. Dessa snabba lagändringar används inte minst till att inskränka kvinnors rättigheter, som i Polen där aborträtten återigen hotas, men där människor nu inte har möjlighet att gå ut i på gator och torg i protest som de gjorde förra gången.

Vi vet också att kvinnorättsorganisationer ofta är extra utsatta i kontexter med krympande demokratiskt utrymme, och där blir det nu än svårare för aktivister att kämpa för kvinnors rättigheter och demokrati.

I frågor om våld i hemmet, minskat demokratiskt utrymme; och kvinnors deltagande i beslutsprocesser, har Kvinnor, Fred och Säkerhetsagendan 20 år av policydiskussioner, forskning och civilsamhällesinsatser i resursbanken. Vi bör använda ramverket för att tackla konsekvenserna av den pågående krisen, annars riskerar vi en värld efter corona som återigen exkluderat prioriteringarna hos majoriteten av befolkningen.

Petra Tötterman Andorff
Generalsekreterare, Kvinna till Kvinna

Relaterat material