Den moderna krigföringen utvecklas ständigt och ett av vår tids mest omdiskuterade medel är så kallade drönare, fjärrstyrda luftfarkoster, som i vissa modeller har en kapacitet att bekämpa mål tusentals mil ifrån kontrollrummet där operatören styr. Under ett seminarium arrangerat av Folk och Försvar den 14 maj diskuterades bland annat användandet av drönare som ett militärt verktyg i relation till folkrätten. Vad säger folkrätten om drönarattackerna? Har användandet av drönare lett till att antalet civila dödsoffer ökat eller minskat? Tekniken har utvecklats på mycket kort tid och antalet länder som besitter tekniken utökas med den. Vad har då dessa vapenbärande drönare för påverkan på nutidens krigföring och vad får användandet för konsekvenser? Norah Avielle analyserar.

Utvecklandet av fjärrstyrda luftfarkoster har pågått under en lång tid, framförallt i spaningssyfte. Det var dock efter terroristattentatet mot USA den 11 september 2001 som drönare började användas som vapen för att bekämpa terrorismen. Användandet av drönare har ökat sedan Obamas tillträde; mellan år 2009 och 2012 har Obamaadministrationen använt sig av sex gånger fler drönarattacker än vad Bushadministrationen gjorde. Det kan finnas ett flertal anledningar till detta. Först och främst har tekniken utvecklats mycket snabbt, drönarna är fler och mer avancerade. För det andra är USA inte lika benäget att sända ut soldater efter krigen i Afghanistan och Irak som har skördat många amerikanska liv, Obama skulle bli hårt kritiserad för ytterligare truppinsatser i andra länder och ha svårt att motivera dem. För det tredje menar försvararna av drönarattacker att de skördar färre civila liv då attackerna kan preciseras och är på så sätt både ett effektivt medel och skonar fler civila än andra medel.

Drönare som har kapacitet att bära robotar har använts av framförallt USA i länder som Irak, Jemen, Afghanistan, Pakistan och Somalia. Efter 2008 har attackerna i Pakistan ökat och mycket av bekämpningen av terrorism har förekommit i och omkring Pakistan. Fokus har legat på att bekämpa al-Qaida och olika talibanfraktioner. Metoden att använda drönare i detta syfte har kritiserats starkt av människorättsaktivister. Kritiken har bland annat riktats mot att USA hemligstämplar mycket information om attackerna och att omvärlden saknar insyn. När mycket av materialet hemligstämplas är det också svårt att beräkna antalet civila som har dödats. Enligt den oberoende organisationen The Bureau of Investigative Journalism är antalet civil dödsoffer i enbart Pakistan mellan år 2004-2013 mellan 411 och 884 personer.

Att Obamaadministrationen har en annan siffra på antalet döda kan förklaras i definitionen av vad en kombattant är. Enligt New York Times avslöjande i maj 2012 finns det källor inom Obamaadministrationen som menar att alla män i militär ålder inom de så kallade ”strike zones”betraktas som kombattanter.Detta är ytterst problematiskt och ger en skev bild av verkligheten då det är omöjligt att med säkerhet veta om alla i ett visst område verkligen är kombattanter eller civila. John Brennan, Obamas tidigare rådgivare i antiterrorismfrågor, motiverade denna syn med att om personer befinner sig i ett område med hög terroristverksamhet så är de ”up to no good”.

Vad säger då folkrätten om drönare? Detta kan diskuteras både enligt principen Jus ad bellum, rätten till självförsvar, samt Jus in bello, regleringen kring våldsanvändning. Enligt Obamaadministrationen har USA rätt att försvara sig mot al-Qaida eftersom landet befinner sig i väpnad konflikt mot terrornätverket. Försvarande av drönarattacker ligger också i rätten att försvara sig (i linje med suveränitetsprincipen) när landet ifråga, i synnerhet Pakistan, inte kan eller vill bekämpa terrorgrupperingar; USA menar då att dem inte har något alternativ till attackerna. USA försvarar sig även när det kommer till principen om krigets regler. Då det finns värden som proportionalitets-, distinktions-, behovs- och försiktighetsprinciperna. Enligt försvaret av drönare anses dessa principer vara uppfyllda. Exempelvis anses drönare få till en sådan bra precision att det skyddar civila från att drabbas i lika hög grad (distinktion). Folkrättsexperter är inte överens, det finns en del som menar att attackerna sker i linje med folkrätten andra menar att drönarattackerna bryter mot den. Oavsett vilken sida som har rätt är det tydligt att båda sidor åberopar folkrätten.

Försvaret från den amerikanska regeringen har kritiserats starkt på många håll. En del av kritiken nämner problemet kring hur man kan föra ett självförsvarskrig under en så lång period, sedan 11 september 2001 och framåt, och då utföra dessa attacker i andra länder som skyddas av suveränitetsprincipen. I exempelvis Pakistan har regeringen samarbetat med USA i kampen mot terrorismen ända sedan drönarattackerna startade och taktiken har under senare tid ifrågasatts starkt. Varje land har territoriell suveränitet och denna självständighet bör enligt folkrätten respekteras av andra stater. Även om den amerikanska regeringen motiverar just utifrån att denna regel inte bryts, då Pakistan är oförmöget att bekämpa terrorismen har de rätt att försvara sig. Människorättsaktivister har även kritiserat användandet av drönare starkt och påpekar att regler kring proportionalitet inte efterföljs, eftersom många civila dör i attackerna. Det inte bara själva attackerna i sig som upprör aktivister världen över, utan även hemlighetsmakeriet kring attackerna. American Civil Liberties Union tillsammans med ett flertal andra människorättsorganisationer har uttryckt kritik till president Obama med uppmaningen att bland annat tillåta en bättre insyn i drönarkriget.

Under de amerikanska attackerna i Jemen och Pakistan har även fyra amerikanska medborgare dödats, något som Obamaadministrationen erkände öppet för första gången nyligen. Obama lovade även i ett av sina tal, som behandlade nationell säkerhet, att försöka ge bättre insyn i kampen mot terrorismen inför kongressen. Drönare används även i USA i spaningssyfte. Detta har skapat en debatt i många amerikanska delstater kring användandet av dessa spaningsfarkoster och den personliga integriteten. I ett flertal delstater har politikerna stiftat lagar och infört regler kring vilka som får använda sig av tekniken och i vilket syfte.

Användandet av drönare kommer att fortsätta, både i spaningssyfte civilt och militärt samt i väpnade konflikter. I och med detta uppstår diskussioner kring dess konsekvenser. Onekligen riskerar civila dö i attackerna, vare sig det är färre med drönare än med andra medel. I och med den enorma tekniska utvecklingen och tillgången på avancerade vapen bör även de etiska frågorna bemötas i lika stor utsträckning. Det är viktigt att utvecklingen inte bara tar hänsyn till avancerandet av tekniken för att exempelvis göra vapnen lättare, snabbare och mer tillgängliga utan även studera effekterna. Människor som varje dag påverkas av väpnade konflikter måste även dem få komma i fokus.

Norah Avielle
Freds- och konfliktvetare

Dela