Jag minns att det var lite blåsigt med regn i luften. Jag och min man traskade över ladugårdsgärdet med raska steg på den gropiga ängsmarken.
Alla vi på Invidzonen arbetade helt ideellt och jag hade tagit ledigt från jobbet för att delta. Dagen till ära valde jag ett par vingliga skor med högklack och lockarna i håret som jag kämpat med var ett minne blott. Vid Sjöhistoriska stod en tapper skara samlad nere vid vattnet vid FN-monumentet för att delta på den allra första Veterandagsceremonin, arrangerad av Sveriges Veteranförbund.
Året var 2008 och det fanns en känsla av utveckling och nytänk i luften. Att hedra personal som deltar eller har deltagit i internationella militära eller civila humanitära insatser, att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna, var en viktig symbolhandling. En lika viktig symbolhandling var det för oss på Invidzonen, som engagerade oss för de anhöriga på hemmaplan, att vi var inbjudna och medräknade av det redan erkända Veteranförbundet.
Invidzonen grundades 2007 och jag var nog den första anhöriga i organisationen som sökte stöd. Min man var på väg till ett 12 månaders uppdrag i ett land ur balans. För mig fanns inget nätverk, inga utarbetade direktiv om omhändertagande och jag kände inte till någon som varit med om en insats på hemmaplan. Men efter att desperat ha efterlyst anhöriga på Officersförbundets “Utlandsportalen” tog det inte lång tid innan det kom många mejl som berättade om liknande upplevelser, som kände lika stor oro som jag gjorde och som bekräftade allt jag kände. Jag fick ett gensvar och ett igenkännande som gav hopp och ett lugn som senare blev en styrka som gynnade både mig och min man på insats. Jag fick kontakt med många nya vänner som befann sig i en liknande situation och vårt nätverkande utgjorde grunden till en snabbt växande anhörigorganisation. Idag har vi ett samarbetsavtal med Försvarsmakten och Domstolsverket för att stödja närstående, före, under och efter internationella insatser.
Nu har det gått 15 år sedan jag blev anhörig och erfarenheterna har varit många. Det finns en kraft i att prata med någon som förstår. Vi får en plats i debatten och det underlättar nätverkande när vi har en helt egen plattform att vara på. Det är ett stöd i sig att veta att om man behöver, finns det alltid någon att prata med. Att som utsändande arbetsgivare ta ansvar för alla de som tar den största risken, är ansvarsfullt men också smart. De som kan känna sig trygga, får stöd och uppbackning under insatstiden blir goda ambassadörer för framtida utlandsuppdrag. Det är långt ifrån alla utsändande myndigheter i Sverige som har ett anhörigstöd idag. Varje myndighet borde se det som en naturlig del av insatsen. Är det en politisk fråga att ta tag i?
Året då jag blev anhörig pratade man inte om de anhörigas insatser under ett internationellt uppdrag. Fokus låg på den som tjänstgjorde. Först insåg jag inte att det var något mer än stöd till närstående som behövdes. Men där och då, när jag stod där med klackar som sjunkit ner i gräset, paraplyet ut- och in i blåsten på den första Veterandagen, då insåg jag hur viktigt det är att bli inkluderad. Sedan den dagen har jag fått ta del av en utveckling utan dess like; 2011 fick Veterandagen statsceremoniell status och arrangeras sedan dess av Försvarsmakten, 2013 invigdes minnesmärket Restare i närvaro av Kung Carl XVI Gustaf och 2017 beslutade regeringen att Veterandagen skulle vara en allmän flaggdag. Restriktionerna på grund av pandemin håller tillbaka det högtidliga firandet vid Sjöhistoriska museet på Djurgården, men
digniteten bara växer.
Att genomföra ett internationellt uppdrag är inte ett vanligt arbete. Man kommer inte hem till sin familj på kvällen, man kan inte alltid ringa sin partner, sina föräldrar, syskon eller barn. De anhöriga som bidrar och lånar ut sina närstående är i allra högsta grad en del av insatsen. De gör ofta stora uppoffringar och anpassar sina liv och under en tid får de egna möjligheterna stå tillbaka för att uppdraget ska bli möjligt. Att erbjuda stöd, visa erkänsla och respekt, det är att synliggöra både anhöriga och veteraner. Det är och ska alltid vara en självklarhet.
För oss är den 29 maj de internationella insatsernas dag. Dagen som riktar ljuset på alla de som osjälviskt bidrar och har bidragit till fred och demokrati från hemmaplan och internationellt. Veterandagen är en viktig dag där allas insatser räknas och syns.
En dag för alla er. Tack.
Cesilia Karlsson Kabaca
Grundare och Generalsekreterare
Invidzonen