Det är i högsta grad i Sveriges intresse att Storbritannien kan bibehålla starka ekonomiska och därmed också allmänpolitiska band till den Europeiska Unionen (EU) även efter det att man inte längre är medlem därav. Lika viktigt för Sverige är ett gott samarbetsklimat inom kretsen av medlemsstater i Nato. Det vore till betydande skada också för svensk säkerhet om transatlantiskt samarbete fastnade i en diskussion om nivån på respektive stats försvarsanslag. Det är därför mer än sannolikt att svensk politik och förvaltning gör allt inom sin makt för att inte ytterligare politiskt förtroendekapital onödigtvis ska gå förlorat. Sverige behöver starka internationella institutioner. Och det gäller såväl Förenta Nationerna (FN), EU och Nato.
FN styrs av dess stadga och EU av Lissabonfördraget. En reformering av FN har under lång tid stått högt på Sveriges agenda och ändringar i Lissabonfördraget skulle möjligtvis kunna vara påkallade. Frågan är ändå om inte omsorgen om Sveriges säkerhet nödvändiggör flera ställningstagande långt innan ändringar i FN-stadgan respektive Lissabonfördraget beslutats och trätt i kraft?
Lissabonfördragets artikel 46 ställer villkor för det fördjupade försvarspolitiska samarbete som fördraget omtalar som “Permanent Structured Cooperation (PESCO)”. Det är ett samarbete som liksom det monetära samarbetet enskilda medlemsstater kvalificerar sig för och efter att ha inträtt däri beslutar om utan inblandning av de av EU:s medlemsstater som står utanför. De medlemsstater som står utanför Europeiska Centralbanken eller Schengen kan självklart inte vara med och rösta om vad de som är med ska eller inte ska göra.
– KAN PESCO SES I LJUSET AV EU BATTLEGROUP (BG)?
För tolv år sedan sades Nato stå inför utmaningen “Go Out-of-Area or Go Out-of-Business”. EU sades vara “en ekonomisk jätte, men en säkerhetspolitisk dvärg”. Efter Iraks invasion av Kuwait stod Storbritannien, Danmark och Italien på USA:s sida för regimskifte i Irak medan Frankrike och Tyskland var emot en väpnad intervention i Irak.
Enighet är ofta en eftersträvansvärd styrka och EU:s minsta gemensamma nämnare var konceptet EU Battlegroup (BG), som alla dess medlemsstater kunde acceptera om de gavs frihet att själva utforma dem. Det svenska militära rådet var att låta alla Försvarsmaktens lokala organisationsenheter utom Ubåtsflottiljen och Hemvärnets stridsskola bidra med trupp och materiel till den svenska implementationen av EU BG. Därtill skulle i vår bataljonsstridsgrupp (NBG 08) avsedd för i huvudsak markoperativa uppgifter ingå nationella bidrag från flera av våra grannländer samt Irland. En organisatoriskt närmast oöverskådlig uppgift. Var den kanske till och med så komplicerad att den var omöjlig att lyckas med?
– Det är en bedömningsfråga om dagens säkerhetspolitiska situation är lättare att analysera och förutse de möjliga följderna av jämfört med för tolv år sedan? Att den svenska staten är sårbarare och lever med större risker idag torde däremot stå klart. Därav behovet av kanske inte bara en Plan B utan flera förberedda alternativ.
Efter att BREXIT skett är det inte orimligt att Storbritannien gärna ser att EU lämnar över den militära delen av säkerhetspolitiken helt och hållet till Nato. Likaledes att EU:s fyra största stater (Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien) värnar om sitt inflytande genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och i enlighet med Lissabonfördragets artikel 46 bedömer att Eurocorp med HQ i Strassburg är just den nivå av kapacitet, som bör villkoras för att ingå i PESCO.
Om Sverige av fortsatt inrikespolitiska skäl inte kan stödja Storbritannien som medlem av Nato och vi ej heller känner oss hemma i EU:s innersta kärna, vare sig dess monetära eller säkerhetspolitiska delar, då återstår att tillsammans med Višegradsstaterna ställa oss utanför PESCO.
– Ett mer besvärligt beslutsläge uppstår om Finland allvarligt överväger ett närmare säkerhetspolitiskt samarbete lett av de fyra största Eurostaterna. Räcker Finland som bro till PESCO liksom Norge till Nato för en fortsatt militärt allianslös stat?
Jens Pettersson
Reservofficer
Veteran från internationella insatser under ledning av EU, FN respektive Nato
—
(När Krigsvetenskapsakademin nu tar fram tre koncept för Försvarsmakten i perspektivet fram till 2030 (Projekt Kv 21), så kan dess koncept nummer två sägas ha landat i en satsning på ubåtar och lätt infanteri. Det vill säga de delar som inte fick plats i NBG 08.)
https://www.grip.org/en/node/1751
https://www.svd.se/sverige-stretar-emot-militart-eu–och-hoppas-pa-nato/om/det-skarpta-sakerhetslaget
OM FÖRFATTAREN
Jens Pettersson är reservofficer i flygvapnet och har tjänstgjort i forna Jugoslavien och i Kashmir i internationella insatser under ledning av EU, FN och Nato.