Som brukligt så redovisade regeringen sin utrikespolitiska inriktning för året i riksdagens kammare den 14 februari. Den värme som Alla hjärtans dag i vanliga fall kan ge en känsla av var tydligt frånvarande. Utrikesminister Tobias Billström (M) målade upp en dyster bild av Sveriges närområde och den globala utvecklingen. I Europa rasar fortfarande det största kriget sedan andra världskriget.

Redan i första meningen lyfte utrikesministern Sveriges närområde och det fokus på närområdet regeringen tidigare uttalat. Utrikespolitikens primära fokus är att stärka säkerheten i Norden och Baltikum och dess främsta prioritering för att uppnå detta är att stödja Ukraina.

Inget är lika viktigt som att fortsätta stödja Ukraina, inget är lika akut som att få till nya stöd och inget är så existentiellt som att Ukraina vinner är det som kan avläsas i utrikesministerns deklaration. Utrikesministern lyfte det totala svenska stödet på 30 miljarder kronor, de 14 militära stödpaketen och EU:s beslut att om ett finansiellt stöd på 50 miljarder euro. ”Sveriges stöd fortsätter så länge det krävs”, framhöll utrikesministern.

Deklarationen tydliggör också att regeringen, i jämförelse med den förra deklarationen 2023, har kommit längre med processen att bli medlemmar i Nato. Dels med anledning av Turkiets ratifikationsprocess, dels att regeringen säger att den förväntar sig Ungerns stöd. Sverige har ett avtal med Turkiet men inte med Ungern. Det går därav att utläsa att regeringen är betydligt mer självsäker och tydlig i sin kommunikation kring Nato nu.

Utrikesministern lyfte – som en utrikesminister i regel måste – relationen till USA. Sverige antecknade ett bilateralt avtal om försvarssamarbete med USA i slutet av förra året. En milstolpe i relationerna mellan USA och Sverige enligt deklarationen, en relation utrikesministern sade är omistlig men aldrig får tas för given. Billström valde att nämna Kanada och Storbritannien som viktiga partner precis som vid den förra deklarationen.

De påverkanskampanjer som Sverige har varit utsatt för lyfts upp. Lögner om att svenska myndigheter kidnappar barn har slagit rot utomlands och påverkat Sverigebilden. Samtidigt har koranbränningar bidragit till att ytterligare skada bilden av Sverige, när desinformation har spridits gällande vad som är och inte är tillåtet att göra i Sverige utifrån rådande lagstiftning. Att påverkanskampanjerna lyftes i utrikesdeklarationen visar på dess fortsatta inverkan på Sverige och svenskar samt dess inflytande på den förda utrikespolitiken.

Den största skillnaden i deklarationen från föregående år, vid sidan av de påverkanskampanjer som påverkar Sveriges anseende i Mellanöstern, är utvecklingen i Mellanöstern sedan Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober och det efterföljande kriget. Utrikesministern lyfte Sveriges humanitära stöd och framhöll att Sverige inte ser en annan väg framåt än en tvåstatslösning. Samtidigt skall humanitärt bistånd inte kanaliseras genom aktörer som på något sätt ger stöd till Hamas. Utrikesministern ställde även krav på både palestinier och israeler att agera. Israel måste agera mot bosättarvåld på Västbanken samtidigt som den palestinska myndigheten måste fördöma Hamas. Utrikesministern nämnde vidare att regeringen återuppbyggt de täta banden till Israel.

De centrala aktörerna som hotar mänskliga fri- och rättigheter pekas i utrikesdeklarationen ut att vara Kina, Ryssland och Iran. De är de främsta auktoritära staterna som undergräver dessa rättigheter på ett globalt plan. Ryssland och Iran nämns i tydligt negativa ordalag samtidigt som utrikesministern bejakar dialog och samarbete med Kina. Det visar på den komplicerade relationen flera länder har till Kina.

Den regelbaserade världsordningen är erkänt viktig för Sverige som ett litet exportberoendeland. Utrikesministern nämnde de protektionistiska strömmarna som hotar den konkurrenskraft som Sverige behöver för att fungera. Att ha goda – eller i alla fall fungerande – relationer till Kina är en prioritering för de flesta regeringar i mindre länder.

Inom ramen för biståndspolitiken lade utrikesministern fokus på den modernisering och reformering av biståndspolitiken som regeringen har inlett. Handel på marknadsekonomiska grunder och utbildning är de avgörande verktygen för att bekämpa fattigdom. Utrikesministern lyfte inom ramen för Sveriges prioriteringar i biståndspolitiken upp arbetet för allas åtnjutande av de rättigheter som är politiskt känsliga i andra länder. Som exempel nämndes sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Utrikesdeklarationen 2024 är ingen överraskning sett till de prioriteringar regeringen tidigare aviserat: Ukraina, närområdet, Nato och en reformering av biståndet. Att Nato inte ges samma utrymme är en konsekvens av att Turkiet är klara med sin ratifikationsprocess. Regeringen har fortsatt två av de tre stora huvudvärkarna kvar från föregående år. Natoprocessen må gå mot sitt slut men kriget i Ukraina fortsätter, samtidigt som Mellanöstern blivit en av de största frågorna på dagordningen. Sverige har sett demonstrationer för både Israel och Palestina. Det är en känslig konflikt som, om våldet fortsätter, långsiktigt riskerar att fördjupa de redan existerande klyftorna kopplade till frågan.

Ukraina är fortsättningsvis regeringens viktigaste utrikespolitiska prioritering. Varken i ekonomiska, politiska eller retoriska termer kommer någon annan fråga i närheten. Fokus på närområdet, och framför allt Baltikum, visar på att utrikespolitiken må vara global men kommer att ha sina största arbetsinsatser en lång tid framöver inom Europa.

Författare: Pasi Huikuri, programansvarig för säkerhetspolitik Folk och Försvar

Dela