Det här är en extern analys om betydelsen av rymddomänen i modern säkerhetspolitik författad av Robert Humeuer.
Det kan spekuleras kring mycket när det gäller den pågående tragedin i Ukraina, men något som verkligen kommit i dagen är rymdbaserade sensorer. För bara något decennium sedan var satellitbilder endast förbehållna de allra mest konfidentiella delarna av några få länders underrättelsetjänster. På grund av den tekniska utvecklingen och att det finns många nya rymdtjänsteleverantörer har detta förändrats i grunden, idag är satellitbilder tillgänglig för alla tänkbara aktörer.
Utvecklingen mot mindre, billigare, kraftfullare och strömsnålare teknik innebär att kostnaderna för att tillverka kompakta men kompetenta satelliter minskat dramatiskt. Dessutom har priset för att skjuta upp och placera satelliter i omloppsbana konstant minskat och närmar sig nu motsvarande 10 000 kronor per kilo satellit. Detta i sin tur innebär att antalet kommersiella satelliter kraftigt ökar och att det redan finns möjlighet att köpa olika typer av information på den öppna marknaden. Exempel på tillgänglig information är fotografisk data i de optiska, infraröda och ultravioletta våglängdsområdena; något som exempelvis används flitigt inom skogs- och jordbruksnäringen. Även högupplösta bilder från syntetisk aperturradar (SAR) finns idag att köpa från kommersiella leverantörer.
En SAR-sensor ser obehindrat genom moln, vegetation och andra fenomen som begränsar sikten hos tidigare beskrivna optiska sensorer, vilket är särskilt kraftfullt i vår del av världen. Upplösningen i samtliga beskrivna exempel är idag bättre än en meter och begränsas i första hand av legala skäl avseende exportkontroll; högre upplösning är tekniskt tillgänglig men spridningen begränsad. Kommersiellt tillgängliga optiska bilder kan idag, över vissa utvalda områden, fås med 10 cm upplösning.
Satellitbaserad signalspaning mot det elektromagnetiska spektrumet har fram till för något år sedan varit förbehållet de militära stormakterna i världen, men även här finns det nu kommersiella aktörer. Det finns idag företag med egna signalspaningssatelliter, vars affärsidé bl.a. innefattar övervakning av fiskezoner genom positionering av fartyg som fiskar illegalt med sina transpondrar avslagna. Att denna data även går att använda för att övervaka en konflikt i Ukraina kräver inte särskilt mycket fantasi för att förstå.
Ovan beskrivna företag erbjuder även andra informationstjänster kopplat till den satellitbaserade spaningsförmågan, något som verkligen kommit i dagen under den pågående invasionen av Ukraina. Den kommersiella tillgängligheten har även blivit ett verktyg för vårt öppna demokratiska samhälle. Vi ser t.ex. hur media kan rapportera kring händelseförlopp och referera till dagsaktuella högupplösta bilder över operationsområdet.
Utvecklingen inom artificiell intelligens går rasande fort, mycket driven av principerna kring öppen källkod. I en mobiltelefon finns signalbehandlingsteknik som man på 1990-talet fortfarande såg som osannolik. Man kan be Siri uträtta alla möjliga uppgifter bara genom att prata med henne. Samma teknik skapar möjligheter att komplettera mänskliga analytiker med automatiska assistenter som till exempel kan övervaka ett närmast oöverskådligt informationsflöde från kommersiella satelliter och andra öppna källor, t.ex. sociala medier. AI börjar idag även bli allmänt förekommande längst ut i de noder som inhämtar information. Exempelvis kan datamängden från en satellit i ovanstående kontext reduceras med åtminstone en faktor 500, vilket innebär att mindre data behöver överföras och informationen når därmed sin mottagare fortare.
De rymdförmågor som vi nu ser i det dagliga mediaflödet kan aldrig helt ersätta nationella militära rymdbaserade system, men utgör ett ovärderligt komplement för nationer som Sverige.
Robert Humeur
Business Development, Palantir