Idag, 8 september, debatterar och röstar riksdagen om lagförändringar för att ytterligare fördjupa det finsk-svenska operativa samarbetet ländernas försvarsmakter emellan. Om propositionen i sin helhet antas av riksdagen kommer en rad förändringar att ske. Bland annat rörande hur finsk militär får agera på svenskt territorium, förutsatt att Sveriges regeringen bett Finland om hjälp.
Under förra försvarsministern Karin Enström (M) inleddes arbetet med att fördjupa det samarbete som först påbörjades 2009. I den handlingsplan som antogs under våren 2014 framgår att
”Syftet med det fördjupade samarbetet mellan Finland och Sverige är att förbättra resultatet och öka effektiviteten genom gemensam användning av resurser, genom ökad interoperabilitet och genom en närmare dialog om gemensamma utmaningar. Samarbetet är begränsat till aktiviteter i fredstid.”
Samarbetet har sedan både fördjupats och utvecklats av nuvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) till vad det är idag. Den proposition som ska behandlas av riksdagen kommer innebära att finska Försvarsmakten, på inbjudan av svenska regeringen, får agera på svenskt territorium. Det kan handla om att hjälpa svenska Försvarsmakten med enstaka resurser så som att till exempel ett finskt örlogsfartyg ombeds bistå med enklare uppgifter i svenskt farvatten. Men det kan också handla om mer omfattande stöd med stora mängder stridskrafter i syfte att möta ett väpnat angrepp mot Sverige. Givetvis medger också propositionen det omvända, svenska resurser ska kunna användas på finskt territorium om Finlands regering efterfrågat det. Det som också skiljer från den handlingsplan som undertecknades våren 2014 är att samarbetet idag ska kunna nyttjas även i krig. Av propositionen framgår syftet med samarbetet:
”Det klarläggs att syftet med försvarssamarbetet är att stärka våra länders försvarsförmågor, att skapa förutsättningar för gemensamt agerande i alla slags situationer och att i övrigt stärka gemensamma intressen på försvarsområdet, inklusive säkerheten i Östersjöregionen. Ökad operativ förmåga ska bl.a. uppnås genom gemensam användning av militära resurser samt ökad interoperabilitet och förmåga att agera gemensamt. Samarbetet omfattar fred, kris och krig.”
Bortsett från att de förslag som läggs i propositionen är viktiga i sak, är en nyckelfunktion att spara dyrbar tid om en potentiellt farlig situation skulle komma att uppstå. Enligt nu rådande ordning skulle riksdagen kunna ta de beslut som propositionen föreslår men, med propositionens förändringar på plats kan besluten istället fattas av regeringen själv. På så sätt kan tiden för att fatta ett beslut om att bjuda in Finland eller svara på en inbjudan från Finland kortas ned. Enligt vissa bedömare kan förändringen spara upp till mellan en vecka och 10 dagar. Tid som kan vara direkt avgörande i en kris- eller krigssituation.
Vad föreslår regeringen?
Regeringen föreslår att riksdagen ska överlämna beslutsmakt till regeringen. Riksdagen är det organ som tar beslut om internationella insatser men enligt regeringens förslag kan alltså regeringen självmant agera i en situation där Sverige kan behöva militär hjälp eller behöva lämna militär hjälp till Finland. Regeringen ber också om riksdagens godkännande att på begäran av Finland sätta in svenska väpnade styrkor på finskt territorium för att i enlighet med internationell rätt stödja Finland med att hindra kränkningar av finskt territorium. En förutsättning för regeringens bemyndigande är att Sverige inte är i krig och att det inte råder en väpnad konflikt på finskt territorium. För agerande i en sådan situation krävs även fortsättningsvis riksdagens godkännande.
Propositionen föreslår också att regeringen på eget initiativ ska kunna begära stöd av Finland om Sverige är i krig eller krigsfara. Stödet avser militära styrkor för att på svenskt territorium möta ett väpnat angrepp mot Sverige. Regeringen ges också möjligheten att för ändamålet överlåta vissa förvaltningsuppgifter till Finland. Med förvaltningsuppgifter menar lagstiftaren de uppgifter som ingår i uppgiften att militärt möta ett väpnat angrepp, bland annat väpnad strid mot angripande styrkor.
Regeringen ges också befogenhet att begära samma typ av hjälp från Finland i syfte att hindra kränkningar av svenskt territorium i fred eller under krig mellan främmande stater.
Utöver dessa befogenheter föreslår också propositionen flera förändringar i en rad angränsande lagar, till exempel hur finska soldater får användas för bevakningsuppdrag av svenska skyddsobjekt och undanförsel eller förstöring av viss egendom. Av lagen framgår att
”För att förhindra att egendom som har betydelse för totalförsvaret eller egendom av stor historisk eller kulturell betydelse till följd av krigshandlingar förstörs eller på annat sätt förloras, får det beslutas att egendomen skall föras från den plats där den finns till en annan plats. ”
Vidare framgår av lagen att det är möjligt att förstöra sådan egendom istället för att föra undan den om det inte är möjligt. Detta är rättigheter finska soldater kan få om de bjuds in att hjälpa till att försvara Sverige enligt den nya lagen.
Det som bör tydliggöras är att samarbetet inte innebär att vare sig Sverige eller Finland har åtagit sig ömsesidiga försvarsförpliktelser; det svensk-finska försvarssamarbetet innefattar att skapa faktiska förutsättningar för ett gemensamt operativt agerande med militära resurser, inte skyldigheter att agera på ett visst sätt i en viss situation.
Andra förslag
Samtliga riksdagspartier har på ett eller annat sätt ställt sig bakom behovet av samarbete för att stärka svensk försvarsförmåga. De partier som valt att i riksdagen framföra andra förslag än det regeringen lagt är M, SD, KD och L.
Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna föreslår att den av regeringen föreslagna lagstiftningen ska generaliseras för att möjliggöra för Sverige att inte bara be Finland om hjälp i en krissituation. Partierna avslutar sin följdmotion i riksdagen med att konstatera:
”Sammantaget finns det mycket goda skäl till att inte begränsa förslagen i den aktuella propositionen om operativt stöd till att bara gälla samarbetet Sverige-Finland. I stället bör den svenska lagstiftningen, likt den motsvarande lagstiftningen i Finland, vara generell och därmed öppna möjligheten att ge och ta emot stöd från samarbetspartner inom Norden, EU och Nato.” (Här kan du läsa Moderaterna och Kristdemokraternas motion)
Sverigedemokraterna har sedan en tid tillbaka arbetat för att Sverige och Finland ska ingå ett försvarsförbund. Detta ska syfta till ”att befria de båda länderna från eventuella yttre politiska och militära påtryckningar.” Vidare resonerar Sverigedemokraterna som så att ”Möjligheter finns dessutom att fördjupa försvarssamarbetet med övriga nordiska länder inom ramen för Nordefco och detta oavsett om Sverige och Finland utgör ett försvarsförbund och Norge, Danmark och Island ingår i en annan försvarsallians.” (Här kan du läsa Sverigedemokraternas motion)
Liberalerna föreslår en liknande lösning som Moderaterna och Kristdemokraterna. Men, Liberalerna vill uttryckligen att det operativa stödet mellan Sverige och Finland bör generaliseras för att utöver Finland även innefatta samtliga EU- och Natomedlemmar inklusive USA. (Här kan du läsa Liberalernas motion)
Försvarsminister Hultqvist har besvarat dessa förslag. Hultqvist förklarar att svårigheterna i att generalisera lagstiftningen på det sätt de andra partierna föreslår ligger i att det krävs operativ planering tillsammans med det eller de länder man har sådan långtgående lagstiftning med. Detta är fallet med Finland men inget annat land. Bland annat har försvarsministern lagt ut diskussionen om detta i denna intervju.
Oavsett vilken form man önskar samarbetet ska ta kan vi konstatera att riksdagspartierna i stort är överens om fördelarna med det finsk-svenska försvarssamarbetet. Om en kris skulle utbryta i Östersjöregionen är många bedömare överens om att vi svårligen skulle kunna hålla oss utanför krisen, oavsett om vi är måltavlan eller inte. Att då ha en Försvarsmakt som är väl samövad med Finlands försvarsmakt kommer öka möjligheterna för båda våra länder att försvara vår frihet och demokrati.
David Bruhn
Programansvarig försvarspolitik