Kärnvapen väcker starka reaktioner. Oavsett ståndpunkt är nog de allra flesta överens om att det är ett massförstörelsevapen som är omoraliskt och som skulle kunna utgöra ett hot mot mänsklig civilisation. En värld utan kärnvapen hade varit önskvärt och det finns nog ingen som vill ha ett kärnvapenkrig då de allra flesta förstår de förödande konsekvenserna av en sådan eskalering.
Alla vet, samtliga förstår och medvetenheten finns där, men trots det vägrar flera stater, både de som innehar egna kärnvapen, men också de länder som är mer eller mindre beroende av ett kärnvapenparaply att ens närma sig FN:s världsomspännande kärnvapenförbud. Inte ens Japan som fallit offer för inte bara en, men två kärnvapenattacker är villiga att skriva på konventionen. Som det ser ut just nu kommer inget kärnvapenland och inte heller något NATO-land att underteckna avtalet.
Inom svensk politik verkar kärnvapenförbudet ha blivit en vattendelare. Vi sitter inte på egna kärnvapen, men många hävdar att vi på gott och ont är en del av USA:s kärnvapenparaply vilket gör att ett förbud skulle kunna påverka oss på olika sätt. Sverige som vid framtagandet av konventionen från början sagt att FN kan räkna med en underskrift från svenskt håll har under de senaste månaderna försiktigt backat undan. En utredning ska tillsättas inom kort och syftet med den är bland annat att grundligt analysera och ta reda på hur Sveriges bilaterala avtal och försvarspolitiska samarbeten kan komma att påverkas samt vilka konsekvenser en signatur av konventionen skulle kunna medföra. När en noggrann analys av konventionen är genomförd krävs det en majoritet i Riksdagen för att avtalet ska kunna ratificeras. I dagsläget ser det inte ut som att konventionen kommer röstas igenom då det råder oenighet mellan de politiska partierna. Röster på flera håll inom Alliansen har höjts och bland annat ifrågasatt ifall beslutet att rösta för konventionen förankrades i regeringen innan Sverige beslutade om att stödja den i FN. Det verkar dessutom inte bara vara mellan Alliansen och de rödgröna som åsikterna om konventionen går isär, ministrar inom Regeringen verkar också ha delade uppfattningar i frågan.
Argumenten för att FN:s förbud ska ratificeras i Riksdagen är egentligen ett av standardargumenten emot kärnvapen, dvs. att kärnvapen är ett massförstörelsevapen som skulle kunna utrota stora delar av den mänskliga civilisationen. Sett ur ett globalt perspektiv kan förbudet dessutom vara ett sätt att hindra andra stater från att utveckla egna system. Ett förbud är ett steg i riktningen mot att det kan bli möjligt att en gång för alla eliminera kärnvapen. Satt i en svensk kontext går det dessutom i linje med Sveriges nedrustningspolitik som del av en bredare säkerhetspolitik att skriva på konventionen.
Å andra sidan menar de som är motståndare av avtalet att en svensk underskrift av konventionen definitivt kommer påverka Sveriges roll i världen och i synnerhet de nära samarbeten med USA och med försvarsalliansen NATO som idag råder. Bekräftelsen kom bokstavligt talat som ett brev på posten efter att USA:s försvarsminister James Mattis skrivit till Sveriges försvarsminister, Peter Hultqvist och varnat om att en svensk underskrift av konventionen inte är förenligt med ett fortsatt nära svenskt samarbete med NATO. Inte bara USA, utan Tyskland, Frankrike och England har också höjt ett varningens finger åt Sveriges håll.
Oavsett ståndpunkt verkar de flesta – förespråkare eller ej – överens om att en grundlig utredning av FN:s konvention är ett steg i rätt riktning innan det på något sätt blir aktuellt att ta upp det i Riksdagen. Något att reflektera lite extra över är dock tidpunkten för tillsättandet av utredningen. Värt att notera är att den kommer tillsättas ett år innan Riksdagsvalet 2018. Vi kan nog räkna med att den här utredningen kommer ta ett tag, kanske så pass länge så att nästa års val hinner passera. Oavsett delade meningar bland ministrar i Regeringen kan nog de allra flesta enas kring att Regeringens stödjande av ett världsomspännande kärnvapenförbud inte är en fråga att gå till val på.
Matilda Karlsson
Programansvarig Folk och Försvar