Inför höstens försvarsbeslut har Folk och Försvar erbjudit alla partier som är representerade i Försvarsberedningen att skriva varsin artikel med sina perspektiv på framtidens civila försvar. I den här artikeln skriver Mikael Oscarsson från Kristdemokraterna om sina tankar kring den civila komponenten av totalförsvaret.
Det känns ledsamt att behöva skriva den här artikeln. Mycket av det som behöver göras finns ju redan presenterat i Försvarsberedningens rapport ”Motståndskraft” som lades fram 2017. Men tyvärr har fortfarande ingenting hänt.
Här blir det därför mest en påminnelse om några av de förslag som i bred politisk enighet föreslogs i ”Motståndskraft”. Åtgärder som jag då helhjärtat ställde mig bakom, och som idag känns mer angelägna än någonsin.
Även om det civila försvaret i första hand har till uppgift att hantera de problem som kan uppstå vid höjd beredskap, d v s vid krigsfara eller krig, finns där komponenter som är viktiga även vid allvarliga kriser av annat slag. Något som också Försvarsberedningen tog höjd för i sina förslag. Jag väljer därför att börja i den änden. Något som känns naturligt med den coronakris vi just nu genomlever.
”I Socialstyrelsens risk- och sårbarhetsanalys 2016 konstateras att Sverige är ett importberoende land när det gäller läkemedel. Sveriges inhemska produktion av läkemedel är liten. Exempelvis produceras inga vacciner nationellt. Lagerhållning på apotek, sjukhus och hos grossister är mycket begränsad och det saknas en samlad bild över hur landstingen upprätthåller en nödvändig tillgång till läkemedel och sjukvårdsmateriel”.
Det är en nu snart fem år gammal slutsats som då inte ledde till några åtgärder överhuvudtaget, och som fortfarande väntar på en hållbar lösning.
I ”Motståndskraft” föreslogs därför bland annat när det gäller sjukvårdsberedskap:
”Försörjningen med läkemedel, infusionsvätskor inklusive blodprodukter samt medicinsk förbrukningsmateriel måste säkerställas och finnas tillgängligt momentant och med tillräckligt stor uthållighet över tiden. Det kräver enligt Försvarsberedningen att tydligare krav ställs på landstingen/regionerna att lagerhålla läkemedel och sjukvårdsmaterial så att redundans finns för att omhänderta stora skadeutfall och för att hantera störningar i försörjningsflöden.”
Vilken blir nästa kris? Det vet vi inte. Här ytterligare tre exempel på områden som Försvarsberedningen ansåg bör beaktas, och som har bäring på såväl fredstida kriser som krig.
“Försvarsberedningen konstaterar dock att det krävs ytterligare åtgärder med särskilt fokus på livsmedelsberedskapen vid krig för att snabbare säkerställa en tillräcklig livsmedelsförsörjning.”
”Försvarsberedningen konstaterar att normal elförsörjning inte kommer att kunna garanteras vid en krigssituation. Bekämpning mot kritisk infrastruktur som t.ex. ställverk och transformatorer i stamnätet eller en cyberattack mot elsystemen kan få stora konsekvenser för produktionen och distributionen av el.”
”Försvarsberedningen konstaterar att en längre störning eller ett sammanbrott i det finansiella systemet kommer att utgöra en svår påfrestning för Sveriges befolkning. Oavsett om det beror på en antagonistisk aktör, naturliga orsaker eller handhavandefel kan en situation uppstå där varken el eller elektroniska kommunikationer fungerar under en längre period. Det saknas idag logistiska förberedelser för att förse samhället med kontanter, alternativa betalningsmedel eller krediter och det saknas också krav på beredskap och tillgänglighet via bankerna redan i fredstid.”
I alla tre fallen ovan, och inom ytterligare ett antal områden, föreslår Försvarsberedningen olika konkreta åtgärder som lagring, reservalternativ, lagstiftning eller andra åtgärder.
Förberedelser av olika slag kan dock inte ske på måfå. De måste samordnas och sättas in i en helhet där olika departement, myndigheter och näringslivet arbetar mot samma mål. Det krävs därför en väl förberedd och kompetent ledningsorganisation med nödvändiga mandat. Det såväl för att inrikta förberedelser som att praktiskt leda verksamheten den dag krisen, eller kriget, drabbar oss.
Idag saknas den nödvändiga ledningsstrukturen. Eller snarare, flera av de nödvändiga komponenterna finns men är uppsplittrade på olika departement och myndigheter. Arbetet präglas därför i stor utsträckning av ”stuprörstänkande” där det är oklart vem har ansvar för vad, och där mandaten är otydliga, eller ibland obefintliga.
I ”Motståndskraft” finns bland annat följande förslag för att råda bot på detta:
– ”… anser Försvarsberedningen att samordningen av totalförsvaret (civilt och militärt försvar) ska koncentreras till Försvarsdepartementet.”
– ”.. konstaterar Försvarsberedningen att det behövs en central myndighet för planering, ledning och samordning i det civila försvaret.”
– ”Försvarsberedningen anser att en indelning av de bevakningsansvariga myndigheterna i samhällssektorer utgör en mer lämplig struktur för beredskapsplanering. Inom varje sektor bör en sektorsansvarig myndighet utses. En sektorsansvarig myndighet ska ges tydligt ansvar och resurser att samordna verksamheten inom sektorn, såväl i fred som under höjd beredskap.”
– ”Försvarsberedningen föreslår därför att de 21 länen bildar ett antal större geografiska civilområden med ca 3–6 län inom varje område. Inom respektive civilområde där flera län ingår ska en av landshövdingarna utses att, i egenskap av civilbefälhavare, hålla samman beredskapsplaneringen för civilt försvar.”
Inget av detta har ännu blivit verklighet, varken när det gäller konkreta förberedelser som lagring eller skapa reservalternativ, eller för att skapa en fungerande ledningsstruktur. Det snart tre år efter att förslagen lades fram år 2017.
I Försvarsberedningens arbete lade Kristdemokraterna också fram två egna förslag, som majoriteten dock inte ville ställa sig bakom:
– Att den beredskapspolisorganisation som föreslås i ”Motståndskraft” skulle kunna utnyttjas även i fredstid,
– Att det tillskapas en cybersäkerhetsmyndighet med ett övergripande ansvar att hantera cyberhot mot landet.
Två förslag som idag känns än mer angelägna med den utveckling vi sett de senaste åren.
Den saktfärdighet som präglat återskapandet av ett fungerande civilt försvar är beklämmande. Jag kommer därför göra det jag kan för att det kommande totalförsvarsbeslutet, i de delar som rör det civila försvaret, ska innehålla såväl de förslag som återfinns i ”Motståndskraft” och att det där också avdelas de ekonomiska medel som krävs för att snabbt omsätta förslagen till konkreta åtgärder. Som vi sett det senaste halvåret, att inte vara förberedd kostar såväl liv som pengar.
Mikael Oscarsson
Försvarspolitisk talesperson (KD)