I samband med de pågående försvarsförhandlingarna har Folk och Försvar erbjudit alla partier som är representerade i Försvarsberedningen att skriva varsin artikel med sina perspektiv på de pågående samtalen och deras syn på framtidens försvar. I den här artikeln skriver Pål Jonson från Moderaterna om sina tankar om nästa försvarsbeslut.
Risken för ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Moderaterna anser därför att Sverige behöver ett försvar som både är krigsavhållande och som kan bygga säkerhet tillsammans med andra i närområdet. Ett svenskt Nato-medlemskap skulle på ett avgörande sätt stärka vår egen säkerhet och bidra till stabilitet i närområdet.
Försvarsberedningens två rapporter som ska ligga till grund för det kommande totalförsvarsbeslutet är de mest genomarbetade och relevanta rapporter som en försvarsberedning någonsin levererat. Moderaterna står bakom försvarsberedningens förslag samt vill värna och förverkliga helheten i rapporterna.
För att åstadkomma detta är tre saker extra angelägna från vårt perspektiv.
För det första inga fler underfinansierade försvarsbeslut. Det innebär att de knappt fyra miljarder som föll bort i den försvarspolitiska överenskommelsen mellan regeringen samt C och L i höstas – eftersom överenskommelsen inte var prissäkrad – behöver återföras till det kommande försvarsbeslutets ekonomiska ram. Det måste vara ett genomförbart försvarsbeslut där det råder balans mellan mål och medel.
För det andra behöver Försvarsmakten även en långsiktig planeringsinriktning för fortsatt tillväxt även för åren 2026–30. En förstärkning om fem + fem miljarder under första åren skulle möjliga detta. Det är angeläget att de två kommande försvarsbesluten ses som sammanlänkande. Det kommer att ta tid att bygga upp ett starkt försvar igen.
För det tredje är det viktigt att regeringen verkligen presenterar en totalförsvarsproposition till riksdagen i höst. Arbetet med det civila försvaret har till stora delar kört fast i ett antal utredningar och fallit efter utvecklingen av det militära försvaret. Bristerna i Sveriges civila beredskap har också tydliggjorts av coronapandemins följdverkningar.
Det är allvarligt – ytterst eftersom det militära försvaret inte kommer att kunna fungera fullt ut vid ett väpnat angrepp – om inte strukturer och resurser för det civila försvaret finns på plats vid en sådan situation.
Sedan slutrapporten Värnkraft presenterades för ett år sedan har den säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet fortsatt att försämrats. Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) påtalade sin årsredovisning att risken för militära konfrontationer i Sveriges närområde ökar. Enligt FOI kommer den ryska militära förmågeutvecklingen fortsätta att stärkas och konsolideras åtminstone fram till 2029.
Ryssland aggressiva utrikespolitiska agerande inklusive den låga tröskel för militär våldsanvändning samt utvecklingen av dess militära förmåga måste få genomgripande konsekvenser för den svenska försvarspolitiken. Några av de förslag som försvarsberedningen presenterat och som Moderaterna anser är extra angelägna innefattar förstärkt förmåga till spaning, slagkraft och samarbete.
Spaning
För det första ställer den försämrade säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet högre krav på försvarsunderrättelseverksamheten. Det kräver en bättre förmåga att tidigt kunna identifiera och möta hot och risker i alla domäner. Behovet av ett starkare cyberförsvar som både kan genomföra offensiva och defensiva operationer är en viktig komponent. Den enskilt viktigaste förmågan som Sverige har på detta område är den verksamhet som Försvarets radioanstalt (FRA) bedriver. FRA har en unik förmåga att kunna kombinera signalspaning och informationssäkerhetsarbete samt besitter en mycket stark analysförmåga av stridskraftsutvecklingen i vårt närområde. Den förmågan får Sverige aldrig förlora. FRA:s anslag och verksamhetsförutsättningar måste därför stärkas under de kommande åren.
Ur ett bredare försvarsunderrättelseperspektiv är det även angeläget att stärka luft- och sjölägesbilder i ljuset av den ökade militära aktiviteten som råder i Östersjöområdet. Den luftburna sensorn ASC 890, ytstridsfartyg och ubåtarna besitter viktiga förmågor till underrättelseinhämtning. Det är angeläget att det kommande försvarsbeslutet innefattar beslut om nya ytstridsfartyg.
Slagkraft
För det andra krävs det en starkare slagkraft för att utveckla en bättre krigsavhållande förmåga. Det handlar både om förmågan hos flygvapnet och marinen att kunna slå mot en motståndare på djupet. Men även att arméns brigader inom ramen för en divisionsledningsförmåga kan slå tillbaka en motståndare som intagit svenskt territorium. Moderaterna har därför bland annat prioriterat att flygvapnet ska få tillgång till långräckviddiga kryssningsrobotar. Detta är en strategisk resurs som höjer tröskeln för att angripa Sverige. Men det är också mycket angeläget att samtliga brigader ska kunna vara färdigställda fram till 2030.
Samarbete
För det tredje behöver Sverige fortsätta att vidareutveckla och stärka de internationella försvarssamarbetena. Försvarsberedningen slog fast att Sverige ska ha förmågan att hantera allvarliga samhällsstörningar och delvis kunna befinna sig i krig under tre månader.
Därefter hoppas vi i praktiken få hjälp från andra länder. Det innebär att alla åtgärder som sänker trösklarna för att få stöd från andra länder – och då främst USA – spelar en central betydelse för realismen i de förhoppningarna. Det kommande försvarsbeslutet behöver skapa utrymme för fler avancerade övningar samt andra åtgärder som främjar ett effektivt värdlandsstöd.
Men de internationella försvarssamarbetena måste också ses mot bakgrund av att Sverige ingår i ett större gemensamt operationsområde som innefattar hela den nordisk-baltiska regionen. Det är därför av avgörande betydelse att Sverige kan säkra och bidra till flöden av militära resurser från väster in till Östersjöområdet. Sverige måste ha förmågan att bidra till säkerheten i närområdet. Det kan vi göra genom att använda vårt militärgeografiska läge på ett konstruktivt sätt och bygga säkerhet tillsammans med andra EU- och NATO-länder.
I slutändan är den enskilt viktigaste frågan för svensk försvarspolitik om vi ska ingå i traktatsbundna försvarsförpliktelser med andra länder. I praktiken är det enbart Nato som utfärdar detta samt erbjuder en gemensam försvarsplanering. Ett svenskt Natomedlemskap skulle stärka vår egen säkerhet och främja säkerhet och stabilitet vårt närområde.
Pål Jonson
Ordförande i försvarsutskottet och försvarspolitisk talesperson (M)