Jimmie Adamsson/Försvarsmakten
Artiklar

Publicerat: 2020-12-07

Höga förväntningar på marinen – men tillväxten uteblir

Inför kommande försvarsbeslut har Folk och Försvar erbjudit fem experter möjligheten att ge sin vinkel på de kommande förändringar som försvarsbeslutet innebär. I den här artikeln analyserar Niklas Wiklund marinens utveckling kommande år. Du hittar samtliga artiklar samlade här. Eventuella åsikter och slutsatser är skribentens egna.

Det stundande försvarsbeslutet är ett trendbrott! Efter decennier av avveckling ska nu Försvarsmakten växa. Det tidigare mantrat att ”försvaret har alltid kostat 40 miljarder” är äntligen besegrat då försvarsanslaget nu kommer öka mot ca 80 miljarder. I en osäker tid växer Försvarsmakten. Det är helt nödvändigt! Paradoxen i sammanhanget är att marinen trots denna stora satsning kommer att vara anorektisk i numerär och till del föråldrad avseende materiel. Det blir för lite, för sent och för ihåligt.

Man ska inte låta sig luras av de stora ekonomiska summor som nu tillförs. Faktum är att det finns en stor skuld som nu måste korrigeras. En skuld som växt sig stor under de år som Försvarsmakten har varit satt på svältkost när det kommer till materiel, infrastruktur och personaltillväxt. För marinens del är detta synnerligen påtagligt då vår flotta, som jag brukar påminna om, inte var varit så här liten sedan den bildades av Gustav Vasa för 500 år sedan.

Trots det så är förväntningarna på marinen i propositionstexten höga. Huvuddelen av de marina förbanden ska vara omedelbart tillgängliga och ha en hög initial förmåga att lösa uppgifter i närområdet. Tyngdpunkten för marinen ska vara att möta ett väpnat angrepp i Östersjön.

Hur bidrar då detta försvarsbeslut till att marinen ska utvecklas för att möta dessa krav? För att åskådliggöra detta väljer jag att utgå från de fem grundpelarna som marinen idag och i den nära framtiden baseras på, nämligen ytstridskrafter, sjöminröjning, ubåt, amfibieförmåga och logistik.

Att utöka numerären av ytstridsfartyg har från tidigare såväl som av nuvarande marinchef kommunicerats som den enskilt viktigaste och mest angelägna marina frågan inför försvarsbeslutet. Ytstridsfartyg är att likna med ett multiverktyg, och har en viktig roll att spela i alla nivåer på konfliktskalan och kan verka mot mål på, över och under ytan. Förutom att livstidsförlänga de befintliga fem korvetterna av Visbyklass och (äntligen) bestycka dessa med lv-robot så kommer en anskaffning av nya ytstridsfartyg att påbörjas under försvarsbeslutsperioden. Detta är mycket bra och helt nödvändigt! Problemet är att anskaffningen sker för sent, vilket innebär att nya ytstridsfartyg inte kommer att kunna levereras under den kommande försvarsbeslutsperioden (2021-2025). Två fartyg kommer enligt plan att levereras sent under nästa period (2026-2030) och ytterligare två bortom 2030, men däremellan ligger två försvarsbeslut, vilket medför osäkerheter. Det innebär i praktiken att när (om) de nya fartygen levereras, så har de fyra äldsta av de befintliga fartygen (Gävle- och Stockholmsklass) sannolikt avvecklats. Med andra ord uteblir ökningen av antalet fartyg, trots att detta är kommunicerat som marinens viktigaste prioritering. Ytstridsförmågan kommer således under de kommande åren att vidmakthållas på nuvarande låga nivå avseende numerär, och förmågeökningen med tillförd lv-robot kommer tidigast om tio år trots ett kraftigt försämrat omvärldsläge här och nu.

Ubåtsförmågan kommer numerärt, åtminstone på papperet, att ökas från fyra till fem ubåtar genom att inte avveckla den tredje ubåten av Gotlandsklass. Ekvationen bygger då på att de nya ubåtarna av typen A26 levereras under perioden, vilket är planen. Men huruvida de blir operativa före utgången av 2025 får betraktas som tveksamt. Det innebär i praktiken att ubåtsvapnet vidmakthålls på samma nivå och med samma numerär under hela den kommande försvarsbeslutsperioden.

Gällande sjöminröjningsförmågan så handlar det i huvudsak om att livstidsförlänga och vidmakthålla befintliga förmågor under den kommande perioden. Inte heller bortom 2025 finns någon nyanskaffning i sikte. Propositionen anger att de två röjdykarfartygen i Spåröklassen bör halvtidsmodifieras och Kosterklassens fem minröjningsfartyg livstidsförlängas. Dessa båda fartygssystem är 25 respektive 30 år gamla, och därmed kan det möjligen bli problematiskt att rent tekniskt säkerställa förmågan på sikt. Minröjningsförmågan vidmakthålls därmed på nuvarande låga nivå, men tillgängligheten riskerar att äventyras p.g.a. ålderstigna system.

Vad avser amfibieförmågan så kommer ett amfibieregemente att återetableras i Göteborg under perioden, vilket således också utgör det enda reella tillskottet till marinen under den kommande försvarsbeslutsperioden. Problemet är dock att denna förmågeökning till stor del handlar om att flytta delar av amfibieförmågan från nuvarande Amf 1 till återetablerade Amf 4 i Göteborg. Att återigen få en permanent marin närvaro på västkusten vid vår största och viktigaste hamn ska dock inte underskattas. Det är en viktig och bra etablering och skapar förutsättningar för att fortsätta utveckla marina förmågor på västkusten.

När det kommer till sjörörlig logistik som är en förutsättning för att kunna verka med marina förband under längre tid är avsikten att under perioden, utöver att skapa två marina basbataljoner, även att påbörja en anskaffning av nya mindre stödfartyg. Leveransen av dessa kommer sannolikt tidigast bortom 2025 varför marina logistikresurser förefaller att enbart vidmakthållas på nuvarande nivå under hela försvarsbeslutsperioden.

Något som inte tycks ha omhändertagits på ett tillfredsställande sätt är den personella numerären. Ska marinen kunna växa på sikt så måste personalramarna ökas redan nu i syfte att kunna rekrytera mot framtiden. Det tar lång tid att få fram lärare till skolor, fler fartygschefer och kvalificerade tekniker etc. i syfte att kunna åstadkomma en tillväxt som bär mot framtiden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att marinen, trots en stor ökning av försvarsanslaget, dessvärre inte kommer att utökas nämnvärt numerärt, och enbart i mycket begränsad omfattning stärkas i förmåga under den kommande försvarsbeslutsperioden. Det enda reella tillskottet blir amfibieregementet i Göteborg som återetableras. De marina förmågorna och numerären vidmakthålls därmed i stort sett på nuvarande nivå. Positivt i sammanhanget är tillförseln av robotluftvärn på korvetterna samt att inriktningen för framtiden ger vid hand att ytstrids- och ubåtsförmågorna sannolikt  inte kommer att nedgå bortom 2030 enligt nuvarande plan, vilket är viktigt om vi fortsatt ska ha en marin i framtiden.

En angripare kommer att komma över havet och i luften. Marinen förväntas utgöra en tröskel för denna typ av angrepp och måste således vara tillräckligt stark för att över tid kunna uppträda uthålligt och vid behov kunna skapa efterfrågad tröskeleffekt. Det nya försvarsbeslutet skapar dessvärre inte några nämnvärda marina förstärkningar för att möta dessa krav givet motståndarens ökning av både förmåga och numerär. Detta är enligt min mening är en stor risktagning i en osäker tid!

Niklas Wiklund, försvarsskribent under pseudonymen ”Skipper” och ledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet


Relaterat material