Den här artikeln är del av Folk och Försvars artikelserie Gryningsläge: hur skulle ekonomin, kulturarven och miljön påverkas av ett krig i Sverige? som handlar om vilka långsiktiga konsekvenser ett krig i Sverige skulle ha och hur vi redan i fredstid kan arbeta för att minimera dessa skador.

Artikeln är skriven av Annica Waleij, förste analytiker, Totalförsvarets forskningsinstitut.

***

Miljöförstöring som en följd av krigföring är inte någon ny företeelse. Den brända jordens taktik användes redan under antiken, och romarna saltade jorden i Karthago i syfte att göra området obeboeligt för lokalbefolkningen. Medveten miljöförstöring genom att sätta oljekällor i brand blev en central del i den irakiska krigsstrategin 1991.

Det är svårt att generellt ange vilka miljöeffekter som orsakats av väpnade konflikter även om några effekter förefaller vara vanligare än andra. Vietnamkriget, konflikterna på Balkan, inbördeskriget i Syrien, Rysslands annektering av områden i Ukraina 2014 och invasionen i februari 2022, eller de segdragna konflikterna i Jemen och många afrikanska länder (som Somalia, Mali, Sudan, Sydsudan eller Demokratiska Republiken Kongo), förknippas vanligtvis med sönderslagen infrastruktur, nöd och trångboddhet bland fördrivna människor, ett kollapsat vatten- avlopps- och avfallshanteringssystem, och en säkerhetssituation som försvårar för såväl det lokala styret som externa hjälp- och fredsfrämjande organisationer. Stora landarealer påverkas även ofta negativt till följd av strider, truppförflyttningar och flyktingströmmar.

Sedan det andra världskrigets slut har över 200 väpnade konflikter rasat runt om i världen och med tiden har exemplen ökat där miljöförstöring i varierande grad blivit en konsekvens av konflikten. Ofta tänker man kanske på påverkan på människan och inte enbart på naturmiljön. Information är ofta anekdotisk och bedömningar klassas inte alltid inte utifrån hur allvarliga effekterna är ur ett ekologiskt perspektiv eller om effekterna är reversibla eller irreversibla. Miljö och hälsa kan dock ses som två sidor av samma mynt och båda dessa perspektiv är viktiga att beakta.

Negativa effekter på miljön till följd av militära aktiviteter kan uppstå vid ett flertal faser, från fredstida militär verksamhet, under mobiliseringsfasen, under själva tiden konflikten pågår och inte minst under återuppbyggnadsfasen med eventuella fredsbevarande och humanitära insatser. Militära verksamheters miljöpåverkan, och särskilt dess klimatavtryck är något som uppmärksammas allt mer. I en promemoria från Riksdagens utredningstjänst från 2017 ställs frågan om kunskapsläget om miljökonsekvenser av krig och en i tidigare promemoria från 2015 frågor om Försvarsmaktens miljöpåverkan. Intresset lär bestå, bland annat som en följd av Natos planer inom klimat- och säkerhetsområdet och ökade påtryckningar från internationella miljöorganisationer.

I fredstid har de flesta utvecklade länder rutiner för att minimera miljöpåverkan från militär verksamhet och i Sverige är Försvarsmakten underställd samma miljölagstiftning som den civila sektorn. Försvarsmakten har även miljöpolicy, miljömål och ett miljöledningssystem för sin verksamhet samt en handbok för miljöskydd vid deltagande i internationella insatser. Hur det skulle fungera vid höjd beredskap eller krig är däremot inte lika tydligt.

I samband med väpnade konflikter hamnar miljöförstörelse oftast initialt i skuggan av de humanitära konsekvenserna. Väpnade konflikter orsakar i regel okontrollerad migration, med undermåliga sanitära förhållanden som följd, vilket kan leda till utbrott av infektionssjukdomar. Förutom stort mänskligt lidande orsakar massiva flyktingströmmar också betydande miljökonsekvenser, vilka i sin tur kan försvåra återuppbyggnad, försoning och en varaktig fred. Det är inte enbart militär verksamhet som har visat sig kunna orsaka negativa miljöeffekter utan även humanitär och fredsfrämjande verksamhet.

Det kan vara värt att också ha i åtanke att det inte alltid går att förutse vilka effekter som kommer att uppstå, speciellt i de fall information saknas om hur det såg ut innan konflikten. Effekter kan också vara oväntade, som att den naturliga biodiversitet både kan gagnas av och påverkas negativt av krig. Ett positivt exempel är demilitariserade zoner, likt den mellan Nord- och Sydkorea, där djurarter som dramatiskt minskat i antal i andra områden i regionen visat sig få en fristad och kunna reproducera sig ostört i över 60 år i avsaknad av industrier, jordbruk eller turister. Ett annat exempel är sjunkna militära farkoster till havs, som visat sig kunna husera rika och unika marina ekosystem. Vidare finns exempel på när icke uthållig utvinning av naturresurser eller förorenande industriprocesser måste avbrytas till följd av konflikten. Detta innebär dock en kortsiktig förbättring för miljön, såvida inte bättre metoder tillämpas används när verksamhet återupptas efter konflikten. Initialt efter en konflikt kan halter av luftföroreningar öka markant då återuppbyggnad bl.a. kräver stora mängder betong.

Miljöpåverkan från konflikter krig kan generellt delas upp i tre grova kategorier:

• Direkta effekter, kan ofta kopplas till militära aktiviteter, exempelvis förstörelse av infrastruktur inklusive kemisk industri, spridning av oljeprodukter, explosivämnesrester och metaller i mark- och vatten, attacker på dammar som orsakat översvämningar, risk för radiologiska utsläpp vid strider nära kärnkraftverk, och/eller attacker på vatten-, avloppsrening och/eller elförsörjning.
• Indirekta effekter, och /eller kaskadeffekter är kopplade till det faktum att människor tvingas på flykt och måste hitta nya sätt att livnära sig på, vilka inte alltid är miljömässigt eller socialt hållbara. Många människor på en liten yta, som exempelvis flyktingläger, kan innebära att naturresurser utarmas och att stora mängder avfall byggs upp som i sin tur kan orsaka föroreningar och sjukdomar.
• Effekter kopplade till en nedmontering av statens förmåga att övervaka och skydda miljön och naturresurser. En frånvaro av myndigheter som kan upprätthålla regler kan leda till miljömässigt ohållbara verksamheter och i vissa fall till att olika typer av naturresurser exploateras för att finansiera konflikten, s.k. konfliktresurser.

NÅGRA EXEMPEL

SKYDD AV MILJÖN VID VÄPNADE KONFLIKTER

Enligt krigets lagar är det bara militära mål som får attackeras och miljön räknas som ett civilt mål som därmed ska skyddas. Hänsyn till miljön ska vara en del av bedömningen av en militär attack och det finns juridiska skydd mot att attackera t.ex. kritisk infrastruktur.

Det finns ett antal internationella konventioner och riktlinjer som direkt eller indirekt berör miljön i konfliktsituationer. Exempelvis berörs metoder för krigföring i Haagkonventionerna från 1907 och i artikel 22 anges att ”De stridande parternas rätt att tillgripa medel för att skada fienden är inte obegränsad.”

Genomgående i den humanitära rätten är att den främst belyser påverkan på civilbefolkningen och hur den ska skyddas. I tilläggsprotokollen 1 och 2 till 1949 års Genèvekonvention berörs dock miljön direkt eller indirekt i flera artiklar. De tydligaste exemplen är artikel 35 och 55 i Tilläggsprotokoll 1 som stipulerar att:

”Det är förbjudet att tillgripa medel eller stridsmetoder vilka är avsedda att orsaka eller kan förväntas få till följd skada på den naturliga miljön som är vidsträckta, långsiktiga och allvarliga.” (Artikel 35)

samt

”I krigssituationer skall omsorg visas för att skydda den naturliga miljön mot vidsträckt, långsiktig och allvarlig skada […] Attacker på den naturliga miljön i syfte att hämnas eller vedergälla är otillåtna.”. (Artikel 55).

Dessa formuleringar kommer emellertid med ett brett tolkningsutrymme. Därför har olika initiativ för att öka skyddet av miljön vid konflikter skett. Sedan 1994 har t.ex. internationella Röda Korset riktlinjer för skydd av miljön i konflikter. Riktlinjerna uppdaterades år 2020.

Ett annat exempel är det arbete som inleddes 2013 av FN:s folkrättskommission (International Law Commission) för att fastställa principer för miljöskydd i väpnade konflikter. Utgångspunkten för kommissionens arbete har varit att omfatta hela konfliktens livscykel: d.v.s. före, under och efter. Resultatet har blivit 27 principer för skydd av miljön vid väpnade konflikter, de s.k. kallade “PERAC principles” (Protection of the environment in relation to armed conflicts). Principerna förväntas antas i FN:s 6:e utskott för juridiska frågor under oktober 2022. Det ska dock nämnas att principerna inte är juridisk bindande utan av en mer rådgivande karaktär.

Vidare har dels en FN-resolution för skydd av miljö i konflikter antagits av FNs generalförsamling för miljö (United Nations Environment Assembly, UNEA-2) 2016, dels en resolution efterföljande år om konfliktorsakade föroreningar (UNEA-3). Konfliktdrabbade länder som Ukraina och Irak har varit aktiva vid framtagandet av dessa resolutioner.

VAD KAN GÖRAS?

Det är svårt att föreställa sig hur en krigssituation på svensk mark skulle se ut i praktiken men lärdomar från flera pågående konflikter indikerar att krigets lagar förmodligen inte skulle respekteras särskilt mycket. Företeelser vi har sett i andra konfliktdrabbade länder, som sprängda dammar med efterföljande översvämningar, sargade markområden, inverkan på djurliv och naturvärden, attacker på kritisk infrastruktur och utsläpp av föroreningar skulle kunna inträffa även här. Sannolikt skulle en prioritering av att begränsa mänskligt lidande att göras. Men det betyder inte att ingenting kan göras för att även skydda miljön.

Exempel på åtgärder som kan vidtas innan en eventuell konflikt är att på ett systematiskt sätt kartlägga nuläget, med information om kritisk infrastruktur, miljödata och tekniska hjälpmedel som satellitbilder. Digitalisering av viktig information som förvaras säkert kan också underlätta att senare bedöma vilken inverkan en konfliktsituation kan ha. Ett sådant arbete pågår delvis inom den återupptagna totalförsvarsplaneringen inom respektive militärregion. Det är även möjligt att genomföra proaktiva spridningsmätningar för prognostisering och beräkning av riskavstånd för att underlätta evakuering i händelse av förstörd kemisk infrastruktur eller nukleära anläggningar.

Underlag kan också tas fram som underlättar för militär personal, i den omfattning det är möjligt, att undvika särskilt känsliga områden. Exempel finns där sådant underlag tagits fram inför större försvarsmaktsövningar. Ett annat exempel är den marinbiologiska kalender som tagits fram för att minimera risken för onödig störning eller skada på djur och natur vid marin verksamhet.

Framtidsstudier med scenarier kan också användas bl.a. som underlag för planering, utbildning och för att vidga föreställningsförmågan om vad som skulle kunna hända. FOI har på uppdrag av MSB tagit fram fem s.k. typfall som är beskrivande hotbildsunderlag som speglar olika möjliga situationer och händelseförlopp. Typfallen, som beskriver allt från gråzonsproblematik, beredskapshöjning, till angrepp som omfattar landstigning och luftlandsättning mot viktiga områden i Sverige, är tänkta att fungera som utgångspunkt i den återupptagna totalförsvarsplaneringen.

Dessa typfall skulle, i kombination med de verktyg för miljöbedömning som tagits fram och anpassats efter Försvarsmaktens behov, exempelvis metod för strategisk miljöbedömning, även kunna användas för olika scenarier där miljökonsekvenser kan bli en följd.

Välutbildad och välövad personal kan lättare fatta beslut som skadar miljön så lite som möjligt. Utbildning i olika aspekter av krisberedskap som t.ex. miljö- och hälsoskydd,  farliga ämnen, sjukvård och andra specialområden sker bl.a. genom Försvarsutbildarnas försorg till myndigheter och Försvarsmakten för uppdrag i fred, kris och krig. Försvarsutbildarna har även en omfattande ungdomsverksamhet för ungdomar mellan 15-20 år.

Om nätverk med uppdaterade kontaktlistor över personer inklusive frivilligorganisationer som har lämplig kompetens byggs och underhålls redan i fredstid kan de lättare fungera vid höjd beredskap eller krig.

Vad som kan göras under en konflikt beror givetvis på konfliktens utbredning och karaktär. Förmågan att skydda naturmiljön under väpnade konflikter minskar vanligtvis allteftersom konflikten eskalerar. Information om miljöpåverkan är dessutom initialt ofta anekdotisk. Det är således svårt att direkt avgöra hur omfattande problemen är. Samtidigt kan det vara bra att i den mån det är möjligt systematiskt dokumentera vad som händer för att skapa en historik av förstörelsen. Betydelsen av frivilligorganisationers engagemang, civil-militär samverkan och samarbeten med t.ex. näringslivet samt välutbildad lokal personal och personer med god lokalkännedom, har historiskt visat sig vara kritisk för att en viss kontinuitet ska kunna bibehållas även under en konflikt.

Här finns lärdomar som kan dras från kriget i Ukraina. En knapp månad efter Rysslands invasion av Ukraina utfärdade Ukrainas regering en resolution med indikatorer för ett stort antal områden som syftade till att bedöma skador och konsekvenser av invasionen. Bland annat ingår indikatorer för påverkan på mark- och skogsområden, sötvatten och havsområden, andra naturvärden och energiinfrastruktur. Redan några veckor in i invasionen började Ukrainas miljödepartement (Ministry of Ecology and Environment Protection of Ukraine) publicera uppdateringar avseende avsiktlig och/eller oavsiktlig skada på olika typer av infrastruktur och ekosystemtjänster samt statistik.

En arbetsgrupp, ledd av en miljörådgivare placerad i Kiev av FNs kontor för humanitära affärer (UNOCHA) med ett omfattande såväl internationell, som nationell ukrainsk miljöexpertis, bildades under sommaren 2022. Gruppen möts digitalt varannan vecka, och delar information om olika pågående initiativ för att kartlägga miljöpåverkan av kriget. Med hjälp av s.k.open source intelligence (OSINT) och  crowd sourcing sker en omfattande kartläggning i realtid av inträffade händelser som kan påverka naturmiljön och kritisk infrastruktur. Miljörådgivarens uppgift är även att föreslå miljöåtgärder i det återuppbyggnadsarbete som planeras efter konflikten.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har också resurser och kompetens att etablera och driva tillfälliga förläggningar där miljöhänsyn tas så långt möjligt, något som nationellt utnyttjades under flyktingkrisen 2015.

Efter en konflikt börjar återuppbyggnadsfasen som ofta är i behov av internationellt stöd. Miljöförstörelse försämrar i sig krigsdrabbade länders förmåga att återhämta sig och länder som har drabbats av krig har sällan egna resurser som krävs för att hantera den komplexa situationen.

Att göra en fullständig bedömning är mycket komplext, arbetsförhållandena är oftast svåra och det blir mycket dyrt, särskilt fältarbete och miljöprovtagning. Metoder anpassade för att relativt snabbt göra grova bedömningar av miljökonsekvenser av fredsfrämjande och militär verksamhet finns framtagna, som skulle kunna utgöra ett initialt prioriteringsverktyg för åtgärder.

 Naturen har ibland en förmåga att återhämta sig av egen kraft, men viss miljöpåverkan kan vara länge eller till och med vara irreversibel om ett känsligt naturområde förstörts, exempelvis känsliga fjällmiljöer eller svårt förorenade grundvatten.