Tillbaka till sökning

Tillbaka
Artiklar

Publicerat: 2014-01-12

Inför Rikskonferensen 2014

Samhällets säkerhet, försvar och krisberedskap står inte alltid i den politiska debattens centrum. Folk och Försvar arrangerar utbildningar, scenarioövningar, seminarier och konferenser om dessa frågor året runt. Vid vår årliga Rikskonferens – som behandlar säkerhetspolitik i vid bemärkelse – brukar diskussionen bli mer livlig och offentlig, ofta med fokus på frågor om försvarspolitik.

I år är – som alltid, enligt oss – ett viktigt år för svensk säkerhetspolitik. I maj 2013 redovisade Försvarsberedningen rapporten Vägval i en globaliserad värld, en säkerhetspolitisk omvärldsanalys som ska ligga till grund för en mer konkret försvarspolitisk rapport i mars. Denna ska ta upp det militära försvaret, men också civilt försvar och planering för höjd beredskap.

Att debatten om vår säkerhet ofta blossar upp kring enskilda händelser – tsunamin i Sydostasien, stormen Gudrun, debatten om ”enveckasförsvaret” och ”ryska påsken”, social oro i svenska städer – kan göra det svårt att få ett grepp om helheten. Rikskonferensen sammanför stora delar av det svenska civilsamhället – Folk och Försvars medlemsorganisationer – med politiker samt myndighets- och näringslivsföreträdare. En central ambition är att samla diskussionen om de olika frågor som utgör säkerhetspolitiken. Här gör vi en kort översikt – ett ofullständigt urval – över vad som skrivits om försvars- och säkerhetspolitiken inför Rikskonferensen.

Ledarsidan i BLT Sydöstran skriver om Rikskonferensen och Folk och Försvars grundande, med fokus på vårt grundläggande syfte: att göra de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna till hela folkets angelägenhet. Även Csaba Bene Perlenberg reflekterar om Rikskonferensens utformning och för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida skriver om det försvars- och säkerhetspolitiska läget inför Rikskonferensen, och menar att Nato-frågan får för stort utrymme i debatten och på Rikskonferensen, på bekostnad av svensk försvarsförmåga.

Just det svenska försvaret står dock tydligt i fokus inför årets Rikskonferens. Sveriges militära engagemang i konflikten i Afghanistan trappas ned, närområdet blir viktigare, och svensk civil och militär beredskap diskuteras mer. Som brukligt inför Rikskonferensen gör ett flertal partier utspel om nya eller nygamla politiska initiativ, något som uppmärksammas flitigt i diverse medier just nu.Dagbladet skriver om hur fokus nu förskjuts allt mer defintivt från internationella insatser till Sverige, och partiernas försvarspolitiska skifte uppmärksammas i två artiklar i Dagens Nyheter. Under fredagen tog Aktuellt (ca 23:20 in i programmet) upp den svenska försvarsförmågan och intervjuade försvarsminister Karin Enström.

Inför förra årets Rikskonferens genomförde SvD:s Mikael Holmström en uppmärksammad intervju med ÖB Sverker Göranson, som blev startskottet för debatten om det s.k. enveckasförsvaret. Mindre uppmärksammad i diskussionen om ett svenskt försvar som kunde hålla ut i en vecka blev de avgörande detaljerna. Förmågan att hålla ut i en vecka mot ett angrepp med ett begränsat mål var något som skulle finnas när försvarets planerade insatsorganisation IO14 är fullt införd – något som beräknas kunna ske om ungefär ett decennium, förutsatt att flera miljarder tillförs försvarsbudgeten varje år. I en ny intervju i Svenska Dagbladet utvecklar överbefälhavaren resonemangen, och förtydligar att hela Sverige inte kan försvaras på samma gång, med nuvarande – eller planerad – organisation. Idag, inför Rikskonferensens öppnande, publicerade samma tidning enartikel som konstaterar att svensk försvarsförmåga har sänkts sedan 2006.

Hur partierna ställer sig i dessa frågor är inte alltid lätt att avgöra, då debatten ibland verkar mer polariserad än besluten. Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Johan Wiktorin genomförde under det gångna året intervjuer med samtliga riksdagspartiers försvarspolitiska talespersoner, som ger en inblick i hur tänkandet ser ut. Det är en bild som på flera sätt avviker från traditionella skiljelinjer i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Den kraftigt ökande förekomsten av försvarspolitisk mediebavakning kring Rikskonferensen är glädjande för Folk och Försvar, men det är inte alltid lätt att gå till botten med frågorna. De medieaktörer som bevakar säkerhetspolitik och försvar mer kontinuerligt spelar därför en central roll. Bloggaren Carl Bergqvist – mer känd som Wiseman’s Wisdoms – medverkar i år på Rikskonferensen för första gången, och beskriver här några avgörande dilemman i den försvarspolitiska omorienteringen till Sverige. På ett besläktat tema ställer Annika Nordgren Christensen – som också medverkar på Rikskonferensen – tre principiella men konkreta frågor till de politiska partierna.

Att svenska försvarspolitiker talar om Gotland och Stockholm betyder givetvis inte att resten av världen står stilla. Kriget i Syrien rasar vidare, utan någon tydlig ljusning i sikte. Detta tar vi upp under Rikskonferensen, med bland andra Internationella Röda Korskommitténs generaldirektör Yves Daccord. Kriget har förödande konsekvenser för civilbefolkningen, och drivs på av regional säkerhetspolitik, något som beskrivs av rikskonferensdeltagaren Bitte Hammargren här. Att detta är frågor som berör Sverige visas genom att de på Rikskonferensen också diskuteras av biståndsminister Hillevi Engström och säkerhetspolischefen Anders Thornberg.

En annan gäst på Rikskonferensen är Svenska Freds ordförande Anna Ek, som här presenterar en freds- och säkerhetspolitisk önskelista för 2014. Från en annan sida av säkerhetspolitikens spektrum presenterar bloggaren Skipper sina bedömningar och önskemål inför årets konferens. Det är också ett sådant spektrum av frågor och infallsvinklar som Rikskonferensen ska lyfta upp till diskussion, utifrån Folk och Försvars vision:  att skapa insikt i vad som påverkar fred och frihet för oss alla i vår omvärld, och att vara en öppen arena där säkerhets- och försvarspolitik utvecklas och berör, och nya idéer prövas. Att det i år är val till Europaparlamentet och till riksdagen gör inte den politiska diskussionen om de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna mindre angelägen.

Johan Larnefeldt

Relaterat material