Ett viktigt inslag i det pågående kriget i Ukraina har varit aktivt internationellt underrättelsearbete. För att få fördjupade perspektiv på det här har Zebulon Carlander, säkerhetspolitisk programansvarig hos Folk och Försvar, intervjuat Stefan Kristiansson som är generalmajor och före detta chef för militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) om underrättelseförmåga i en säkerhetspolitisk kris.
Vilken betydelse har en självständig underrättelseförmåga för svenska beslutsfattare i en säkerhetspolitisk kris?
Frågan borde egentligen ställas till regeringen men min uppfattning är följande.
Förutom den underrättelseinhämtning som bedrivs med våra egna personbaserade och tekniska resurser och metoder så sägs det i Försvarsunderrättelselagen att underrättelsemyndigheterna ”får etablera och upprätthålla samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer”.
Samarbetet och informationsutbytet är viktigt samtidigt som man måste ha ett kritiskt förhållningssätt till information som inhämtats, bearbetats och analyserats av ett annat land. Det förekommer att underrättelseinformation är politiserad vilket innebär att ett land kan försöka att påverka eller vilseleda oss genom att delge oss mer eller mindre felaktiga bedömningar.
Av denna anledning är det viktigt att vi har en egen väl underbyggd nationell uppfattning i frågor som är av betydelse för vår utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Under den pågående säkerhetspolitiska krisen har det funnits ett stort inslag av s k underrättelsediplomati, främst från USA:s sida. Vad tror du är bakgrunden till det greppet och hur går det att bedöma dess effekt?
Uppenbarligen hade amerikansk underrättelsetjänst tidigt trovärdig information om att Rysslands president Putin hade bestämt sig för att invadera Ukraina trots att bl a utrikesminister Lavrov ljög och förnekade att en invasion skulle inledas.
Underrättelserna rapporterades i så god tid till beslutsfattarna i Washington att de kunde varna både den politiska ledningen i Kiev och det ukrainska folket. Dessutom varnades amerikanska medborgare i Ukraina och den ambassadpersonalen kunde sättas i säkerhet. Förutom detta informerades allierade och andra länder för den kommande händelseutvecklingen.
Genom att gå ut offentligt med uppgifter om det förestående anfallet så fråntog man ryssarna överraskningsmomentet. Det handlade inte bara om en beredskapskontroll och övning som hävdats från Moskva. Det var inte heller så att övningen avbröts och förbanden skulle återgå till sina garnisoner vilket den ryska militärledningen gjorde gällande. Det handlade i stället om att förbanden intog sina utgångslägen för den förestående invasionen.
Vi har också sett mycket s k “open source intelligence”, exempelvis filmer på sociala medier av ryska truppförflyttningar som har spridits på sociala medier. Vilka slags försvars- och säkerhetspolitiska konsekvenser bedömer du att det har?
Filmer och annan information på sociala medier i samband med krig är egentligen ingen nyhet. Vi har sett det från Afghanistan, mellanöstern och från konflikter i Afrika och så vidare. Fragment av större skeenden har filmats eller kommenterats och spridits via internet. Ofta handlar det om dramatiska händelser. Ibland kan man avgöra om bilderna skildrar vad som inträffat i verkligheten eller om det är någon part i konflikten vill desinformera omvärlden. Ofta är detta svårt att avgöra detta.
Det är uppenbart så att den enorma mängd information som finns på internet blir ett komplement till och ibland ger en annan bild än den som levereras via de stridande parternas officiella kanaler. Den ukrainska sidan skildrar såväl sina egna framgångar som den brutala ryska krigföringen vilket påverkar moralen och viljan att fortsätta försvaret av sitt land.
De filmklipp och bilder som tas och läggs upp i sociala medier kommer sannolikt också att kunna användas för att fastställa om brott mot krigets lagar ägt rum.
Open source intelligence (Osint) har också fått en ökande betydelse i underrättelsearbete. Teknikutvecklingen gör att man idag kan analysera mycket stora datamängder från internet och se t ex mönster och avvikelser från normalbilden. Man kan via informationsflödet följa och dra slutsatser om händelseutvecklingen i upptakten av en konflikt.
Hur påverkar ett upptrappat säkerhetspolitiskt läge underrättelsehotbilden mot Sverige?
Underrättelsehotet från Ryssland mot vårt land har under många år varit ett problem. Under de senaste åren har hotet ökat. Utöver traditionellt spioneri sker intrång i våra informationssystem och man stjäl betydande mängder av information. Intrången i IT-system kan också skapa förutsättningar att skada eller påverka samhällskritisk verksamhet såsom elförsörjning och finanssystem.
Säkerhetspolisen har under de senaste åren öppet redovisat att ett stort antal av de ackrediterade diplomaterna som finns vid den ryska ambassaden i Stockholm och vid handelsdelegationen i Göteborg i själva verket är underrättelseofficerare som agerar under diplomatisk täckmantel. Givetvis arbetar dessa intensivt under den nu rådande situationen. Röster har höjts för att dessa individer nu bör utvisas.
Ryssland visar med all säkerhet stort intresse för hur den svenska utrikes- och försvarspolitiken utvecklas. Nato-frågan är naturligtvis central och hur opinionsläget nu förändras och att fler och fler vill att vi ska ansöka om medlemskap i alliansen följs noga. Vi kan också utgå från att såväl det svenska stödet till Ukraina som våra sanktioner mot Ryssland och hur vi agerar i EU noga följs och rapporteras av de ryska underrättelsetjänsterna.