I kriget i Ukraina har frågan om sexuellt våld som vapen i konflikter fått ett förnyat fokus. Det har i flera fall uppdagats att ryska ockupationsstyrkor har gjort sig skyldiga till ohyggliga övergrepp mot kvinnor och flickor i städer som Butja vid Kyivs utkanter. Tragiskt nog är det inget nytt inslag i krig, utan tvärtom är det skrämmande vanligt. Det har kommit rapporter om liknande övergrepp i andra pågående konflikter, till exempel den i Tigrayregionen i Etiopien.
För att få fördjupande perspektiv på den här frågan har Folk och Försvar intervjuat Jessica Poh-Janrell som är påverkansrådgivare hos organisationen Kvinna till Kvinna. Hon jobbar med implementeringen av kvinnor, fred och säkerhetsagendan tillsammans med Kvinna till Kvinnas lokala partnerorganisationer i konflikt- och postkonfliktländer. Jessica är också medlem i det svenska medlingsnätverket för kvinnor, som samordnas av Folke Bernadotteakademin på uppdrag av regeringen.
Intervjun är genomförd av Zebulon Carlander, säkerhetspolitisk programansvarig hos Folk och Försvar.
Kan du börja med att förklara vad sexuellt våld som vapen i konflikter är för något och vad som är syftet med det?
Sexuellt våld som vapen i krig handlar om att soldater våldtar – framför allt kvinnor och flickor – på fiendesidan för att skada fiendesidan. I vissa fall är det för att uppnå väldigt specifika syften. Det kan handla om att vilja utsätta lokalbefolkningen på en plats för det värsta tänkbara av övergrepp för att få dem att ge upp och kanske lämna ett område. På så vis kan man ta över ett territorium. Det har vi sett i till exempel DR Kongo.
I andra fall har det handlat om att vilja förgöra en folkgrupp. Det handlar om etnisk utrensning. Då handlar det om att man använder sexuellt våld som ett vapen för att göra kvinnor gravida med fiendens barn eller för att skada kvinnors reproduktiva organ och därigenom skada gruppen så mycket att man helt enkelt inte kan återhämta sig. Sådant förekom i krigen i det forna Jugoslavien och i Rwanda. Då kan våldtäkt räknas som ett instrument för folkmord.
Sedan handlar det i alla de här fallen om att förödmjuka fienden och visa att de inte klarar av att skydda sina kvinnor. Det finns också sexuellt våld i form av tortyr mot krigsfångar. Det har vi sett i många konflikter. Nu har det blivit ett par domar kring det kopplat till Syrienkriget för personer som jobbat under Assad-regimen.
Utöver allt detta finns naturligtvis massa annat sexuellt våld i krig som kanske inte är lika militärstrategiskt utan handlar om att soldater har vapen och kan tvinga till sig vad som helst. Jag vet att det till exempel har framkommit i olika samtal med soldater hos väpnade grupper att när de har rekryterats så har det blivit uppenbart att de inte kommer få någon lön, utan istället får de vapen och kan därmed ta vad de vill med våld. Det innefattar alltifrån materiella saker till kvinnors kroppar. Det ses som ett frikort att våldta kvinnor och som en del av belöningen.
Hur utbrett är användningen av sexuellt våld som vapen i konflikter?
Dessvärre är det väldigt utbrett. Varje år släpper FN:s generalsekreterare en rapport om sexuellt våld i konflikter där FN listar vilka parter som är misstänkta förövare. I årets rapport, som sammanfattar bilden från förra året, så lyfts 18 länder fram där man har bekräftat att det förekommer konfliktrelaterat sexuellt våld. Det är utfört av alltifrån staters nationella styrkor till terroristgrupper. Det var såklart innan Rysslands krig i Ukraina där allt tyder på att ryska trupper använder sexuellt våld som en del av krigföringen.
Vad gör det internationella samfundet för att få stopp på sexuellt våld i konflikter?
I början av 2000-talet blev det mycket uppmärksammat efter krigen i det forna Jugoslavien och i Rwanda och då togs det fram mycket policys kopplade till internationell rätt. Till exempel inkluderades sexuella krigsbrott i internationella brottmålsdomstolens (ICC) stadgar. I åren efter det så har FN:s säkerhetsråd antagit flera starka resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet. Mellan 2000-2010 så kom många saker på plats för att tydliggöra allvaret i den här typen av krigsbrott, men däremot så har det inte gett så tydliga resultat.
ICC har verkligen misslyckats i att vara effektiv när det gäller att döma för den här typen av brott. Nu så ser vi att allt fler har börjat använda något som heter universal jurisdiction för att komma åt krigsbrott, eftersom ICC inte har lyckats särskilt bra. Det är positivt att vi kan börja använda ett annat sätt för att försöka få personer dömda för den här typen av krigsbrott. Det är viktigt att vi hjälps åt inom det internationella samfundet för att öka antalet domar för just nu är straffriheten nästan total.
I FN-rapporten framgår det att 70 procent av alla parter som har gjort sig skyldiga till konfliktrelaterat sexuellt våld har stått med på FN:s lista i mer än fem år utan att tillräckliga åtgärder har vidtagits eller att våldet har upphört. Det är ett enormt misslyckande av det internationella samfundet och ett svek. Även om det är utbrett så är den här typen av angrepp ingen naturlag och det finns konflikter där det här inte har varit en del av krigföringen. Det handlar om värdegrunden hos dem som strider, det handlar om vilka signaler som befäl skickar och vilka beteenden som uppmuntras och tillåts hos soldater.
Det finns naturligtvis alla möjligheter att få stopp på den här typen av grymheter genom att arbeta mera förebyggande. Både genom att utbilda och tydliggöra vilket grovt brott det här är och genom att bli bättre på att säkerställa att vi får ett slut på straffriheten kring det här. Ingen ska komma undan. Sedan måste vi bli mycket bättre på att dokumentera och utreda våldtäkter och sexuella övergrepp i krig. Vi behöver också stötta dem som utsätts för det.
Det behöver prioriteras högre som en politisk fråga. Det behövs dessutom en medvetenhet från första början att det är väldigt förekommande i konflikter och vi måste hålla utkik efter det i konfliktdrabbade områden. Vi måste inkludera det i Early Warning och Monitoring-ramverk, överenskommelser rörande vapenvilor, fredsförhandlingar, fredsavtal, krigstribunaler och transitional justice. Vi måste säkerställa att brottsoffer får hjälp och skydd samt att förövare inte får gå fria.
Hur kan man hjälpa de som drabbats, såväl individer som samhällen, av sexuellt våld i konflikter?
Jag tänker att vi måste absolut bli bättre på att vara medvetna om att det finns stora risker att det händer i konfliktområden. Vi behöver säkerställa att brottsoffer får skydd, tillgång till vård och psykologiskt stöd för att bearbeta det som har hänt. De måste också få rättslig hjälp och stöd. Detta så att vi så småningom kan dokumentera det här och förhoppningsvis säkerställa att brottsoffren får upprättelse. Sedan är det viktigt att stötta just organisationer som jobbar med att hjälpa kvinnor på plats, till exempel kvinnorättsorganisationer som jobbar med brottsoffer.
Det är också viktigt att komma ihåg att de som utsätts för våldet i många fall inte vill rapportera eller berätta om vad som hänt på grund av skammen och stigman som finns kopplat till sexuella övergrepp. I många fall har kvinnor som utsatts för detta även skuldbelagts och blivit utfrysta från sina familjer och samhällen. Det är också vanligt att de barn som föds efter dessa våldtäkter inte accepteras eftersom de anses vara fiendens barn. Detta är ju fallet för många av de barn som fötts av yazidiska kvinnor efter att de hållits som slavar hos IS. Kvinnorna har i detta fall välkomnats hem till sina samhällen i Irak, men inte barnen som i de flesta fall har hamnat på barnhem. Så, det är viktigt att förstå hur komplext och känsligt dessa frågor är.
Vi på Kvinna till Kvinna stöttar till exempel i Ukraina genom ett center i Lviv. Där hjälper med att ta hand om kvinnor som har blivit internflyktingar på grund av kriget. Där är det många som blivit utsatta. Vi har också kunnat stötta i Ukraina utanför det här centret, men det är otroligt svårt eftersom krigföringen rör på sig hela tiden och det är svårt att veta vilka områden som är säkra. Vi finns på plats i 20 konflikt- och postkonfliktområden runtom i världen. Där stöttar vi lokala kvinnorättsorganisationer just så att de ska kunna ge stöd till kvinnor och för återuppbyggnaden av samhällen efter krig. Det är viktigt att stärka kvinnor rättigheter i postkonfliktländer. Vi har stöd i Ukraina, Afrika söder om Sahara, Mellanöstern, södra Kaukasus, och vi är fortfarande i Balkan, där vi grundades.