Covid-19-pandemin har satt fokus på vårdpersonalens situation under kris. Detta är ett svar från Vänsterpartiet i Region Stockholms sjukvårdspolitiska talesperson, Jonas Lindberg, på den debattartikel som tidigare publicerats på Folk och Försvars hemsida. Läs även finansregionråd Irene Svenonius (M) svar på debattartikeln.
Vänsterpartiet delar artikelförfattarnas uppfattning om att uppföljningen och stöttningen av personalens uthållighet lyser med sin frånvaro. Det vi som oppositionsparti i regionen kontinuerligt ser är att den Moderatledda styrningen förväntar sig och kräver att sjukhusen ska leverera sina uppdrag utan rätt förutsättningar. Det försvagar hela vårt sjukvårdsystem och gör det svagt inför tider av kris och som det tydligt visat sig idag – under pandemi. Krisen i sjukvården började inte på grund av oförsedd pandemis intåg under våren 2020.
Sjukvårdspersonal har länge haft en orimlig arbetsbörda och personalomsättningen har varit hög vilket lett till att viktig kompetens inte kunnat säkras. Det bästa sättet att bygga en långsiktig hållbarhet är ju att vårdpersonal får rimliga arbetstider, mer luft i systemet och att det blir fler specialistutbildade sjuksköterskor i intensivvård på våra sjukhus så att vi kan ha fler vårdplatser öppna under “normalår”. Det är säkert helt rätt att ta in särskilt kompetensstöd under en ihållande pandemi för att personalen inte ska gå under – men detta måste gå hand i hand med långsiktiga personalsatsningar. Att arbeta inom intensivvården är bland det slitigaste man kan göra och ändå erbjuds personalen slitsamma treskiftsscheman där möjligheten till vila är helt otillräcklig. Vi anser inte att det räcker med fina skrivningar om att vara en “attraktiv arbetsgivare”. Det förpliktigar att satsa. Det är så vi skapar den bästa beredskapen i vården.
Intensivvård är det mest bemanningskrävande som finns på ett akutsjukhus och Sverige har länge legat näst sist i Europa (enbart Portugal är sämre) gällande tillgången till intensivvårdsplatser på befolkningsnivå. Och i Sverige ligger tyvärr Region Stockholm sämst till och platserna har dessvärre minskat de senaste 10 åren – trots rapporterna om att platserna istället måste öka. De riskabla transporterna av intensivvårdspatienter mellan sjukhusen i Stockholm har senaste åren ökat.
Det akutsjukhus som har störst bemanningsproblem inom Region Stockholm är Karolinska universitetssjukhuset. Det är också det sjukhuset som har den mest högspecialiserade vården och vårdar många patienter från andra håll i landet eftersom man är ensamutförare kring vissa ingrepp. Under coronapandemin har intensivvårdsplatserna kunnat bli fler genom att operationspersonal blivit inbeordrade på IVA och operationssalar gjorts om till intensivvårdsplatser. Mycket personal är nu helt slutkörda och vi ser tyvärr ett stort bortfall av specialistutbildade intensivvårdssjuksköterskor från främst Karolinska. Det är tydligt att vården måste få ett system som gör mer än håller näsan över ytan och en grundnivå som innehåller fler intensivvårdsplatser än de totalt ca 85-90 som idag är normalläget i Region Stockholm. Sjukhuset har i detta läge dels försökt sänka kompetensen för att jobba inom intesivvården, genom att låta grundutbildade sjuksköterskor bli en del av bemanningen. Kompetensen sänks alltså när vården i sig blir mer och mer avancerad. Likaså har sjukhuset efterfrågat om hjälp dels från andra regioner men också från utlandet för att sommaren annars ser ”mycket svår ut” enligt ansvariga chefer. En sådan kritisk situation kan inte falla på sjukhusen själva att reda upp. Det måste tas ett övergripande ansvar, dels nationellt genom Socialstyrelsen men också i vår egen region. T.ex. måste vi fråga oss om det verkligen är rimligt att sjukhusen köper och säljer intensivvårdsplatser av varandra och om det inte kan bli mer av regional samordning kring iva-platserna än vad det hittills varit.
Vi anser att det enda sättet att öka sjukvårdens stridsvärde är att göra en tydlig handlingsplan för hur intensivvården i region Stockholm ska utökas och förbättras. Arbetet med handlingsplanen måste innefatta den profession som redan finns och se över det arbete befintliga intensivvårdskliniker redan utför på regionens sjukhus. Handlingsplanen bör se över arbetsvillkor för personal och finansierings- och debiteringssystem i styrningen av intensivvården och komma med förändringsförslag till den styrande Moderatledda majoriteten i regionen. Handlingsplanens främsta syfte måste vara att föreslå åtgärder för att kunna öka antalet intensivvårdsplatser och förbättra samordningen inom regionen de kommande åren. Vi vill också se en total genomlysning av de avtal som finns med privata vårdgivare för att se vilka klausuler som behöver ändras och tillämpas för att snabbt kunna styra om både personal och rätt kompetens från privata vårdgivare vid händelser av kriser och pandemier som vi ser idag.
Jonas Lindberg (V)
Sjukvårdspolitisk talesperson, Vänsterpartiet i Region Stockholm