Artiklar

Publicerat: 2021-10-08

Myndigheten för psykologiskt försvar och det växande desinformationshotet

Att antagonister verkar för att sprida desinformation i Sverige och andra demokratier är inget nytt. Stater har länge tvingats förhålla sig till att propaganda och desinformation av olika slag riktas mot deras medborgare i syfte att skapa misstro, såväl medborgare emellan som mellan medborgare och stat. Sverige var särskilt utsatt under andra världskriget då Nazitysklands propagandamegafon riktades mot det svenska samhället. Det var också i efterdyningarna av de tyska påverkanskampanjerna som den nu nedlagda Bredskapsnämnden för psykologiskt försvar inrättades med syftet att bekämpa propaganda och desinformation samt för att skydda det svenska medielandskapet.

När Myndigheten för psykologiskt försvar inrättas vid årsskiftet är det med samma syfte som sin föregångare. I Psykförsvarsutredningen som föregick inrättandet av myndigheten slås fast att syftet med det svenska psykologiska försvaret är att ”värna det öppna och demokratiska samhället, den fria åsiktsbildningen samt Sveriges frihet och oberoende”[1]. Den nya myndigheten ska vara en integrerad del av svenskt totalförsvar och dess uppdrag gäller såväl i fredstid som under höjd beredskap eller i krig. För att förstå vilka utmaningar som väntar Myndigheten för psykologiskt försvar på kort och lång sikt behöver vi dels rikta blicken utanför våra gränser, dels titta närmare på de sårbarheter som finns inom det svenska samhället idag.

Hotet som påverkanskampanjer och desinformation utgör mot det svenska samhället har blivit alltmer omfattande och komplext i takt med att vår informationsmiljö digitaliserats. När individer i allt högre utsträckning inhämtar information och nyheter från sociala medier snarare än traditionella mediekanaler har det blivit enklare för desinformation att dels nå mottagare, dels spridas vidare till andra som missinformation genom ryktesspridning. Här är det nödvändigt att göra en distinktion mellan spridandet av desinformation, där informationsspridaren vilseleder andra genom att avsiktligt sprida falsk information, och spridandet av missinformation, där den som sprider informationen inte är medveten om att denna är falsk och därmed inte har som syfte att vilseleda andra.

Säpo har slagit fast att det i första hand är Kina och Ryssland som ligger bakom de påverkanskampanjer och den desinformationspridning som drabbar Sverige idag. Trollarméer och botar är exempel på digitala verktyg som används av dessa stater för att sprida desinformation. I framtiden kommer ny teknologi som exempelvis deepfakes, alltså skickligt förfalskade bilder och filmer, bli ytterligare ett komplext och svårhanterligt desinformationshot. Det är i takt med att desinformationsverktygen blir alltmer sofistikerade och effektiva som det svenska samhällets motståndskraft riskerar att försvagas. Antagonisterna identifierar och angriper sårbarheter i demokratiska samhällen och har en rad olika syften med sin desinformationsspridning. Man vill så misstro hos svenska medborgare gentemot både det offentliga och andra individer. Vidare försöker antagonisterna underminera och störa öppen debatt för att i förlängningen försvaga det demokratiska samhällets förmåga att fungera som det ska.

Utmaningarna på kort och lång sikt

Det kommer att vara Myndigheten för psykologiskt försvars uppdrag att stödja, stärka och samordna samhällets motståndskraft inom det psykologiska försvaret och i detta arbete finns utmaningar för myndigheten på såväl kort som lång sikt. Bland de omedelbara utmaningarna finns bland annat behovet av att skydda Sverige mot omfattande desinformationspridning i samband med det kommande riksdagsvalet 2022 samt att skapa en större motståndskraft mot så kallade infodemier, alltså när desinformation och missinformation får stor spridning genom ryktesspridning på internet.

Behovet av att skydda demokratin mot påverkanskampanjer blir särskilt påtagligt i samband med demokratiska val. Enligt FOI är nationella val ett kritiskt tillfälle då antagonister ser en större möjlighet att påverka den inhemska politiken i en stat för att gynna egna nationella intressenesinformationspridning kan användas för att uppnå detta genom att till exempel underblåsa misstänksamhet mot en specifik kandidat eller mot ett valresultats legitimitet. De ryska påverkansaktiviteter som drabbade USA inför presidentvalet 2016 var särskilt omskrivna, men enligt FOI har flera europeiska länder, som Frankrike och Nederländerna, också utsatts för olika typer av påverkanskampanjer i samband med nationella val. Säpo har konstaterat att ingen koordinerad attack genomfördes mot Sverige i samband med riksdagsvalet 2018. Samtidigt kan det inte uteslutas att påverkanskampanjer med syftet att sprida falsk information kommer att drabba Sverige i samband med riksdagsvalet 2022.

Ett annat problem som myndigheten kommer ställas inför redan nu är vilket förhållningssätt som ska intas gentemot de konspirationsteoretiker, alternativmediakanaler och antidemokratiska organisationer i Sverige som fungerar som ombud för utländska antagonisters desinformation. Under Covid 19-pandemin har vi sett hur desinformation om påstått skadliga biverkningar av vaccinationer mot viruset blivit en hot mot folkhälsan och i förlängningen mot samhällets funktionsförmåga. Pandemin möjliggjorde för en tidigare ganska perifer grupp vaccinskeptiker att genom spridandet av missinformation nå allmänheten med konspirationsteorier och vilseledande information. Utöver att hantera detta på kort sikt så kan Myndigheten för psykologiskt försvar ställas inför fler infodemier i framtiden. En potentiell sådan skulle kunna handla om utbyggnaden av 5G-nätet där konspirationsteorierna redan nu florerar. Dessa har redan fått reella konsekvenser i Storbritannien där flera 5G-master blivit attackerade. Den desinformation och missinformation som sprids av svenska medborgare har en söndrande effekt på samhällets motståndskraft och gynnar antagonisternas intressen.

Myndigheten för psykologiskt försvar ställs som tidigare nämnt för flera utmaningar även på längre sikt. Dessa handlar framför allt om hur man ska förhindra desinformation från att spridas i den nya digitala informationsmiljön samt hur myndigheten ska bygga förtroende och samordna det psykologiska försvaret.

Som en följd av den ökade digitaliseringen av informationsmiljön har sociala medier blivit den plattform till vilken en stor del av nyhetsförmedlingen flyttat. Sociala medier har också blivit en självklar arena för det demokratiska samtalet. Traditionella nyhetsmedia har tidigare haft den självklara rollen som moderator i det demokratiska samtalet, men en del av detta ansvar har nu förflyttats till de sociala medieföretagen. Dessa har stor makt och stort inflytande, men saknar samtidigt incitament att lägga större resurser på att moderera innehåll och att aktivt förhindra spridningen av desinformation och missinformation på sina plattformar. Denna situation är en utmaning för det psykologiska försvaret som Sverige delar med många andra demokratiska stater.

Myndigheten för psykologiskt försvar kommer också ställas inför utmaningen att bygga en långsiktigt förtroende hos allmänheten och framför allt hos de individer som initialt kan komma att vara skeptiska mot dess uppdrag och syfte. Det finns en risk att myndigheten mottas med misstänksamhet från vissa grupper baserat farhågor om att myndigheten kommer att ägna sig åt intern propaganda mot svenska medborgare. Om myndigheten försöker bekämpa desinformationen genom att direkt angripa och falsifiera vissa narrativ så riskerar den att stämplas som ett sorts orwellskt sanningsministerium hos just de individer som man har ett stort behov av att nå ut till.

Att bygga motståndskraft

Hotet som desinformationsspridning och påverkanskampanjer utgör mot Sverige är alltså både komplext och svårbekämpat och det berör aktörer på alla nivåer i samhället. Konsekvenserna av desinformationen riskerar att bli att den svenska befolkningens motståndskraft, försvarsvilja och förtroende för samhället i stort försvagas. Detta innebär att Sverige i förlängningen blir mer sårbart också för andra typer av hybridkrigsföring som cyberangrepp, men ytterst även för ett väpnat angrepp. Det psykologiska försvaret ska förebygga en sådan situation och Myndigheten för psykologiskt försvar är tänkt att bli noden i detta arbete framöver.

De narrativ som uppstår ur desinformationspridning kan som sagt vara svåra för en myndighet att förhålla sig till och direkt bekämpa. Det finns en risk att ett direkt utpekande av särskilda forum eller aktörer som källor till desinformation gör mer skada än nytta för förtroendet för en myndighet. Personer som initialt förhåller sig skeptiska till myndigheten och är misstänksamma mot dess syften kan då bli ännu svårare att nå med saklig upplysning. Hur myndigheten väljer att kommunicera sitt uppdrag, sina befogenheter och sitt syfte gentemot allmänheten kommer därför vara betydelsefullt. Det finns också ett inneboende dilemma i informationsarbetet för att motverka desinformation som berör gränsdragningen mellan vad som faktiskt är saklig upplysning och vad som snarare bör beskrivas som nationell propaganda riktad mot svenska medborgare.

Som ett alternativ till att angripa desinformation direkt förordar exempelvis FOI ett samordnat arbete för att i ett tidigt stadium skapa en proaktiv kommunikation i relation till känsliga frågor där myndigheterna identifierat att samhället är sårbart för antagonistiska påverkanskampanjer, konspirationsteorier och missinformation. Den riksomspännande vaccinationen mot Covid19 är ett aktuellt exempel på en sådan känslig fråga. För att en gemensam kommunikationsstrategi ska fungera måste det finnas en bred samverkan mellan myndigheter, media och andra aktörer. I det psykologiska försvaret kommer det att vara Myndigheten för psykologiskt försvar som har uppdraget att vara den samordnade noden som förväntas skapa en välfungerande samverkan aktörer emellan.

Vikten av att arbeta förebyggande mot desinformationsspridning lyfts från offentligt håll i såväl i Psykförsvarsutredningen som i utredningen Nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet[2] från 2020. I den senare föreslås utökade satsningar på utbildningsverksamhet med fokus på medie- och informationskunskap som en strategi för att bygga en bred motståndskraft mot desinformation på individnivå. Ett möjligt föredöme återfinns i vårt grannland Finland som 2016 reviderade sin läroplan i källkritik för att ett större fokus skulle ligga på att ge elever en förmåga att värdera digitala källors trovärdighet och identifiera desinformation.

Traditionella nyhetsmedier är aktörer med potential att vara en särskilt viktiga i det förebyggande arbetet att bygga motståndskraft i samhället och utbilda källkritiska medborgare. Genom att identifiera desinformation, falsifiera och förklara den för medborgarna är nyhetsmedia en viktig aktör i försvaret mot antagonistiska påverkanskampanjer. Samtidigt ska media både skydda och skyddas. Fria medier är särskilt skyddsvärda som nyckelaktörer för det demokratiska samtalet och yttrande- och åsiktsfriheten. Journalister behöver ha kunskap om hur desinformation kan identifieras för att inte sprida vidare falsk information i samhället, men detsamma gäller också för statstjänstemän, politiker och representanter för civilsamhället.

Som tidigare nämnt tillhandahåller de stora sociala medieföretagen idag ett forum där botar och trollarméer relativt obehindrat kan sprida desinformation. Om man från svenskt håll vill rikta in sig på att påverka dessa stora multinationella företag till att i högre utsträckning ta ansvar för den desinformationspridning som sker i sociala media klarar man det knappast på egen hand. I den av tankesmedjan Frivärld utgivna rapporten Informationspandemin: Desinformation i skuggan av coronakrisen slås fast att påtryckningar på EU-nivå behövs om man vill kunna få de sociala medie-företagen att i större utsträckning agera mot farlig desinformationsspridning på sina plattformar.

Demokratins sårbarhet och styrka

Sammanfattningsvis är inrättandet av Myndigheten för psykologiskt försvar ett av de steg som Sverige tar i uppbyggnaden av ett mer omfattande totalförsvar. Samtidigt kan de utmaningar som myndigheten står inför på såväl kort som lång sikt uppfattas som överväldigande. Om vi lyfter blicken så kan vi se att påverkanskampanjerna som Sverige och andra demokratiska stater utsätts för idag riktar in sig på att göra en av de mest fundamentala principerna i det demokratiska systemet, yttrande- och åsiktsfrihetsprincipen, till en sårbarhet snarare än en styrka. Parallellt med att auktoritära stater som Ryssland och Kina isolerar sina medborgare från yttre påverkan genom att kraftigt censurera vilket innehåll som är tillgängligt på internet så utnyttjar samma stater öppenheten och yttrandefriheten på internet i den demokratiska världen för att sprida desinformation. Den demokratiska strukturen är alltså i sig själv särskilt sårbar för desinformationsangrepp.

Samtidigt är det i den av demokratin garanterade åsikts- och yttrandefriheten som arbetet med att bygga upp en motståndskraft mot desinformation tar sitt naturliga avstamp. I Sverige är det demokratiska samtalet hundraårigt och källkritiska medborgare är vana vid att värdera och jämföra information. Det psykologiska försvarets första försvarslinje är de källkritiska individerna. Utöver detta är tilltron till myndigheterna stor i Sverige vilket innebär att förutsättningarna för Myndigheten för psykologiskt försvar att bygga ett psykologiskt försvar med stark folkförankring är goda. I sin roll som nod för samverkan i det psykologiska försvaret har Myndigheten för psykologiskt försvar omfattande möjligheter att samarbeta med andra myndigheter, media och övriga civilsamhällesaktörer för att bygga en bred motståndskraft mot desinformation, missinformation och ryktesspridning i det svenska samhället. Demokratins öppenhet gör den särskilt sårbar för antagonisters påverkanskampanjer och desinformationsspridning, men det är med öppenheten som fundament som en samhällsomfattande motståndskraft och ett starkt psykologiskt försvar kan byggas.

Henric Svenningsson, praktikant på Folk och Försvar

[1] SOU 2020:29

[2] SOU 2020:56

 

 

Dela

Relaterat material