Denna text är skriven av Anita Omerbasic, en av deltagarna i årets upplaga av Försvars- och Säkerhetsakademin (FOSA). FOSA är en unik och exklusiv spetsutbildning för unga engagerade från Folk och Försvars medlemsorganisationer och deltagarna utgör en viktig del inom Sveriges nutida och framtida säkerhetspolitiska fält. Deltagarnas texter är skrivna utifrån deras egna åsikter och perspektiv kring försvars- och säkerhetspolitik samt samhällets krisberedskap. Anita Omerbasic från Svenska FN-förbundet skriver i denna artikel om säkerhetshoten mot svensk elförsörjning.
I en intervju i TT från 2019 sade den före detta chefen för Militära underrättelsetjänsten (Must), Gunnar Karlson, att säkerhetshotet mot Sverige är allvarligt. Detta följdes av en alltmer dyster ton där han betonade att skiftet från det dyra kriget till användandet av mer lättillgängliga påverkansmedel är något att se upp för; IT-angrepp är ett sådant. Den enskilt viktigaste komponenten i den moderna infrastrukturen är elnäten. Med elen försvinner mycket av det vi ofta tar för givet, men hotet är dock mer komplext än så.
I en rapport från 2020 problematiserar Svenska kraftnät den öppna hotbilden mot elsektorn. Där framgår det tydligt att attacker mot elnätet även kan ha en destabiliserande effekt på samhällets funktionalitet och leda till en kraftig försämring av totalförsvarsförmågan. Detta fick omvärlden erfara när Ukraina 2015 blev det första land vars elnäts stabilitet rubbades till följd av en cyberattack i större omfattning. Attacken drabbade 230 000 invånare och visar tydligt på den nya typ av hot samhället står inför. Forskningsingenjör David Lindahl på Totalförsvarets forskninginstitut (FOI) sade i poddavsnittet Elförsörjningen som måltavla med Folk och Försvar att elavbrottet i sig återställdes relativt snabbt, utan större störningar i Ukraina, men att det är den politiska effekten som väcker oro. Frågan är därför, hur rustade är de civila aktörerna för attacker av de slag som Ukraina fick utstå och vad finns det för utmaningar?
Försörjningstryggheten är ett av de tre målområden som utgör grunden i EU:s och Sveriges energipolitik. Kontentan av Energimyndighetens mål och grundläggande syn på vad en trygg energiförsörjning egentligen innebär är att begränsa konsekvenserna för samhället när störningar och avbrott väl sker. Gunnar Karlson, menar att en kartläggning av svenska IT-system med största sannolikhet redan pågår och att dessa bör ses som en måltavla.
Utmaningen i Sverige ligger i att ansvaret för en trygg energiförsörjning är fördelat på ett flertal olika aktörer. Samtidigt internationaliseras energimarknaden i allt större utsträckning och en växande andel av energimarknadens aktörer utsätts för en oönskad påverkan. I många fall saknar de utsatta aktörerna både kunskap och resurser för att på egen hand identifiera och hantera de nya och ständigt ökande hoten de står inför. Samtidigt finns ett svenskt behov av ytterligare utbyggnad av elnäten för att kunna hantera den ökande användningen av el i och med en klimatomställning och fortsatt digitalisering. Det finns inget enkelt svar på hur utmaningarna ska hanteras, men det går att konstatera att ett tydligare utbyte och samarbete mellan energimarknadens aktörer och staten skulle kunna vara fördelaktigt.
David Lindahl resonerar vidare kring den svenska infrastrukturen i relation till de nya utmaningar sektorn står inför och menar att det krävs ett övergripande skifte från ett alltför stort fokus på driftsäkerheten till att tänka mer antagonistiskt. Lindahl menar att det handlar om att identifiera vad en framtida angripare kan göra, inte vad som är sannolikt att denne gör.
Denna gråzonsproblematik kan inte relateras till tidigare syn på säkerhet, utan kräver långsiktigt förebyggande arbete för att samhället väl ska stå redo om det värsta väl skulle ske. Hur skulle detta kunna te sig rent konkret? Fördjupade internationella samarbeten kan vara en möjlig väg att gå. Som tidigare nämnt handlar det kanske främst om att kunna stötta energimarknadens aktörer och ge dem de resurser som efterfrågas. De aktörer som interagerar i elförsörjningssystemet behöver ta hänsyn till varandra. Andersson och Westerdahl (2017) belyser i en artikel om hur Sverige ska bemöta den ökade sårbarheten samhället står inför genom att resonera kring olika aktörer och vikten av att göra det mer flytande delsystemen emellan. Det ska finnas en möjlighet för de olika parterna att utbyta information med varandra, vilket ställer stora krav på varje enskild aktör att dels säkerställa funktionen, dels identifiera potentiella risker. Med detta i åtanke är det tydligt att det finns mycket att vinna, men att lärandeprocessen kan vara lång.
Anita Omerbasic, Svenska FN-förbundet
I samband med publicering av denna artikel har Folk och Försvar publicerat tre andra artiklar av FOSA-alumner. De finns här:
Utveckling av dagens krisberedskapssystem
Den regelbaserade världsordningen är hotad – kan ett gemensamt europeiskt försvar vara lösningen?