Foto: LG Nyqvist [CC BY-SA 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)]
Artiklar

Publicerat: 2019-10-23

Sveriges framtida säkerhet – Folk och Försvars seminarium vid Totalförsvar Öland 2019

I slutet av september i år deltog Folk och Försvar vid den årliga totalförsvarsdagen i Stora Rör på Öland. Deltagandet bestod av ett seminarium med fokus på Försvarsberednings slutrapport och det regionala totalförsvaret. Med på scen fanns Försvarsberedningens huvudsekreterare Tommy Åkesson, chefen för Södra Militärregionen, Jan Pålsson, och Kalmar Läns länsråd Malin Almqvist.

Du kan se en inspelning av seminariet här.

 ”Allt är i totalförsvar”

Tommy Åkesson var först ut att tala, och gav i sitt anförande en presentation av Försvarsberedningens arbete, vilka slutsatser beredningen dragit och hur framtiden för det svenska totalförsvaret ser ut. Åkesson konstaterade att det säkerhetspolitiska läget i omvärlden just nu präglas av instabilitet och oförutsägbarhet, och att läget i vårt närområde har försämrats. Utöver detta så har Asien, och framför allt Kina, kommit att bli en mittpunkt i internationell säkerhetspolitik i större omfattning än tidigare. Det är denna analys som har legat till grund för Försvarsberedningens arbete.

Vidare berättade Åkesson att beredningen står bakom den så kallade solidariska säkerhetspolitiken, som infördes 2009 och gör gällande att Sverige inte ska förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp drabbar ett annat EU-land eller ett annat nordiskt land, samt att Sverige förväntar sig motsvarande agerande från andra länder om vi skulle drabbas.

Åkesson berättade också om beredningens tankar kring vad som ska vara dimensioneringsgrund för det svenska försvaret. Tidigare försvarsberedningars skrivelser om hur sannolikt ett väpnat angrepp mot Sverige är har numera ersatts av en skrivelse om att ett väpnat angrepp inte kan uteslutas. Det för med sig en förändring i synsätt kring hur totalförsvaret ska dimensioneras. Storleken på ett väpnat angrepp, menade Åkesson, har ingenting att göra med dess sannolikhet – och därmed behöver man diskutera vilken krigsavhållande förmåga man vill ha oavsett sannolikheten för ett väpnat angrepp.

Försvarsberedningen konstaterar att Sverige ska kunna försvara sig genom att vinna tid, skapa handlingsfrihet och säkerställa landets självständighet, och därmed kunna invänta stöd utifrån. ”Att ett litet land på tio miljoner själv, utan stöd utifrån, skulle kunna stå emot en stormakt – det är nog en illusion,” slog Åkesson fast. För att ha en chans att kunna försvara sig på egen hand länge nog – med svåra samhällsstörningar i upp till tre månader – omfattas därför hela samhället av totalförsvaret – ”från enskilt dagis upp till JAS-planet”.

Även individen ska ha egen beredskap för att kunna klara sig själv under minst en vecka, föreslår beredningen. Detta för att frigöra resurser för samhället att kunna agera där det är som mest akut, och för att hjälp ska nå dem som inte kan ta ansvar för sin egen beredskap. Vid behov ska också skyddsrum finnas tillgängliga. Försvarsberedningen ser framför sig en annan typ av krig än under Kalla kriget och därmed också ett annat behov vad gäller skyddsrum. De skyddsrum som redan finns och de alternativa skyddsrum som till exempel Stockholms tunnelbanestationer utgör ska förberedas i första hand – några nya skyddsrum bedömer inte beredningen ska behövas.

Vad gäller sjukvården konstaterade Åkesson att resurser finns, men att organiseringen av vården i krig är något som behöver förbättras. På läkemedelsfronten, där ett just in time-tänkande är förhärskande, behöver man däremot komma underfund med hur man ska se till att det finns läkemedelslager för användning i krig, menade Åkesson.

Energiförsörjningens sårbarhet, fortsatte Åkesson, är ett problem som behöver avhjälpas med reservkraft, som kräver transporter och lagring. Livsmedelsproduktion kräver också det liknande typer av insatsmedel, för även om det finns mycket livsmedel i Sverige så krävs det att man kan göra dessa ätbara. Transporter blir därmed en viktig fråga i flera avseenden.

Åkesson riktade också uppmärksamheten mot betydelsen av näringslivets roll i totalförsvaret och behovet av kontanter som eloberoende betalningsmedel. För att möjliggöra ett fungerande samhälle i krig poängterade han också vikten av ett psykologiskt försvar, och lyfte försvarsberedningens förslag om en förstärkningsresurs till polisen. Åkesson avslutade med att gå igenom vad Försvarsberedningen föreslår vad gäller organisation, styrning och ledning av det framtida totalförsvaret.

Totalförsvaret – ”Inte som det var förr, utan i en ny tappning”

Näst på tur att ge sin syn på totalförsvaret var Jan Pålsson. Pålsson berättade inledningsvis om hur militärregionerna är uppdelade och vad som ingår i hans ansvar som chef för Södra Militärregionen. Bland annat så beskrev han hur det är hans uppgift att leda den lokala och regionala totalförsvarssamverkan mellan relevanta samhällsaktörer. Militärregionen leder också regional underrättelse- och säkerhetstjänst.

Pålsson förklarade att Försvarsmakten haft en roll i återuppbyggnaden av totalförsvaret redan innan de formella regleringarna kom 2015, men att det nya totalförsvaret också kommer att se annorlunda ut jämfört med det tidigare – även om vissa strukturer kommer att vara bekanta.  Han berättade också om framtiden för Södra Militärregionen, framför allt vad gäller Hemvärnet, Totalförsvarsövning 2020 och territoriella förband.

Motståndskraften är helt avgörande, och det kräver samklang mellan civilt och militärt, konstaterade Pålsson. Försvarsmakten ska beskriva vad de behöver, menade han, men genom att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna så ger de civila aktörerna också ett grundstöd till Försvarsmakten även om ytterligare stöd skulle behövas i krig. Samplanerandet är därför väsentligt.

”Det civila samhället måste stödja Försvarsmakten”

Sist ut var länsrådet Malin Almqvist. Hon inledde med att konstatera att hon ser ett ökat intresse för totalförsvarsfrågor, vilket hon såg som glädjande eftersom samhället tillsammans bygger totalförsvaret. Försvarsmaktens skydd av samhället måste få stöd av det civila samhället, menade hon. Enskilda medborgare måste också stå för sin egen beredskap.

Om den egna myndighetens roll i krig sa Almqvist att det handlar om att göra så att samhället fungerar så bra som möjligt, även om det inte kan fungera som vanligt. Samarbete är nödvändigt för att bygga den här förmågan. En utmaning i detta är att hitta och involvera viktiga företag i arbetet, och att etablera en struktur för hur det deltagandet ska gå till. Tidigare fanns omfattande planer för totalförsvaret på Länsstyrelsen. Det gör det inte idag, men arbetet med att bygga upp en sådan planering pågår.

Sårbarheten är också större idag, poängterade Almqvist. Cyberangrepp, högre specialisering och flera steg från råvara till färdig produkt är några av anledningarna till detta. Vidden av aktörer som behöver involveras är därför stor, och fler av aktörerna än tidigare är privata. En annan utmaning är att skapa en försvarsvilja och en förståelse för vad det innebär att försvara landet.

Den generella förmågan i Kalmar Län är god, menade Almqvist, men regelverket är gammalt. Det finns också ett nära samarbete i länet, vilket utgör en grundbult i beredskapsarbetet. Därmed finns en grund för totalförsvaret i länet, som ska testas under Totalförsvarsövning 2020.

Relaterat material