Analys

Publicerat: 2020-06-23

Tyskland och USA – vad handlar konflikten om?

För några veckor sedan började rykten cirkulera om att Trumpadministrationen planerade ett återtagande av trupper från Tyskland. Detta bekräftades senare (16 juni) av Vita huset. En tredjedel, ca 9 700 av de cirka 35 000 soldaterna kommer att dras tillbaka från amerikanska baser i Tyskland.

USA och den europeiska säkerheten har allt sedan andra världskriget haft en speciell relation. Det har av många orsaker legat i många länders intresse, inte bara de direkt drabbade, att försöka skapa strukturer som skapar stabilitet i Europa. Detta är en av grunderna till den regelbaserade världsordning vi såg växa fram efter andra världskriget där traktat och allianser ingåtts för att förhindra oroligheter och framtida krig.

USA har idag fem garnisoner, två flygbaser samt sitt ”US European Command headquarters” i Tyskland. Det är det land, förutom Japan, där USA idag har mest försvarsmaktspersonal stationerad. För USA:s del har de tyska baserna inneburit att mer än 35 000 soldater är placerade ”over seas” i dagsläget. Detta är en siffra som under de två senaste decennierna mer än halverats. Kostnader för materiel, baser och soldater är inte ovidkommande i sammanhanget.

De tyska baserna skapar möjligheter för amerikanerna att agera i avsevärt mycket större geografiska områden än om de inte haft tillgång till tyskt territorium, däribland mellanöstern. På basen Büchel Air Base i västra Tyskland tros runt 20 kärnstridsspetsar vara förvarade, en inte helt okontroversiell fråga men likväl en nyckel i NATO:s avskräckningsstrategi (deterrence strategy). Basen Ramstein i södra Tyskland används som kontrollcenter för drönarmanövrering i bland annat Yemen.

Ett av president Trumps två huvudargument är att Tyskland inte lever upp till sina åtaganden om försvarsfinansieringen. Ser man till de överenskommelser som finns inom NATO stämmer detta. Inom NATO finns en överenskommelse om att respektive medlemsland ska spendera 2 % av BNP på försvarsutgifter – en siffra Tyskland inte lever upp till sedan 1991 (Sipri Military Expenditure Database). Detta brukar kallas ”burden sharing” – alltså att fördela bördorna. I grunden en tanke om att ett NATO-land inte ska behöva vara ekonomiskt ansvariga för de andras säkerhet – ett försök att undkomma ”free rider” problematik – utan att säkerhet byggs gemensamt, även ekonomiskt.

President Trumps andra huvudargument är Tysklands inställning till Nord Stream 2. Den gasledning som ska möjliggöra än större export av naturgas från Ryssland till EU men också en möjlighet för Ryssland att minska transiteringen av gas via Ukraina. Gasledningen har varit föremål för långa och många diskussioner inom EU, inte bara Tyskland. Den gemensamma linjen inom EU har dock varit att gasledningen inte kan förbjudas, det finns helt enkelt inte juridiska ramverk på plats för att hindra bygget.

Att avveckla delar av den amerikanska engagemanget i Tyskland leder dock inte bara till att USA sparar pengar. År 2019 uppgick den tyska försvarsmaktsfinansieringen till dryga 44 miljarder Euro (Sipri Military Expenditure Database). Skulle Tyskland stärka sin försvarsbudget för att leva upp till NATO:s överenskommelse skulle landets försvarsutgifter behöva uppgå till ca 65 miljarder euro (2019 års prisläge), en ökning med 21 miljarder euro. Detta har framförts från vissa håll som problematiskt då tyska försvaret skulle se en kraftig tillväxt och bli allt för kraftfullt, i jämförelse med de andra Europeiska länderna. Andra konsekvenser som skulle kunna uppstå på sikt om de amerikanska nedskärningarna fortsätter är frågetecken kring hur NATO:s kärnvapenparaply ska kunna vidmakthållas – detta oavsett ståndpunkt i kärnvapenfrågan.

Bortser man från NATO:s 2 %-mål och Nord Stream 2 skulle också andra faktorer kunna ligga i vågskålen för Vita husets beslut, även om dessa argument inte synliggjorts fullt ut. Tyska försvarsmakten Bundeswehr har under en tid haft problem med sin grundläggande materielförsörjning. Det har talats om problem med både stridsflyg och helikoptrar som inte är flygdugliga, fartyg och ubåtar som inte seglar och underskott av allt från ammunition till underkläder. Detta är något som inte framförts som argument, men, president Trump har i en intervju sagt ”De [tyskarna, reds. anmärkning] glömmer bort alla pengar som inte betalats under många år, jag säger att de egentligen är skyldiga 1000-tals miljarder”. (Bloomberg 21/6 2020)

Detta skulle alltså kunna tolkas som en trötthet från Trumpadministrationen att Tyskland inte bara åsidosätter överenskommelsen med NATO, de säkerhetspolitiska implikationerna av Nord Stream 2, utan också att den egna försvarsmakten behandlas oförsiktigt, vilket de, amerikanerna, menar lett till att Bundeswehr idag inte är i det skick det borde vara.

Amerikansk närvaro i Europa handlar om så mycket mer än territoriellt skydd av Tyskland och Europa. Det handlar, oavsett vad man tycker om det, om USA:s möjligheter att agera i sina egna intressen i främst Mellanöstern, det handlar om möjligheten att kunna leva upp till NATO:s artikel 5 och det handlar om ekonomiska värden. Utan tillgången till tyska baser skulle USA ha svårare att agera internationellt – på gott eller ont. Sett ur ett amerikanskt perspektiv är frågan om inte trupperna till slut ändå kommer stanna kvar i Europa, men då möjligtvis i ett annat europeiskt land. Det återstår att se.

David Bruhn
Programansvarig försvarspolitik

Relaterat material