Denna text är skriven av en deltagare från 2023 års upplaga av Försvars- och säkerhetsakademin (FOSA), Emelie Franzén, tidigare valberedningsledamot i Utrikespolitiska Förbundet Sverige. FOSA är en unik och exklusiv spetsutbildning för unga engagerade från Folk och Försvars medlemsorganisationer och deltagarna utgör en viktig del inom Sveriges nutida och framtida säkerhetspolitiska fält. Deltagarnas texter är skrivna utifrån deras egna åsikter och perspektiv kring försvars- och säkerhetspolitik samt samhällets krisberedskap. Denna artikel handlar om ökad transparens inom det svenska försvaret.
Försämrat säkerhetsläge
Krigets återkomst till Europa har föranlett det för Sverige allvarligaste säkerhetsläget ”på åtminstone 40 år”, enligt Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must). Det försämrade säkerhetsläget innebär också en ökad hotbild mot Sverige, vilken bland annat tar sig uttryck i ett tilltagande underrättelsehot från främmande makter som Ryssland, Kina och Iran. Den ryska underrättelseverksamheten i och mot Sverige kännetecknas främst av spionage mot säkerhetskänsliga aktörer och påverkansoperationer och bedömdes av Säkerhetspolisen redan 2013 kunna betraktas som förberedelse för krig. Kina å sin sida ägnar sig huvudsakligen åt cyberspionage kopplat till bland annat teknologi och forskning i syfte att komma över information som kan stärka den egna ekonomin och militära förmågan. Underrättelseverksamhet mot Sverige har bedrivits länge och är mångsidig sett till metoder, men har underlättats av fritt tillgänglig information på internet och i sociala medier. Dessa utnyttjas flitigt för att exempelvis kartlägga personer med viktiga befattningar i Sverige. Det kan handla om ledande roller i myndigheter som Försvarsmakten, vilket Must konstaterade i sin årsöversikt 2018 var föremål för utländsk informationsinhämtning beträffande just dess personal, såväl som försvarets operativa förmåga och tekniska utveckling.
Nyckeldilemmat
Underrättelseinhämtning är en grundförutsättning för aktiviteter som figurerar inom en gråzon mellan krig och fred. Det utgör en blandning mellan militära och andra medel, så kallade hybridhot, eftersom man genom denna verksamhet kan skapa sig en bild av sårbarheter i det svenska samhället. Sådana hybridhot inkluderar de påverkansförsök som Ryssland bland annat ägnar sig åt i Sverige, men även andra former av påtryckningar, sabotage och angrepp mot cyberinfrastruktur. I takt med att säkerhetsläget i vårt närområde försämras ökar risken för kriser av olika slag kopplat till hot mot exempelvis energiförsörjning, infrastruktur och information. Det ställer höga krav på såväl krishanteringsförmåga som civilberedskap eftersom individen tillskrivs ett stort ansvar i både kris och totalförsvar. Det är här som nyckeldilemmat uppstår: information om potentiella kriser gagnar allmänheten och samhällets förmåga att hantera kriser överlag, men innebär oundvikligen även att antagonister förses med information om sårbarheter som kan utnyttjas. Sårbarheter i kriser kan dessutom i mångt och mycket motsvara de som förefinns i krigssammanhang.
I en rapport publicerad av tankesmedjan Frivärld ger Stefan Kristiansson, chef för Must mellan 2007 och 2012, uttryck för problematiken kring det breda tillgängliggörandet av information och Sverige som ett ”öppenhetens förlovade land”. Synnerligen uttrycksfullt i det här fallet är att öppenhet nämns som en av Försvarsmaktens primära värderingsmässiga grundbultar. Den svenska öppenheten, som förekommer både medvetet och inte, gör länder som Sverige till ypperliga mål för så kallad Open Sources Intelligence (OSINT). Det innebär att främmande makter ofta kan komma över värdefull information utan att använda illegala eller överhuvudtaget riskfyllda metoder. Föremål för inhämtning genom OSINT är exempelvis geografisk information som utgör en kritisk del av militärplanering. Sådan information samlas in av diverse företag, men är även något som den offentliga sektorn bidrar till att blottlägga när man öppnar upp olika informationsbaser för allmän beskådan.
Betraktat ur demokratisk synvinkel är öppenhet förstås något eftersträvansvärt eftersom det medför ansvarsutkrävande och minskar risken för korrupt försvarsspendering. Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri) menar därtill att öppenhet är en mellanstatlig tillitsbyggare som kan medverka till att undvika missförstånd, överdrivna hot och militära felkalkyleringar. Stödet för ökad transparens i försvarsspendering och militära importer och exporter var högt under Kalla kriget. Detta föranledde att flera initiativ till register och rapporteringsmekanismer röstades igenom i FN, däribland United Nations Instrument for Reporting Military Expenditures (UNMILEX) år 1980 och Register of Conventional Arms 1991. Dessa mekanismer baseras på frivillig självrapportering och har därför ytterst lågt deltagande, men Sverige förblir en av de få FN-medlemsstater med konsekvent förekommande statistik i databaserna. Ska Sipris argument om transparensens medverkan till färre militärstrategiska felslut bemötas kan kriget i Ukraina påstås vara ett motbevisande exempel, mycket eftersom det inte har handlat om militär motståndskraft utan en psykisk sådan som är svårkvantifierad. Gällande dess tillitsbyggande och hotförebyggande verkningar har den öppenhet som i många fall råder i demokratierna i väst knappast lett till minskad rysk aggression. Det förhindrade inte heller Rysslands utträde ur det sista nedrustningsavtalet för kärnvapen, nya START, som landet fortfarande var del av tidigare i år.
Avvägning mellan demokrati och nationell säkerhet
Argumenten för transparens i försvaret är visserligen berättigade på det inhemska planet. Det gäller i synnerhet i länder med utbredda intergruppkonflikter eller där den militära verksamheten, alternativt statsapparaten, olikt det svenska fallet – präglas av korruptionsproblem. De tycks vara betydligt mindre applicerbara när det kommer till större samtida konflikter som utspelar sig på den internationella arenan. I dessa fall är orsakerna ofta mångfacetterade, men har tenderat att utgå från kulturella eller nationalistiska ramverk snarare än den generella misstro som låg till grund för upprustningskapplöpningen under Kalla kriget. I detta nexus återuppstår problematiken med öppenhet eftersom såväl digitalisering som globalisering har bidragit till att försvåra gränsdragningar mellan det nationella och internationella. Det vill säga: vi kan inte offentliggöra information och samtidigt välja vem som ska kunna ta del av den. Resultatet blir en avvägning mellan demokrati och nationell säkerhet.
Av såväl den nuvarande regeringen som den föregående har säkerhetsläget beskrivits som det allvarligaste sedan andra världskriget. Som svar på utvecklingen i vårt närområde ska Försvarsmakten ”växa, dess uppgift breddas och dess förmågor utökas”. Redan 2020, innan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina påbörjades, beslutade Riksdagen att genomföra den högsta ökningen av försvarsanslaget på närmare 80 år. Försvarets tillväxt och stärkningen av totalförsvaret medför oundvikligen fler sårbarhetspunkter när fler aktörer involveras och information följaktligen måste distribueras än bredare för samordning av olika planeringsinsatser. Folklig förankring och insyn i hur försvarsanslaget spenderas är i en sådan återuppbyggnadsfas givetvis viktigt ur demokratiskt hänseende, men det medför också att vi ger bort potentiellt säkerhetskritisk information till främmande makter och antagonister gratis. Ska nationell säkerhet värnas måste demokratiska principer balanseras mot en större medvetenhet om hur vår öppenhet ligger oss i fatet.
Håll utkik på Folk och Försvars hemsida under hösten för att skicka in din ansökan till Försvars- och säkerhetsakademin 2024!
Emelie Franzén, tidigare valberedningsledamot i Utrikespolitiska Förbundet Sverige. Foto: Privat
Källförteckning
- Dagens Nyheter (20 februari, 2023). Must: Underrättelsehotet från Ryssland kommer att öka. https://www.dn.se/sverige/must-underrattelsehotet-fran-ryssland-kommer-att-oka/
- Kristiansson, Stefan (2019). Om underrättelsehotet mot Sverige (Rapport nr. 7, s. 6). Frivärld. https://frivarld.se/wp-content/uploads/2019/09/Underrättelsehotet.pdf
- Försvarsmakten (u.å.). Försvarsmaktens värdegrund. https://www.forsvarsmakten.se/sv/om-forsvarsmakten/varderingar-och-vision/forsvarsmaktens-vardegrund/
- Wezeman, Pieter D. & Wezeman, Siemon T. (29 januari, 2014). Balancing transparency and national security. SIPRI. https://www.sipri.org/node/405
- Jönsson, Nils & Ibrahim, Sarah (21 februari, 2023). Putin: Ryssland drar sig tillbaka från nedrustningsavtal. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/putin-ryssland-drar-sig-tillbaka-fran-nedrustningsavtal