På Försvarspolitisk Arena hölls under Almedalsveckan försvarspolitiskt morgonpass med samtliga riksdagspartier och deras ungdomsförbund där företrädarna både fick utveckla det egna programmets politik och ställa det gentemot varandras. En central fråga samtliga moderpartier och ungdomsförbund fick svara på var vad de såg som den största försvarspolitiska utmaningen idag och hur denna skulle kunna lösas. Följde gjorde en enklare utfrågning med ja och nej som alternativ där försvarsallians med Finland, mer pengar till försvaret, frågan om civil tjänst, krisberedskap, närområdet samt Sveriges internationella insatser var frågor deltagarna tvingades ta ställning i. Onekligen fanns det en hel del samstämmighet partierna och ungdomsförbunden emellan men också en del mer eller mindre tydliga skillnader kunde utrönas. Vi ska nedan fokusera på de av ungdomsförbunden som är medlemmar i Folk och Försvar och deras riksdagspartier.
Inledde veckan gjorde Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) med riksdagsparti (C) där båda deltagarna lyfte fram det förändrade säkerhetsläget i Östersjön med fokus på Ryssland som den största försvarspolitiska frågan och där personalförsörjning samt ett NATO-medlemskap sågs som lösningar utifrån att säkerhet bör skapas tillsammans med andra. Utifrån Meltwaters medieanalys som gjordes inför morgonpassen fick CUF frågan hur man prioriterat försvarsfrågor och svaret indikerade att det kommit att bli en allt viktigare fråga både för ungdomsförbund och för riksdagsparti. Skillnaderna som gick att se var framför allt i frågan om personalförsörjning där CUF menade på att frivillighet måste vara grunden och där man fortsatt väntar på Centerpartiets syn på saken.
Likt CUF och C menade Liberalerna (L) att utvecklingen i närområdet är den största försvarspolitiska utmaningen men här menade Liberala ungdomsförbundet (LUF) att ett Natomedlemskap är största frågan som man precis som övriga allianspartier med ungdomsförbund ställer sig positivt till. I frågan om personalförsörjningen var det vitt skilda åsikter där LUF menar på att försvaret bör bygga på frivillighet i motsats till L. I tidsaspekten kring när ett Natomedlemskap kan bli möjligt skiljde sig också åsikterna där L menade på att det redan borde skett medan LUF såg det bli möjligt först runt 2022.
När Socialdemokraterna (S) stod på scen återkom frågan om personalförsörjning. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU) pekade på att man också varit tidigare än sitt riksdagsparti i viljan att införa allmän civil värnplikt. SSU valde att lyfta fram ett vidgat säkerhetsbegrepp som central försvarspolitisk fråga där vi måste se samband mellan olika områden och frågor – referenser gjordes till Ryssland, ett splittrat Syrien och IS. På den snabba sexfrågorsstunden hade de båda identiska svar på ja och nej. En positiv inställning till civil värnplikt, mer internationella insatser men ett nej i frågan om en svensk-finsk allians där alliansfriheten fortsatt är vägen att gå.
Moderata ungdomsförbundet (MUF) och Moderaterna (M) fanns på plats under tisdagen och målade samstämmigt upp att Sveriges viktigaste försvarspolitiska utmaning består av flera perspektiv. Ryssland och personalförsörjningen är självfallet två av de grundläggande men även asymmetrisk krigföring var något båda deltagarna lyfte som en stor utmaning. En aspekt M och MUF var ensamma om att nämna. Precis som sina allianskollegor fanns en samstämmighet kring NATO och på frågan om hur nära partierna står varandra menade M på att MUF fungerar som en blåslampa som hela tiden utmanar men att en stor samstämmighet finns.
Den tredje dagen inleddes med anförande från Kristdemokraterna (KD) och Kristdemokraternas ungdomsförbund (KDU). KDU betonade att både höger och vänster de senaste åren kommit undan med en allt för naiv nedmontering av försvaret. KD fyllde i med att Sverige faktiskt skulle kunna vara i krig i framtiden och att vi därför måste ha ett välfungerande försvar. Åter kom Meltwaters analys på tal när KDU talade om hur man varit drivande mot moderpartiet i att arbeta för ett Natomedlemskap, vilket KD också instämde i. Den största skillnaden parterna emellan kom att handla om huruvida det finns större säkerhetspolitiska hot mot Sverige än Ryssland. KDU menade att ickestatliga aktörer och terror låg närmre och var mer betydande om man ser till närtid. KD höll fast vid att Ryssland bör ses som det största hotet.
”Klimatet är den största utmaningen” menade Grön Ungdom (GU) och lyfte därmed också in klimatets roll för säkerhet under morgonpassen på allvar. De menade vidare att vi måste bredda det säkerhetspolitiska begreppet och verkligen se hur klimatet är en grundläggande faktor i många av världens konflikter. Miljöpartiet (MP) likt flera av de andra partierna under morgonmötet pratade främst om personalförsörjning och den kommande utredningen på området. I frågan om försvarsmakten behöver mer pengar var parterna oense där MP fick publiken att skratta genom att påtala att det inte finns någon myndighet som inte behöver mer pengar. GU var däremot mer intresserade av att omprioritera satsningarna och tala mer mänsklig säkerhet än specifikt försvarsmateriel.
Sist ut hos Folk och Försvars medlemmar bland ungdomsförbunden blev Ung Vänster (UV) som var tydliga med att en utgångspunkt för en bra svensk försvarspolitik är en självständig och progressiv utrikespolitik. Vi måste på olika sätt demokratisera försvaret genom folkförankring och vara en röst för alliansfrihet och dessutom tala mer om mänsklig säkerhet än om försvarspolitik. Vänsterpartiet (V) instämde och menade på att V bör vara den tydligaste rösten mot svenskt Natomedlemskap, vilket var en fråga UV inte nämnde. På den korta utfrågningen var UV och V i stort överens och båda lyfte tydligt fram att FN måste vara grunden för ett internationellt fredsarbete.
Jonathan Berg, utbildningsledare Folk och Försvar