Tillbaka till sökning

Tillbaka
Artiklar

Publicerat: 2015-11-17

Vem är i krig?

Frankrikes politiska svar på attackerna den 13 november väcker flera frågor för europeisk säkerhet. För svensk del aktualiseras vår sedan länge uttalade samarbets- och solidaritetslinje i säkerhetspolitiken – inte minst då denna ska vägas mot formuleringar om militär alliansfrihet. En kort översikt kan behövas.

Vad har hänt?

Frankrikes president François Hollande höll tal till nationalförsamlingen (det franska parlamentet) den 16 november. Han konstaterade då att landet var i krig. Enligt uppgift sa han vidare att Frankrike ämnade åberopa artikel 42.7 i EU-fördraget.

Vad säger artikel 42.7?

Den säger att:

Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.

Vad menas med den där sista meningen?

Den har viss betydelse. De flesta av EU:s medlemsstater är ju medlemmar i Nato, men några – till exempel Sverige och Finland – är det inte.

Just det, och eftersom vi inte är medlemmar i Nato är vi alliansfria? 

Nja, formuleringen i artikel 42.7 är ju ganska långtgående: ”skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel”.

OK, lite som i Nato, eller?

Nato har en liknande formulering i sitt fördrag, Nordatlantiska fördraget. Det är artikel 5, som säger att:

The Parties agree that an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them, in exercise of the right of individual or collective self-defence recognised by Article 51 of the Charter of the United Nations, will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.

Any such armed attack and all measures taken as a result thereof shall immediately be reported to the Security Council. Such measures shall be terminated when the Security Council has taken the measures necessary to restore and maintain international peace and security.

Det där var rätt mycket text. Vad är skillnaden mot EU:s formulering?

Hos EU heter det ”med alla till buds stående medel” och hos Nato heter det ”such action as it deems necessary”.

En mildare formulering hos Nato, alltså? Nato-medlemmarna kan välja själva?

Ja, om man läser deras fördrag. Men kanske inte helt fritt ändå, eftersom en medlems säkerhetspolitiska agenda såklart samordnas med andra alliansmedlemmars – Björn Fägersten vid Utrikespolitiska institutet skriver om det här. Sedan ska man kanske också komma ihåg att EU inte i första hand är eller har varit ett försvarssamarbete, medan Nato hela tiden varit inriktat på just det. Därför har många ändå tyckt att Natos artikel 5 har varit starkare eller mer trovärdig. EU har en mycket bredare agenda.

OK, men tillbaka till där vi började: är Frankrike verkligen i krig? Passar artikel 42.7 – eller Nato:s artikel 5 för den delen – verkligen i detta läge?

Bra fråga! Du kanske tycker att artikel 222 – Solidaritetsklausulen – i EU:s funktionsfördrag skulle passa bättre? Inte orimligt, den nämner ju faktiskt terrorism explicit:

Unionen och dess medlemsstater ska handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor. 

Det låter ju som något som skulle passa in efter det som hände i Paris. Varför pratar inte Frankrikes president om den artikeln?

Inte lätt att veta. En komplikation med Solidaritetsklausulen, jämfört med artikel 42.7 i fördraget, är att den förstnämnda har några formuleringar om att EU:s institutioner ska involveras. Det kan ta lite tid.

Men i artikel 42.7 så skulle ju FN blandas in – det brukar ju också bli krångligt?

Ja, fast kanske logiskt om man vill ha en bred internationell koalition för en stor intervention mot IS/Daesh – och ännu mer logiskt om man redan ser det som att man är i krig. Men visst, Solidaritetsklausulen skulle nog förtjäna lite mer uppmärksamhet i detta sammanhang. Sara Myrdal från Försvarshögkolan och Mark Rhinard från Utrikespolitiska institutet skrev om den här.

OK, men eftersom vi inte är medlemmar i Nato och därför militärt alliansfria så är vi väl ändå undantagna från allt det där?

Det sägs så ibland, men det är inte helt självklart. Dessutom har Sverige uttalat en egen solidaritetsförklaring.

En egen solidaritetsförklaring? Till vem då?

Till EU-länderna och de nordiska länderna. Den har funnits sedan 2009. I Regeringsförklaringen 2014 stod det såhär:

Sverige ska inte förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land och vi förväntar oss att dessa agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska både kunna ge och ta emot stöd såväl civilt som militärt.

Ge och ta emot stöd? Är det därför de pratar om det där med värdlandsstöd?

Just det.

Men ”inte förhålla sig passivt” – då kan vi ju inte vara neutrala?

Nej, neutralitet har inte varit ett mål för svensk säkerhetspolitik på länge – och vi har ju varit EU-medlemmar i 20 år.

Just det. Och vår egen solidaritetsförklaring lät ju väldigt tydlig?

Det säger du? Estlands president tycker inte det. I SVT i våras sa han att den kunde betyda att vi skickade 10 000 flaskor olivolja som hjälp.

Var inte det ganska larvigt?

Jo, det var det. Formuleringen i vår solidaritetsförklaring påminner ju om de i Nato:s och EU:s fördrag, och precis som i de organisationerna så är det politisk vilja och faktisk förmåga som spelar roll om man vill hjälpa varandra med något.

Låter vettigt. Och hur funkar det i praktiken för Sverige?

Mycket komplex fråga. Det kom en intressant utredning om Sveriges försvarspolitiska samarbeten förra året – där kan du läsa lite mer. En till liknande utredning pågår faktiskt nu.

Jaja, det är bra med utredningar, men vad händer här och nu?

Ganska mycket. Sverige samarbetar rätt så tätt med en massa länder. Och politiska beslut måste anpassas efter den aktuella situationen.

OK. Jag får försöka följa nyheterna.

Ja, gör det. Tack för pratstunden!

Johan Larnefeldt
Utbildningsansvarig
Folk och Försvar

Relaterat material