Det är i oktober 75 år sedan Förenta nationerna grundades i San Francisco. Länge hade det funnits tankar om en universell organisation som samlade världens alla stater i ett försök att främja fred och säkerhet. FN:s föregångare, Nationernas förbund, hade lanserats av den amerikanske presidenten Woodrow Wilson vid första världskrigets slut. Men NF kom att misslyckas med att nå upp till sina ambitioner, bland annat, anses det, eftersom stormakter som USA inte var medlemmar.
FN kom att få en större legitimitet och internationell uppslutning än NF. Kärnan i FN var och är säkerhetsrådet där de fem permanenta medlemmarna utgörs av de segrande staterna från andra världskriget: USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina. Men det kalla kriget och låsningarna som den utdragna konflikten mellan väst- och östblocken utgjorde innebar att FN-systemet inte kunde fungera som dess grundare hade hoppats.
När kalla kriget upphörde väcktes återigen drömmar om att FN-systemet skulle få möjlighet att nå sin fulla potential när dess arbete inte längre försvårades av den bipolära världsordningen. Den internationella koalition som med FN-mandat stoppade Saddam Husseins aggressioner i Kuwait och Gulfregionen sågs som ett exempel på vad som kunde göras när stormakterna inte arbetade mot varandra utan istället samarbetade för att främja global fred och säkerhet.
Men den andan av samarbete och optimism kom tämligen snabbt att malas ner av nya motsättningar och intressekonflikter mellan stormakterna. Försök att reformera FN-systemet, bland annat genom att utvidga säkerhetsrådet, har inte vunnit gehör. Samtidigt har FN-systemet kämpat med administrativa och byråkratiska tillkortakommanden. Samtidigt har det skett stora framsteg, inte minst med de s k Millenniemålen.
Sedan Sverige blev medlem i FN 1946 har organisationen utgjort en hörnpelare i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige har varit och är mycket aktiv inom FN-systemet. I den nationella säkerhetsstrategin från 2017 står det: ‘’Förenta nationerna är navet i den multilaterala världsordning som måste utvecklas för att kunna hantera växande globala utmaningar kring säkerhet och utveckling i en föränderlig tid.’’
I en tid med stora globala utmaningar såsom klimatförändringar och ökade spänningar mellan stormakterna är behovet av internationellt samarbete och dialog av enorm betydelse. Det väcker i sin tur många frågor: Vilken betydelse har FN i den nya eran i världspolitiken? Är organisationen fortfarande kapabel att spela rollen som ett globalt forum för diskussion och samverkan? Hur effektiv är Sverige att främja våra intressen och värderingar inom FN-systemet?
Dessa och andra frågor kommer diskuteras när Folk och Försvar bjuder in till ett seminarium om Förenta nationerna för att markera att det är 75 år sedan organisationen grundades. Vi kommer få höra om FN:s framtid, hur organisationen kan hantera vår tids problem och vad som är dess betydelse för svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
Program
Moderator: Zebulon Carlander, säkerhetspolitisk programansvarig, Folk och Försvar
15:00 Introduktion
Zebulon Carlander, Folk och Försvar
15:05 Perspektiv på FN vid 75 år
Jan Eliasson, ordförande för Sipri och före detta vice generalsekreterare för FN (via länk)
15:20 Perspektiv på FN och internationell säkerhetspolitik
Elin Hellquist, forskare vid FOI
15.35 Perspektiv på hur FN skulle kunna fungera bättre
Jens Petersson, senior rådgivare vid Svenska FN-förbundet
15:50 Perspektiv på FN, unga och hållbar fred
Anja Olin-Pape, expert vid Global Challenges Foundation
16:05 Diskussion och frågestund
16:15 Seminariet slutar