Det har de senaste månaderna skrivits och pratats en hel del om EU:s försvarssamarbete, PESCO – Permanent Structure Cooperation. 23 av unionens medlemsstater inklusive Sverige har valt att delta och skriva på initiativet som bland annat syftar till att deltagande EU-länder ska kunna samarbeta inom olika försvarsprojekt samt finna strukturer för att bättre samordna materiel och utbildning på området.
En fråga som behöver redas ut handlar om vad som kommer ske nu och hur hela initiativet ska ros iland. Utvecklingen av EU:s försvars- och säkerhetspolitik har gått i vågor. Förhoppningen är att PESCO är det initiativ som på allvar kommer sätta bollen i rullning. I samband med att de 23 medlemsstaterna skrev under PESCO i november 2017 uttalade sig Federica Mogherini, EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, väldigt positivt och menade på att det som sker nu är ett historiskt tillfälle för europeisk försvars- och säkerhetspolitik. Den höjda ambitionsnivån på försvars- och säkerhetsområdet återspeglas inte enbart i att PESCO drivs igenom; inrättandet av en europeisk försvarsfond (EDF) och en årlig koordinerad försvarsöversyn (Card) bildar tillsammans tre initiativ som tillsammans är tänkt[nbsp]att stärka en växande europeisk försvarsindustri samt den militära förmågan inom EU. Enligt Mogherini har unionen uppnått mer på det försvars- och säkerhetspolitiska området på tio månader än de senaste åren.
Om man ska välja att lyssna på Mogherini verkar tiden alltså vara kommen för ett integrerat europeiskt försvarssamarbete. Varför det sker just nu går det att spekulera i utifrån olika perspektiv, men att det försämrade säkerhetsläget i Europa och i övriga världen varit med och bidragit är svårt att argumentera emot. Att President Trump dessutom gjort ett och annat utspel kring NATO och gett något avvikande och vaga svar kring huruvida Artikel 5 numera gäller eller ej är garanterat också en anledning till varför säkerhets- och försvarspolitiken ges alltmer utrymme inom EU just nu.
Förväntningarna på PESCO är onekligen höga, men är det inte lite tidigt att ropa hej?
Ulf Hammarström som tidigare bl.a. varit direktör för Industri- och Marknadsdirektoratet vid European Defence Agency (EDA) i Bryssel samt Generaldirektör för Försvarsexportmyndigheten hävdade i ett anförande under Försvarsföretagsdagarna i december 2017 att PESCO förvisso är en politisk signal, men att det egentligen inte innebär något nytt substantiellt som inte kunde ha genomförts inom EDA. Hammarström menar att beslutet om PESCO är politiskt, men likaså byråkratiskt vilket i sig är riskabelt då detta tidigare gjorts, främst inom EDA, men också genom Helsinki Headline Goal. Enligt Hammarström kommer initiativet i sig förmodligen inte att innebära några större förändringar, men desto mer byråkrati. Den verkliga frågan är snarare ifall medlemsstaterna den här gången vill fylla ett nytt instrument med innehåll eller inte. Det säkerhetspolitiska läget, såsom Rysslands instabilitet och att UK lämnar EU talar förvisso för PESCO, men erfarenheter av det mellanstatliga agerandet generellt talar ändå emot. Mycket bra görs inom EDA på en lägre projekt/programnivå, men att utropa ”det europeiska försvaret” som Mogherini gjorde vid lanseringen av PESCO är ganska så överdrivet och skadligt till och med, säger Hammarström.
Vad som händer nu återstår att se. Om det händer något vill säga. Oavsett om PESCO blir det Mogherini hoppas på eller ej – startskottet på ett framtida europeiskt försvar -[nbsp] så är det här ett område inom EU som inte får eller bör sopas under mattan. Framförallt inte med tanke på den oroande utvecklingen i Europa och omvärlden som verkar ha varit en utlösande och bidragande effekt till att PESCO sett dagsljuset. Ur ett svenskt perspektiv borde PESCO rimligtvis inte rinna ut i sanden med tanke på att initiativet i sig rör sig om ett utökat mellanstatligt samarbete inom försvars- och säkerhetsområdet vilket mycket väl kan komma att ge upphov till debatt om huruvida ett deltagande verkligen går i linje med svensk alliansfrihet eller ej. Det är många frågetecken och desto färre svar, men att EU kommer fortsätta stå i rampljuset framöver, det råder det inga tvivel om.
Matilda Karlsson
Programansvarig, Försvarspolitik