Denna text är skriven av Julia Cockin Wöhlk, tidigare vice ordförande i Röda Korsets
Ungdomsförbund (RKUF), som en del av 2025 års upplaga av Försvars- och säkerhetsakademin (FOSA).
Texten är skriven av författaren i egenskap av privatperson och har ingen koppling till RKUF.
Alla åsikter och perspektiv är författarens egna.

FOSA är en unik och exklusiv spetsutbildning för unga engagerade inom Folk och Försvars
medlemsorganisationer. Deltagarna utgör en viktig del av Sveriges nutida och framtida
säkerhetspolitiska fält. 

Antalet väpnade konflikter i världen ökar och har inte varit på dagens nivå sedan andra
världskriget. Kriget i Ukraina utspelar sig dessutom i svenskt närområde, och mot ett land
som Sverige aktivt stödjer och har ett nära samarbete med under det pågående kriget.
Ökningen av globala likväl som interna utmaningar som Sverige nu står inför har resulterat i
ett nytt mer ansträngt säkerhetspolitiskt läge (Grundtexthäftet:5). Samtidigt vittnas det från
flera håll och på olika nivåer om att färre perspektiv får ta plats i dagens mer ansträngda
säkerhetsläge, vilket kan ses som problematiskt av två huvudanledningar. För det första
riskerar kvalitén att bli sämre på de beslut som fattas likväl som det arbete som följer efter
besluten. Detta då olika perspektiv gör det möjligt att grunda besluten i mer information,
erfarenheter och kompetens, vilket i sin tur gör besluten mer genomtänkta och kan höja
beslutens kvalitet (Eduards et al., 2022; Wester et al., 2023:8-10). För det andra kan det
utgöra ett hot mot det demokratiska samtalet som är fundamentalt i det demokratiska
folkstyret, och inte minst i en tid som präglas av demokratisk tillbakagång. Dessutom medför
det nya säkerhetspolitiska läget nya utmaningar som sätter demokratin på prov, samtidigt som
demokratin är en del av det som ska försvaras.

Det hotade demokratiska samtalet
Antalet demokratier i världen minskar och för första gången på över 20 år har världen nu
färre demokratier än autokratier. V-Dem rapporterar om en oroväckande försämring av
yttrandefriheten och att ett av de auktoritära krafternas mest framträdande verktyg är att
censurera media (V-Dem, 2025:6). Ett av de många och komplexa hoten mot demokratin är
det hotade demokratiska samtalet, det vill säga att inte fritt kunna uttrycka sin åsikt, diskutera
eller debattera. Demokratins grundidé är att skydda folket från tyranni genom att låta olika
åsikter debatteras. Samtidigt finns det destruktiva krafter som utnyttjar detta och använder de
demokratiska strukturerna för att nedmontera demokratin inifrån (Strindberg och Svensson,
2022:25).

När icke-demokratiska krafter utnyttjar det demokratiska strukturerna
När Ukrainasamordnaren på Myndigheten för psykologiskt försvar lyfte lärdomar från den
ukrainska kontexten kopplat till vad de själva upplevt att de “gjort fel”, handlade det
exempelvis om att de för länge tillät pro-rysk media och ett pro-ryskt parti att verka i landet,
vilket bland annat resulterade i en växande polarisering och desinformationsspridning.
Ukrainasamordnaren belyste även att bland de saker som de “gjort rätt” var att de sedan
förbjöd de ryska TV-kanalerna och de ryska sociala nätverken. Detta visar på en komplex
situation när icke-demokratiska krafter utnyttjar de demokratiska strukturerna för att
nedmontera demokratin inifrån. Men hur försvarar vi då demokratin utan att inskränka på
dess grundläggande principer? Var går gränsen för när det är demokratiskt korrekt att
förbjuda vissa aktörer från att verka i demokratin och vilka ska fatta dessa beslut?

Den uteblivna Natodebatten sammanfattar många av utmaningarna
Ytterligare ett exempel på denna komplexitet var argumentet att det inte skulle genomföras
en demokratisk folkomröstning gällande ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato på grund
av att risken för rysk påverkan var för stor (Silverberg, J., 2022). Således var rädslan för
antidemokratisk påverkan en motivering till att inte använda det demokratiska medlet
folkomröstning. Kritik från flera håll har ifrågasatt att ett så stort beslut som innebar en
kraftig säkerhetspolitisk omsvängning genomfördes så hastigt, därtill utan en ordentlig debatt
och utan tydligare folklig förankring (Eduards et al., 2022; Nuder et al., 2024; Schönström,
A., och Sandell, J., 2022) . Mycket berodde på att Socialdemokraterna, som tidigare varit
emot Natomedlemskap, gjorde en hastig u-sväng efter eskaleringen av den väpnade
konflikten i Ukraina våren 2022, vilket resulterade i en bred majoritet i riksdagen för
Natomedlemskap. Motiveringen till omsvängningen var att säkerhetsläget i Europa var helt
förändrat (Wallenberg & Davidsson, 2022).

Samtidigt varnade forskare på området för just det, att bygga på rädslans politik och utgå från
människors oro för världsläget för att runda demokratins grundprinciper, motiverat med att
det är livsnödvändiga beslut som måste fattas hastigt. När detta görs istället för att främja
debatt, menar forskarna att det försvagar de demokratiska ideal som är en del av det vi avser
att skydda (Eduards et al., 2022). De menar att det sker en “säkerhetisering”, att viktiga
frågor lyfts från de centrala politiska arenorna och därmed kringgår de vanliga demokratiska
beslutsvägarna genom att demokratins långsamma processer framställs som problem. Således
får politiker och experter mer makt på bekostnad av medborgarnas inflytande när olika
perspektiv och åsikter utmålas som hot mot den nationella säkerheten. Forskarna belyser att
det är av ännu större vikt att vidhålla de demokratiska tillvägagångssätten när det handlar om
säkerhetsfrågor, då de gäller medborgarnas grundläggande livsvillkor (Ibid). De lyfter även
att detta visar på hur enkelt våra fundamentala demokratiska principer, som annars ses som
självklara, åsidosätts. Utöver att kringgå den folkliga förankringen är det problematiskt då
besluten riskerar att bli förhastade och av sämre kvalité. Den demokratiska processen
möjliggör för besluten att bli mer genomtänkta och bättre analyserade när olika uppfattningar,
kompetenser och idéer diskuteras, utmanas och utvecklas i ett offentligt samtal. Slutligen
lyfter forskarna att säkerhetiseringen och undvikandet av de demokratiska processerna kan
framställa medborgarna som okunniga, och som att säkerhetspolitik inte är ett lämpligt ämne
för en öppen, inkluderande demokratisk diskussion. Detta samtidigt som statens behov av
underrättelse och hemlig information tillåts legitimera en exkludering av medborgarna
(Eduards et al., 2022).

Här skulle en koppling kunna dras till hur Utrikesrådet för globala frågor på
Utrikesdepartementet resonerade kring hur det nya säkerhetsläget och dagens multipolära
värld ökar behovet av mer tyst diplomati. Han menade att säkerhetsläget kommer kräva mer
samarbete med länder vars värderingar eller agerande kan ses som problematiska från svenskt
håll. Vidare lyfte han att det därför är viktigt att Sverige i en sådan situation fortsätter
upprätthålla det viktiga samarbetet och en god relation utåt, medan kravställning, förhandling
och tillrättavisande sker bakom stängda dörrar. Exakt vad detta skulle kunna innebära för de
demokratiska processerna är svårt att säga i nuläget, men det är väl värt att hålla koll på. Det
skulle exempelvis kunna bli svårare för folket att utkräva ansvar från de folkvalda politikerna,
att få de åsikter som uttrycks i det demokratiska samtalet att faktiskt ha en inverkan samt att
försvåra för aktörer som har relevanta erfarenheter, perspektiv och kompetens att kunna bidra
med dessa.

Olika perspektiv för ett starkare och mer resurseffektivt krishanteringsarbete
Ytterligare en dimension av säkerhet där vikten av olika perspektiv och diskussion kan ses
som centralt är i krishanteringsarbetet som dessutom blir ännu mer aktuellt i det nya
säkerhetsläget. Forskningsrapporten “Makt och normer i arbetet med att åstadkomma
inriktning och samordning under kriser” som tagits fram på begäran av Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap visar på en genusbaserad maktordning i synen på säkerhet.
Detta resulterar i att vissa aktörer under samverkan får mer utrymme än andra i rummen där
beslut fattas, ofta dominerat av de maskulint kodade professionerna, samtidigt som andra
perspektiv inte ges utrymme. Därmed går man miste om det värde som dessa aktörer hade
kunnat bidra med (Wester et al., 2023:8-10). Det lyfts även fram ett mönster hos
krisledningen att vilja skapa en “gemensam entusiasm” inför hotbilden som presenteras, och
att exempelvis framförd kritik i dessa samverkanssituationer kan komma att förändra
stämningen och leda till utfrysning av vissa perspektiv, men även att aktörer som belyser
brister i hanteringen kan avvisas som ett hinder istället för att se som en resurs. Forskarna
belyser i koppling till detta och historiska erfarenheter att det kan vara problematiskt att
fastställa en specifik problemformulering och särskilda lösningar i ett så tidigt skede, och att
det riskerar att inte ta tillvara på den kompetens och de krishanteringsresurser som faktiskt
finns tillgängliga (Ibid). Således kan inkluderandet av fler perspektiv spela en viktig roll även
i samverkan kring krishanteringsarbetet, och dessutom visa på problematiken med att utesluta
olika perspektiv trots att det inte råder en demokratisk styrning i kontexten.

Sammanfattningsvis har det mer ansträngda säkerhetspolitiska läget bidragit till att färre
perspektiv får ta plats. Detta är problematiskt av två huvudanledningar. För det första, den
demokratiska anledningen, då det hotar det demokratiska samtalet som förankrar de politiska
besluten hos folket. Det nya säkerhetspolitiska läget medför nya och komplexa utmaningar
för de demokratiska processerna som blir viktiga att bevaka och hantera. Detta exempelvis
när icke-demokratiska krafter utnyttjar de demokratiska strukturerna för att nedmontera
demokratin inifrån, men även att försök som avser att försvara grundvärden som demokratin
från icke-demokratiska krafter i sin tur samtidigt kan riskera att urholka den. Den andra
anledningen handlar om vikten av att inkludera fler perspektiv för att fatta mer genomtänkta
och bättre beslut. Vid frånvaro av olika perspektiv ökar risken för förhastade beslut av sämre
kvalitet, vilket även påverkar arbetet som följer efter besluten. En inkludering av olika
perspektiv möjliggör att grunda besluten i mer information, erfarenheter, idéer och
kompetens, och blir på så sätt mer genomtänkta och bättre analyserade när perspektiv och
idéer diskuteras, utmanas och utvecklas. Med de stora säkerhetsutmaningar Sverige står inför
behövs alla tillgängliga resurser, och att ta till vara på fler perspektiv kan vara ett sätt att bidra
till en förstärkt förmåga och en starkare demokrati!

Julia Cockin Wöhlk

 

Källförteckning
Eduards et al., 2022, Låt inte rädslan sätta demokratin ur spel, Eduards, M., Elmhorn, C.,
Hedström, J., Jansson, M., Kronsell, A., Malmén, s., Näsström, S., Olivius, E., Rosengren, E.,
Rönnblom, M., Sandman, T., Tornhill, S., Wendt, M., Åhäll, L., och Åse, C., Aftonbladet,
[online], 11 maj, tillgänglig:
<https://www.aftonbladet.se/kultur/a/MLlkXo/nato-beslut-styrs-av-radsla>, [Hämtad 10 april
2025].

Grundtexthäftet, Introduktion till försvars- och säkerhetsfältet, Folk och Försvar.
Nuder et al., 2024, Fredsorganisationerna: Saknar en större debatt kring Natomedlemskap,
Nuder, S., Birgander, O., och Radlovacki, N., SVT-Nyheter, [online], 25 januari, tillgänglig:
<https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fredsorganisationerna-saknar-en-storre-debatt-kring-nato
medlemskap> [Hämtad 17 augusti 2025].

Schönström, A., och Sandell, J., 2022, Varför så bråttom för oss att gå med i Nato?
S-politiker: Låt det ta tid – rädsla får inte styra beslutet, Aftonbladet, [online] 11 maj,
tillgänglig:
<https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OrO90A/s-politiker-varfor-sa-brattom-att-ga-med-i-nato
> [Hämtad 17 augusti 2025].

Silverberg, J., 2022, Därför blir det troligen ingen Nato-folkomröstning i Sverige,
SVT-Nyheter, [online], 28 april, tillgänglig:
<https://www.svt.se/nyheter/inrikes/darfor-kommer-sverige-inte-att-folkomrosta-om-nato>
[Hämtad 9 april 2025].

Strindberg, A., och Svensson, E., 2022, Demokratisk säkerhet – En antologi, FOI –
Totalförsvarets forskningsinstitut, tillgänglig:
<https://foi.se/rest-api/report/FOI-R–5233–SE>, [Hämtad 7 april 2025].

V-Dem, 2025, Democracy Report 2025: 25 years of Autocratization – Democracy Trumped?,
Nord, M., Altman, D., Angiolillo, F., Fernandes, T., God, A., och Lindberg, S., University of
Gothenburg: V-Dem Institute, tillgänglig:
<https://www.v-dem.net/documents/60/V-dem-dr__2025_lowres.pdf> [Hämtad 12 april
2025].

Wallberg, P., och Davidssson, M., 2022, Så gick det till när Sverige sa ja till nato, Svenska
Dagbladet, [online], 16 maj, tillgänglig:
<https://www.svd.se/a/V97Pd4/sa-gick-det-till-nar-sverige-sa-ja-till-nato> [Hämtad 9 april
2025].

Wester, et al., 2023, Makt och normer i arbetet med att åstadkomma inriktning och
samordning under kriser, Lunds Universitet och Göteborgs Universitet, Wester, M., Ericson,
M., Svenbro, M., och Uhr, C., Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, tillgänglig:
<https://www.msb.se/sv/publikationer/makt-och-normer-i-arbetet-med-att-astadkomma-inrikt
ning-och-samordning-under-kriser/> [Hämtad 7 april 2025].

Dela