Foto: Daniel Leone, Unsplash

Denna text är skriven av Kevin Nilsson, sekreterare inom Försvarsutbildarna, som en
del av 2025 års upplaga av Försvars- och säkerhetsakademin (FOSA).
Texten är skriven av författaren i egenskap av privatperson och har ingen koppling till
Försvarsutbildarna. Alla åsikter och perspektiv är författarens egna.

FOSA är en unik och exklusiv spetsutbildning för unga engagerade inom Folk och Försvars
medlemsorganisationer. Deltagarna utgör en viktig del av Sveriges nutida och framtida
säkerhetspolitiska fält. 

Inledning
Den säkerhetspolitiska retoriken från USA har fått europeiska ledare att börja tvivla på ifall
det amerikanska kärnvapenparaplyet fortfarande omfattar Europa, vilket har skapat en debatt
kring hur Europa bör förhålla sig till den nya säkerhetspolitiska ordningen. Kan Europa lita
på USA och den nya Trump-administrationen (Sorg, 2025)?

Sedan det kalla kriget utgör USA:s utsträckta kärnvapenavskräckning en grundbult i Natos
avskräckning, särskilt då det ytterst är nationella kärnvapen som utgör alliansens
kärnvapenavskräckning (Aronsson, 2023). Kärnvapenavskräckningen bygger på strategiska
och substrategiska, framgrupperade kärnvapen från USA, men kompletteras av
Storbritanniens och Frankrikes kärnvapenarsenaler (Nato, 2022). En minst lika viktig
komponent som själva kärnstridsspetsarna är bärsystemen, den militära ledningsstrukturen
(exempelvis Nato Nuclear Planning Group, NPG) samt de nationella kärnvapendoktrinerna.
Avskräckningens psykologiska effekt bygger i hög grad på att dessa system är samövade,
tekniskt funktionella och att doktrinerna uppfattas som trovärdiga (Aronsson, 2023).
Den amerikanska säkerhetspolitiken har emellertid förändrats, fundamentalt. Efter Donald
Trumps återkomst till Vita huset, har han varit tydlig med att USA kommer ha en
protektionistisk hållning och att det är hög tid för Europa att betala för sin egen säkerhet
(Erlanger, 2025). Risken att Trump skulle ta USA ut ur Nato har emellertid tonats ned, men
som överbefälhavare förfogar han över mandatet att avgöra vart de amerikanska trupperna
ska vara placerade (The Constitution Annotated, n.d.). Dessutom förfogar presidenten över
kärnvapenarsenalen utan kongressen eller högsta domstolens inblandning, vilket har en direkt
påverkan på Nato och Europa (Ibid). Nato finns kvar, men om avskräckningen ska bestå,
behöver Europa förhålla sig till den nya relationen gentemot USA.

Därför har jag identifierat tre potentiella vägar framåt för Europa. Analysen utgår från att
USA fortsatt kommer att vara en del av Nato.
1. Att Europa fortsätter lita på amerikansk kärnvapenavskräckning.
2. Låta fler länder i Europa anskaffa kärnvapen, utöver Storbritannien och Frankrike.
3. Utöka Frankrikes kärnvapenarsenal i syfte att omfamna hela Europa.
Denna analys kommer i huvudsak fokusera på hur förutsättningarna ser ut för alternativ 3.
Kan Europa stå för en egen kärnvapenavskräckning?

USA har tre olika leveranssystem av kärnvapen (triad). Landbaserade interkontinentala
ballistiska robotar med en räckvidd uppåt 1 300 mil, Trident II D5 robotar med räckvidd på
ca 736 mil ombord på ubåtar av Ohio-klass, samt strategiska bombflygplan av typen B-52
och B-2A Spirit. Totalt har USA ca 1 770 strategiska och substrategiska kärnstridsspetsar
(Department of Defense, n.d.). USA har dessutom substrategiska, luftburna kärnvapen
framgrupperade på baser i Belgien, Nederländerna, Tyskland, Italien och Turkiet (dock under
amerikansk kontroll) (Masters & Merrow, 2023).

Frankrike har cirka 290 kärnstridsspetsar. Till skillnad från USA har Frankrike två
leveranssystem. Ubåtsbaserade ballistiska robotar M51 med en räckvidd på ca 1000 mil,
ombord på fyra franska Le Triomphant-klass ubåtar. Dessutom har de flygburna
kryssningsrobotar på det franska Rafale-stridsflygplanet, med en räckvidd på cirka 50 mil
(Cameron, 2025). Med två olika leveranssystem av både strategiska och substrategiska
kärnvapen, har Frankrike en diversifiering som ökar handlingsfriheten i båda avskräckning-
och andraslags-situationer.

Storbritannien har endast ubåtar som leveranssystem, med cirka 225 kärnstridsspetsar
(Messmer & O’Sullivan, 2025). De brittiska ubåtsbaserade ballistiska robotarna Trident II D5,
bärs ombord på fyra ubåtar av Vanguard-klass som har en räckvidd uppåt cirka 736 mil.
Storbritannien har dock endast en av sina fyra ubåtar på patrull åt gången. Det blir en påtaglig
sårbarhet efter avfyrning för andraslagsförmågan, då ubåten röjer sin position efter avfyrning
och ger då motståndaren en chans att slå ut ubåten (Sorg, 2025).
Det största argumentet för att ha kärnvapen på ubåtar är “andraslagsförmågan”, det vill säga
att kunna förinta motståndarens territorium ifall denne avfyrar sina kärnvapen. Ubåtarna
patrullerar ständigt världens hav för att motståndaren inte ska kunna slå ut dessa, vilket
möjliggör ett svar med kärnvapen mot motståndarens territorium.

Analys
Mot bakgrund av det förändrade säkerhetspolitiska tonläget från Washington behöver den
europeiska delen av Nato stärka sin handlingsfrihet. I ett läge präglat av ökad osäkerhet bör
framtida vägval präglas av effektivitet. Eftersom den tekniska kompetensen och den
industriella kapaciteten existerar inom Europa, framstår en vidareutveckling av Frankrikes
och Storbritanniens kärnvapendoktriner som det mest realistiska och effektiva alternativet.
Ett sådant tillvägagångssätt skulle dessutom inte stå i strid med icke-spridningsfördraget
(NPT) från 1968, vilket bidrar till att undvika en nukleär kapprustning (IAEA, n.d.). Det bör
dock betonas att det föreligger betydande utmaningar både för Frankrike och Storbritannien.
Frankrike står utanför Nato:s NPG, vilket i praktiken innebär att de inte ställer sina kärnvapen
till Nato:s förfogande, till skillnad från USA och Storbritannien. Det är dock viktigt att
understryka att beslut om kärnvapenanvändning inom ramen för Natos artikel 5, är nationella
beslut, vilket innebär att såväl USA:s president som Storbritanniens premiärminister behåller
fullständig kontroll över respektive lands kärnvapenarsenal. Frankrikes kärnvapendoktrin
utgår från en strikt nationell avskräckningsstrategi, men franska företrädare har samtidigt
betonat att denna förmåga indirekt stärker Europas säkerhet som helhet (Maître, 2025).
Läsaren som är uppmärksam har vid detta laget noterat att Storbritanniens Trident-robotar är
samma som används av USA. Robotarna produceras i USA, medan kärnstridsspetsarna är
producerade och designade av Storbritannien för att möta landets operativa krav (Tanneau,
2025). Vart femte år är robotarna beroende av en “recertifiering”, mjukvaruuppdateringar och
tekniskt underhåll, som endast kan genomföras av USA och Lockheed Martin (Messmer &
O’Sullivan, 2025). Storbritannien kan därmed inte operera systemet oberoende av USA,
vilket medför ett påtagligt beroende av amerikansk vilja.

Frankrike är, i motsats till Storbritannien, helt autonom. Frankrike är sedan länge en stark
förespråkare av autonomi från Nato och USA (Maitre, 2025). 1966 lämnade Frankrike Natos
ledningsstruktur efter konflikter om sin ofullständiga kontroll över kärnvapenprogrammet,
Frankrike återinträdde dock igen 2009, efter flera decennier av självständig försvarsplanering.
President Macron har öppnat för en dialog huruvida europeiska länder skulle kunna ha en roll
i Frankrikes kärnvapenparaply, vilket visar att Frankrike potentiellt är villiga att ta på sig
ledarrollen i den europeiska kärnvapenavskräckningen. Frankrike värnar dock
självständigheten i planering och genomförande av målval och patrullering i sin
kärnvapendoktrin (Ibid).

Förutsättningarna för en europeisk kärnvapenavskräckning existerar, men det vore en
missbedömning att anta att Storbritannien och Frankrikes arsenaler fullt ut kan kompensera
för en eventuellt utebliven amerikansk kärnvapenutsträckning. Det är i detta fall positivt att
Frankrikes kärnvapenprogram är autonomt från USA, vilket skapar handlingsfrihet.
Begränsningar såsom att Frankrike står utanför Nato:s NPG och Storbritanniens strukturella
beroende av USA är dock två centrala komponenter. Därtill utgör Frankrike och
Storbritanniens arsenalers relativa storlekar på sammanlagt ca 515 kärnstridsspetsar, en
strategisk sårbarhet. Vidare är den operativa uthålligheten begränsad, då de två länderna
endast förfogar över åtta strategiska ubåtar som kan patrullera med kärnvapen, normalt endast
två av dessa samtidigt.

Slutsats
Ett av de mest effektiva och rimliga tillvägagångssättet att stärka Europas
kärnvapenavskräckning, vore att Frankrike ansluter sig till NPG. Det skulle öka
avskräckningen genom att möjliggöra planering och övning av Frankrikes kärnvapenförband
inom ramen för Nato:s ledningsstruktur, vilket är en minst lika avgörande del som själva
kärnvapnen i sig. Den så kallade “eskaleringstrappan”, bestående av en robust konventionell
förmåga i kombination med substrategiska och strategiska kärnvapen med olika
leveranssystem, bidrar till att stärka tröskeln mot aggression ökar därmed avskräckningen.
Frågetecknen är dock många. Analysen har inte tagit den franska inrikespolitiken i
beräkningen. Vid en upprustning av Frankrikes kärnvapenarsenal är även den franska
statsskulden en stor fråga – vilket emellertid hade kunnat förändra analysen. Den franska
inrikespolitiken är förhållandevis skakig, där president Macron har två år kvar på sin
mandatperiod, vad som kan hända säkerhetspolitiskt vid ett maktskifte är även det en fråga
bortom denna analys. Den franska statsskulden ligger på närmare 115% av BNP, vilket kan
jämföras med Sveriges ca 32% av BNP (European Commission, 2024; European
Commission, 2024). Det bör också nämnas att gemensam europeisk finansiering för
anskaffning är möjlig. Det skulle signalera en styrkedemonstration från Europa i relation till
både USA och Ryssland.

Vägen framåt, oberoende av USA
För att möjliggöra en europeisk kärnvapenavskräckning oberoende av USA, utgör Frankrikes
ovilja att delta i NPG en strategisk begränsning. Frankrike bör överväga att ansluta sig till
NPG för att samordna sin kärnvapenförmåga i Nato:s ledningsstruktur och komplettera
Storbritanniens bidrag till alliansen. För att uppnå en uthållig förmåga krävs även en utökning
av antalet kärnstridsspetsar, samt utveckling av nya leveranssystem – särskilt i syfte att delvis
kompensera för USA:s eventuella frånvaro. Europa måste därtill stärka sin konventionella
militära förmåga. Som ett led i att öka självständigheten kan det även övervägas att minska
beroendet av amerikanska vapensystem i framtida upphandlingar, utan att helt avbryta
försvarssamarbetet.

Kevin Nilsson

Referenser
Aronsson, A. (2023, Februari 09). Nato och kärnvapen: policy, förmågor och organisation.
Totalförsvarets forskningsinstitut.
https://www.foi.se/rest-api/report/FOI%20Memo%208098

Cameron, J. (2025, Mars 31). Eurodeterrent: A Vision for an Anglo-French Nuclear Force.
War on the Rocks. Retrieved April 10, 2025, from
https://warontherocks.com/2025/03/eurodeterrent-a-vision-for-an-anglo-french-nuclea
r-force/

The Constitution Annotated. (n.d.). Article II Section 2 | Constitution Annotated |
Congress.gov | Library of Congress. Constitution Annotated. Retrieved April 10,
2025, from https://constitution.congress.gov/browse/article-2/section-2/

Department of Defense. (n.d.). America’s Nuclear Triad. U.S. Department of Defense.
Retrieved April 10, 2025, from
https://www.defense.gov/Multimedia/Experience/Americas-Nuclear-Triad/

Erlanger, S. (2025, Mars 7). Trump Wants Europe to Defend Itself. Here’s What It Would
Take. The New York Times.
https://www.nytimes.com/2025/03/07/world/europe/europe-self-defense-trump.html

European Commission. (2024, November 15). Economic forecast for France – European
Commission. Economy and Finance. Retrieved April 12, 2025, from
https://economy-finance.ec.europa.eu/economic-surveillance-eu-economies/france/ec
onomic-forecast-france_en

European Commission. (2024, November 15). Economic forecast for Sweden – European
Commission. Economy and Finance. Retrieved April 12, 2025, from
https://economy-finance.ec.europa.eu/economic-surveillance-eu-economies/sweden/e
conomic-forecast-sweden_en

IAEA. (n.d.). Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons (NPT) | IAEA.
International Atomic Energy Agency. Retrieved April 10, 2025, from
https://www.iaea.org/publications/documents/treaties/npt

Maitre, E. (2025, Mars 11). The French nuclear deterrent in a changing strategic
environment. Fondation por la recherche strategique.
https://frstrategie.org/en/publications/notes/french-nuclear-deterrent-changing-strategi
c-environment-2025

Masters, J., & Merrow, W. (2023, Mars 30). Nuclear Weapons in Europe: Mapping U.S. and
Russian Deployments. Council on Foreign Relations. Retrieved April 10, 2025, from
https://www.cfr.org/in-brief/nuclear-weapons-europe-mapping-us-and-russian-deploy
ments

Messmer, M., & O’Sullivan, O. (2025, Mars 24). The UK’s nuclear deterrent relies on US
support – but there are no other easy alternatives. Chatham House. Retrieved April
10, 2025, from
https://www.chathamhouse.org/2025/03/uks-nuclear-deterrent-relies-us-support-there
are-no-other-easy-alternatives

Nato. (2022, Februari 29). STRATEGIC CONCEPT 2022. NATO’s ACT. Retrieved April 10,
2025, from
https://www.nato.int/nato_static_fl2014/assets/pdf/2022/6/pdf/290622-strategic-conce
pt.pdf

Sorg, A. (2025, Mars 24). Force de l’Europe: How Realistic is a French Nuclear Umbrella?
War on the Rocks. Retrieved April 10, 2025, from
https://warontherocks.com/2025/03/force-de-leurope-how-realistic-is-a-french-nuclea
r-umbrella/

Tanneau, F. (2025, Mars 12). France should join NATO’s nuclear sharing arrangements to
strengthen European deterrence. Chatham House. Retrieved April 10, 2025, from
https://www.chathamhouse.org/2025/03/france-should-join-natos-nuclear-sharing-arra
ngements-strengthen-european-deterrence

Dela