Artiklar

Publicerat: 2020-08-24

Framtidens civila försvar – perspektiv från Vänsterpartiet

Inför höstens försvarsbeslut har Folk och Försvar erbjudit alla partier som är representerade i Försvarsberedningen att skriva varsin artikel med sina perspektiv på framtidens civila försvar. I den här artikeln skriver Hanna Gunnarsson från Vänsterpartiet om sina tankar kring den civila komponenten av totalförsvaret.

 

Sommaren är snart slut, men vi befinner oss fortfarande mitt i en av Sveriges största civila kriser någonsin. Det är ännu svårt att veta hur hösten kommer bli, och ännu svårare att se framför sig hur vardagslivet kommer se ut när pandemin är över. Som politiker är det frustrerande att arbetet med det civila försvaret är på efterkälken. När vi fattar beslut om det vi vill ska vara ett totalförsvarsbeslut kommer inte de viktiga utredningarna om det civila försvaret vara klara.

Vi lever i ett sårbart samhälle, det kan inte ha undgått någon. De senaste åren har effekterna av klimatförändringarna, med bränder, torka och översvämningar, stått i fokus. Vi behöver snabba på arbetet för att göra våra samhällen mer motståndskraftiga mot naturkatastrofer och global uppvärmning. Samtidigt har vi nu blivit medvetna om andra allvarliga hot.

Den pandemi som vi har levt med sedan tidigt i våras har vänt hela vårt samhälle upp och ner. Det har blivit väldigt tydligt hur stora brister vi har i välfärden, framförallt i sjukvården och äldreomsorgen. Ett starkt civilt försvar ska göra att vårt vardagsliv fungerar även under kris. Det allra viktigaste som alltid måste fungera är välfärden, den är samhällets bottenplatta. När grundläggande delar av samhället som förskolan och äldreomsorgen inte fungerar blir vårt vardagsliv med ens mycket svårare. De senaste månaderna har vi sett det värsta scenariot med en dåligt fungerande välfärd utspela sig framför våra ögon.

Ett robust, säkert och tryggt samhälle kräver att samhällets bottenplatta, den kommunala och regionala välfärden, fungerar och har tillräckliga resurser för att kunna ge ett bra stöd till befolkningen. De anställda gick på knäna redan när allt var lugnt, och nu när vi befinner oss i en kris finns ingen extra växel att lägga in. Nu ser vi vad dåliga arbetsvillkor, slutkörda medarbetare, bortprioriterad fortbildning och ekonomiska nedskärningar får för effekter när vi möter en kris. Bostadsbristen och trångboddheten har gjort den här krisen ännu värre. I väldigt många hem finns det inte möjlighet att hålla fysiskt avstånd till varandra, lägenheten är helt enkelt för liten. Inom arbetarklassyrken går det inte att arbeta hemifrån, arbetet måste utföras på arbetsplatsen och att stanna hemma för att undvika smitta kan riskera hela familjens inkomst. För alla de som har osäkra timanställningar är det omöjligt att följa rekommendationerna att vara hemma när man har minsta lilla sjukdomssymptom.

Att stärka samhällets bottenplatta, förbättra arbetsvillkoren i välfärden, bygga bort trångboddheten och få bort de osäkra anställningsformerna skulle göra vårt samhälle mer säkert, tryggt och motståndskraftigt.

Vårt samhälle har dessutom blivit mindre robust efter årtionden av olika former av privatiseringar, utförsäljningar och entreprenader. Från att ha haft en offentlig organisation som hade överblick, kunde planera och prioritera har vi nu samhällsviktig verksamhet uppdelad på ett mycket stort antal aktörer, varav en del dessutom har utländskt ägande, som alla bara har koll på sin lilla bit. Det gör oss sårbara. Vi måste se betydelsen av offentligt ägande och styrning av samhällsviktig verksamhet som en del av arbetet med att bygga ett robust och säkert samhälle.

Trots att planeringen för det civila försvaret och återuppbyggandet av totalförsvaret är i ett inledande skede finns det ändå en del händelser det senaste halvåret som vi kan ta med oss som goda exempel

– Näringslivets förmåga att ställa om har imponerat stort på mig. Många företag har ställt om sin produktion och använt de råvaror, resurser och kunskaper de har för att tillverka det som samhället har behövt just nu. Näringslivet har tagit ett stort samhällsansvar och verkligen varit en del av lösningen.

– Frivilligorganisationerna och hemvärnet har tagit ett stort ansvar i den rådande krisen och kraftsamlat bland sina medlemmar för att hjälpa till både nationellt och i närområdet. Under pandemin har vi sett kraften i att många människor hjälper till med det de kan, små och stora saker, för att göra livet bättre för sina medmänniskor. Personer med specialkunskaper har tagit ledigt från sina vanliga jobb för att hjälpa till på andra håll. Vi har sett betydelsen av frivilligorganisationerna och hemvärnet i tidigare kriser, och detta har återigen bekräftats.

– Vi har sett hur stor tilliten till våra myndigheter är i Sverige. Vi har stått emot falska nyheter och propaganda, vi har följt myndigheternas råd och vi har tagit ansvar för våra egna handlingar. De dagliga presskonferenserna har gett oss den information vi har behövt för att kunna göra rätt. Tilliten till samhället, myndigheterna och den politiska ledningen är av stor betydelse för sammanhållningen vid kriser.

Hanna Gunnarsson,
Riksdagsledamot (V)

Relaterat material