Tillbaka till sökning

Tillbaka
Artiklar

Publicerat: 2020-06-01

Framtidens försvar – perspektiv från Centerpartiet

 I samband med de pågående försvarsförhandlingarna har Folk och Försvar erbjudit alla partier som är representerade i Försvarsberedningen att skriva varsin artikel med sina perspektiv på de pågående samtalen och deras syn på framtidens försvar. I den här artikeln skriver Daniel Bäckström från Centerpartiet om sina tankar om nästa försvarsbeslut.

Sverige behöver ett starkt totalförsvar. Ett totalförsvar som sammantaget verkar krigsavhållande. Den som vill försvara freden och friheten i vårt land vet att ett starkt totalförsvar i hela landet är en förutsättning, och att det inte kommer vara gratis att nå dit. Corona-pandemin visar att vi har en lång väg att gå innan vi är där.  

De säkerhetspolitiska utmaningarna har knappast minskat i och med Corona. Nu är inte tiden att fokusera om eller att låtsas som om de säkerhetspolitiska utmaningarna har minskat. Tvärtom visar det på vikten av att kunna hantera en mängd komplexa hot samtidigt och att vi måste kunna dimensionera också för det värsta.  Ett väpnat angrepp mot Sverige kan alltjämt inte uteslutas samtidigt som vi måste kunna hantera konsekvenserna av pandemin och andra möjliga samtida kriser. Vi står exempelvis i början av skogsbrandssäsongen. Och det är just detta som behöver vara utgångspunkten för svensk krisberedskap och totalförsvarets fortsatta utveckling i ett långsiktigt och brett perspektiv, förmågan att hantera en mängd olika hot och risker samtidigt. Vi har inte råd att tänka bort vare sig skogsbränder, smittskydd eller krig. 

För det militära försvaret behöver krigsdugligheten alltjämt öka inom alla krigsförband. Idag ser vi begränsningar i både en samlad förmåga att möta ett väpnat angrepp såväl som i enskilda krigsförbands förmåga att lösa sina huvuduppgifter. Uthålligheten är också begränsad vilket har flera olika orsaker såsom brist på soldater och officerare, för liten förbandsvolym, brister i samövningar och materiell, en lednings- och logistikorganisation som inte kan ge tillräckligt stöd samtidigt till alla stridskrafter, såväl som brister i det civila försvaret att stödja Försvarsmakten. Det måste finnas en lösning för dessa utmaningar i det kommande försvarsbeslutet.  

 För oss centerpartister är det viktigt att hela landet ska kunna försvaras och försörjas. Det är vår övertygelse att ett starkt försvar inte bara byggs genom att stärka krigsdugligheten i de mest avancerade förbanden till havs eller i luften. Vi måste också stärka krigsdugligheten i armén som länge fått stå tillbaka. Utöver det ser vi att det faktiskt är viktigt med en försvarsvilja hos befolkningen. Här är de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet i både kris och krig runt om i landet av stor vikt. Fler ska kunna delta i förvaret av Sverige utifrån sina förutsättningar och kompetenser. Men människor runt om i landet ska också kunna se, höra och känna Försvarsmaktens verksamhet. Vara stolt över den och vilja vara en del av den. Det är bl.a. därför vi vill se fler förband och regementen på för totalförsvaret viktiga geografiska platser runt om i landet. Det kan vara vid strategiskt viktiga transportleder i ett försörjningsperspektiv. Det kan vara där det redan finns en befintlig infrastruktur och kompetens som gör en etablering lämplig i en specifik region. Det finns mervärden med det både för att öka krigsdugligheten, försvarsviljan hos befolkningen och försörjningsmöjligheterna av viktiga godsflöden. 

 När det gäller den civila beredskapen, både den fredstida krisberedskapen och det civila försvaret i krig så måste staten ta ett större ansvar för utvecklingen. Försvaret av Sverige, att skydda människors liv och hälsa, samhällets funktionalitet, vår demokrati och rättssäkerhet, de mänskliga rättigheterna, miljön och ekonomiska värden samt vår suveränitet är i grunden en av statens kärnuppgifter. Trots det saknas ofta tydligt definierade krav och målsättningar för samhällsviktig verksamhet vilket gör att kommuner, regioner och samhällsviktig verksamhet famlar efter en riktning att planera mot. Här måste staten ta på sig ledartröjan. 

 Men samhället måste också bygga motståndskraft från grunden. Fler aktörer på alla nivåer måste tänka totalförsvar så att man genom olika beslut inte bygger in sårbarheter i samhällsviktig verksamhet. Vi måste minska sårbarheterna i vardagen som skapar sårbarheter också i en kris eller under höjd beredskap och ytterst krig. Idag är Sverige exempelvis helt beroende av omvärlden för importen av råolja. Om vi minskar beroendet av utländsk olja exempelvis genom att öka den svenska tillverkningen av biodrivmedel så ökar vi samtidigt våra chanser att klara oss själva vid en extern drivmedelskris. Med fler fossilfria maskiner inom lantbruket ökar våra möjligheter att ha en matproduktion som inte är så beroende av omvärldens råolja i ett krigsscenario. Det ger samtidigt en bättre livsmedelsberedskap. Men det kräver också att svenskt jordbruk blir mer konkurrenskraftigt så fler vill bli bönder och producera viktiga livsmedel. Ytterst handlar en god försörjningsförmåga i krig också om att öka lagerhållningen av nödvändiga livsmedel och insatsvaror, och att ha tänkt logistik och distribution i förväg. Och det handlar om att näringslivet har en viktig roll i det svenska totalförsvaret också i framtiden. Det är ju bönderna som äger jorden där maten produceras, det lilla åkeriet som transporterar maten och butiksägaren som säljer den. Var och en av oss måste fundera på hur vi ska kunna tillaga maten, om det till exempel blir elavbrott. Våra förslag för att mer småskalig elproduktion är ett exempel på att kunna få fler att klara sig själv också i en krigssituation. Det är till grannen med solceller på taket och batterilager i källaren som hela kvarteret kommer söka sig när ett långvarigt elavbrott inträffar. Och naturligtvis är det svårare för en angripare att slå ut hundratusentals småskaliga elanläggningar, än ett fåtal stora.  

 Allt hänger ihop. Ett krigsavhållande totalförsvar skapar vi när alla delar av samhället drar åt samma håll, när vi minskar sårbarheterna i vardagen och stärker motståndskraften i grunden samtidigt som vi ökar krigsdugligheten inom det militära försvaret och den civila beredskapen dimensionerar vi också för kriget. Ett annat viktigt steg för att nå dit är genom ett svenskt Natomedlemskap. Det är ett stort arbete vi har framför oss 

Daniel Bäckström 

Försvarspolitisk talesperson (C)

Relaterat material