Idag, den 8 mars, uppmärksammar vi den internationella kvinnodagen som belyser ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. I samband med detta har Folk och Försvar intervjuat Louise Olsson, en erfaren forskare som under de senaste 20 åren har arbetat med både forskning och policyutveckling om kvinnor, fred och säkerhetsagendan, såväl nationellt som internationellt.
I följande artikel belyser Louise Olsson hur hon ser på den utveckling av jämställdhetsintegrering som har skett inom internationell fred och säkerhet sedan FN:s säkerhetsråd antog resolution 1325, den första tematiska resolutionen om kvinnor, fred och säkerhet, i oktober 2000. Hon berättar om ett projekt om Sveriges tid i säkerhetsrådet som visar på hur Sverige bidragit till en konkretisering av agendan i olika processer, något som inneburit en större tydlighet att kunna omsätta det normativa ramverket i praktiken. Med ett allt större fokus på det nationella försvaret av Sverige lyfter Louise Olsson även frågan om jämställdhetsperspektiv i det senaste totalförsvarsbeslutet för inriktningsperioden 2021–2025, där kvinnor, fred och säkerhetsagendan är tydligt nämnt för internationella insatser men där den politiska prioriteringen för det nationella försvaret är svagare. ”För Sveriges fortsatta trovärdighet att driva kvinnor, fred och säkerhetsagendan internationellt kan det bli problematisk med en alltför stor diskrepans mellan prioriteringar för det nationella totalförsvaret och militära insatser utomlands”, säger Louise Olsson.
Louise Olsson är idag senior forskare vid det norska fredsforskningsinstitutet PRIO. Hon började sin forskning vid Uppsala universitet och har sedan dess även arbetat många år vid Folke Bernadotteakademin (FBA). På FBA har hon bland annat haft rollen som särskild rådgivare till myndighetens generaldirektör och startade även FBA:s forskararbetsgrupp om kvinnor, fred och säkerhet 2009, där hon än idag är medlem. För närvarande arbetar hon med flera pågående forskningsprojekt, alltifrån Sveriges strategier, metoder och implementering av resolution 1325 under tiden i FN:s säkerhetsråd till jämställdhet och den normativa utvecklingen av kvinnor, fred och säkerhet i den nationella kontexten inom det svenska och norska försvaret.
”Gender-data-revolution” – samverkan mellan forskning och policy
Resolution 1325 och de nio efterföljande resolutionerna utgör tillsammans kvinnor, fred och säkerhetsagendan. På ett övergripande plan så slår agendan fast att kvinnor har rätt att vara delaktiga i och påverka arbetet för fred och säkerhet, att könsbaserat och sexuellt våld i konflikter ska förebyggas, att skyddet för kvinnors rättigheter i samband med krig ska stärkas och att allt fredsarbete ska integrera ett jämställdhetsperspektiv.
Louise Olsson uppmärksammar att även om vi har mycket kvar att göra så är det viktigt att lyfta att mycket har hänt inom både forskning och praktik de sista 20 åren. Hon säger:
– När jag började 1999 fanns det till exempel endast en handfull artiklar som tittade på kvinnors säkerhet och deltagande i fredsbevarande insatser. Det fanns många antaganden snarare än fakta. Många ansåg inte heller att kvinnors deltagande och säkerhet var relevant för fred och säkerhet. Idag, när jag för dialoger med personer inom FN, EU eller OSSE, finns det en genomgående högre kunskapsnivå och frågan är politiskt prioriterad i flera länder.
Under de senaste fem till tio åren har den snabba forskningsutvecklingen bidragit med mer nyanserad kunskap. Vi har börjat gå bort från att använda begrepp och ha en förståelse av konflikt, fred och säkerhet som implicit fokuserar på mäns situation och där vi gör antaganden om kvinnors roller och situation snarare än att vi utgår från fakta. Louise Olsson säger:
– En viktig bidragande orsak till denna utveckling är den ökande tillgången till könsuppdelad statistik. Detta är viktigt också för policy och för praktiskt arbete. FN:s generalsekreterare sa exempelvis i samband med 20-årsjubileet av 1325 att han ville ha en ”gender-data-revolution” och ha möjlighet att utvärdera arbetet för att se vad som fungerar och inte. Här blir det viktigt med samverkan mellan forskning och policy, och att ny data och information sedan tas vidare i policyprioriteringar.
Hög internationell trovärdighet för Sveriges arbete med 1325 i FN:s säkerhetsråd
I projektet Sweden in the UN Security Council har PRIO och Uppsala universitet studerat invalda medlemmars roll i FN:s säkerhetsråd. Louise Olsson menar att Sverige under sin tid i säkerhetsrådet är ett tydligt exempel på hur ett land kan arbeta för att kvinnor, fred och säkerhetsagendan ska bli en del av säkerhetsrådets ordinarie kärnverksamhet snarare än något som bara uppmärksammas på den årligt återkommande debatten. Det var också viktigt att Sveriges arbete byggde vidare på det många andra länder hade bidragit med, däribland Spanien och Uruguay som drivit frågan i FN:s säkerhetsråd perioden innan. Genom den feministiska utrikespolitiken lyckades Sverige signalera att frågan var en hög politisk prioritering. I och med att många länder kände till att Sverige drivit jämställdhetsfrågor under en lång tid fick man en hög trovärdighet att kunna arbeta med agendan utifrån olika konfliktkontexter. Den ansatsen innebar också ett ordentligt förberedelsearbete. Hon säger:
– Sverige började med att se över vilka behov som fanns specifikt i exempelvis Mali, Sydsudan eller Afghanistan. Vad är det för frågor som kvinnoorganisationer och regeringarna i dessa länder driver, och finns dessa frågor med i säkerhetsrådets resolutioner? Denna nyanserade ansats verkar ha gjort att Sverige blev förutsägbart oförutsägbar – man visste att Sveriges FN-ambassadör skulle lyfta 1325 men man kunde inte vara helt säker på vad han skulle ta upp då det handlade om kontextspecifika behov och åtgärder för just den konfliktsituationen.
Studien visar på att Sverige på detta sätt bidrog till att konkretisera vad kvinnor, fred och säkerhetsagendan betydde för olika resolutionstexter vilket i sin tur även bidrog till att tydliggöra varför jämställdhetsintegrering var relevant och vad det kan innebära i praktiken. Varje konkretisering av agendan i respektive process innebar därmed även politiska förhandlingar, där det ibland gick bättre och ibland sämre beroende på de andra förhandlade staternas politiska prioriteringar och intressen.
I takt med ett alltmer hårdnande internationellt klimat har kvinnor, fred och säkerhetsagendan kommit att utmanas. Även om det normativa ramverket finns på plats verkar det nu som att stater istället har börjat försöka sätta upp begräsningar för implementeringen. Ett exempel var när USA satte upp gränser för att sexuellt våld i konflikter inte fick sammankopplas med frågor som rör sexuell- och reproduktiv hälsa. Andra permanenta medlemsstater har därefter också försökt sätta upp begränsningar avseende kvinnors deltagande. Denna utveckling kan bli en utmaning i det kommande arbetet med att realisera agendan.
Under 2021 kom Norge in i FN:s säkerhetsråd och har tydligt valt att driva kvinnor, fred och säkerhetsagendan. Louise Olsson berättar att även om motståndet mot agendan har hårdnat så har Norge andra invalda stater med sig i rådet som också vill driva frågan framåt, däribland Mexiko, Kenya och Irland. Parallellt har även Storbritannien, Frankrike och den nya administrationen i USA flyttat fram sina positioner. Norges tid i säkerhetsrådet kommer därmed förmodligen präglas av både motstånd och möjligheter. Louise Olsson förklarar:
– Jag tror att vi ibland antog att vi rörde oss fortare framåt än vad som verkligen var fallet. När agendan inte var lika tydligt kopplad till implementering handlade det kanske en del gånger mer om att ”säga de rätta sakerna”. Men, om vi istället fokuserar på konkret realisering kommer mer detaljerad text om 1325 att bli föremål för politiska förhandlingar och prioriteringar, precis som i alla andra frågor. Detta kommer naturligtvis att leda till motstånd samtidigt som det innebär en reell möjlighet att bidra till kvinnors deltagande och säkerhet i konfliktområden.
Kvinnor, fred och säkerhetsagendan hör inte endast hemma inom internationella insatser
Louise Olsson har haft ett forskningsuppdrag från Försvarsmakten att titta på frågan om kvinnor, fred och säkerhet nationellt. Hon berättar att det länge funnits en växande kritik internationellt mot att många länder, framförallt i Europa samt USA, jobbar med kvinnor, fred och säkerhet gentemot tredje land men att man inte på samma sätt jobbar nationellt med agendan, det vill säga inom sitt eget land. Sverige har en lång historia av jämställdhetspolitiskt arbete men den nationella kopplingen till 1325 är fortfarande relativt svag. Louise Olsson säger:
– I försvarsberedningens rapporter och i det senaste totalförsvarsbeslutet talar man fortfarande om kvinnor, fred och säkerhet kopplat till internationella insatser men inte vad agendan kan betyda för det nationella försvaret och säkerheten.
Louise Olsson betonar att försvarspolitiken och svenskt försvar är tydliga avseende frågan om kvinnors deltagande i försvaret och på att beakta kvinnor, fred och säkerhet internationellt men att det är viktigt att kvinnor, fred och säkerhet också omhändertas i arbetet med totalförsvaret. Det gäller exempelvis frågan om kvinnors deltagande i en bredare, mer demokratisk bemärkelse. Hon säger:
– När vi tittar närmare på resultat av större attitydundersökningar om försvar och säkerhet i Sverige kan vi se viktiga skillnader mellan män och kvinnor. Det tycks exempelvis finnas en betydande andel fler kvinnor än män som inte har kunskap om nationella säkerhetsfrågor och försvar. Det här är problematiskt, både för försvarspolitiken och Sveriges jämställdhetspolitiska mål där kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det finns få situationer som är så samhällsgenomgripande som en allvarlig kris eller konflikt. Kunskap är därför makt, både för att kunna rösta informerat och för att kunna förbereda sig inför en kris på rätt sätt.
Studien exemplifierar även att för den fortsatta utvecklingen av både det militära och civila försvaret är det viktigt att använda sig av nyanserad könsuppdelad statistik. Sådant material hjälper oss också förstå att kvinnor och män inte utgör enhetliga grupper utan att det exempelvis finns skillnader mellan åldersgrupper och avseende socio-ekonomiska förutsättningar. Samverkan mellan forskning och policy är därmed fortsatt viktigt. Utöver den här studien föregår också ny och viktig forskning om dessa frågor på Försvarshögskolan och vid Lunds universitet.
Inför framtiden och under implementeringen av totalförsvarsbeslutet anser Louise Olsson därför att det blir viktigt att jämställdhetsperspektivet får en plats i den löpande debatten. Det är således uppmuntrande att vi under studiens gång ofta mött ett stort intresse att diskutera och försöka förstå kvinnor, fred och säkerhet inom nationellt försvar. Hon säger:
– Det är ett privilegium att jobba med dom här frågorna i sammanhang där det handlar om hur vi gör istället för varför det behövs.
Hon fortsätter:
– Det blir i den processen viktigt att både försöka förstå och konkretisera nyckelbegrepp och att identifiera verktyg för hur man kan arbeta praktiskt med agendan inom totalförsvaret. Vi behöver ställa oss frågorna: vilka typer av problem och möjligheter ser vi, varför är de viktiga, hur hanterar vi dem, och vem är ansvarig för genomförandet? Här blir det viktigt att arbeta integrerat. För Folk och Försvar till exempel är det viktigt att ni inte har ett särskilt seminarium om ”jämställdhet och totalförsvar” ena veckan och ett seminarium om ”totalförsvaret” andra veckan utan någon koppling däremellan. Vi måste alla verka för dialog och konkretisering inom etablerade processer.
Avslutningsvis måste vi därför också se utmaningarna. Trots beslut om att jämställdhet ska vara prioriterat och en feministisk regering står vi ändå inför faktum att frågorna inte tydligt kom med i det senaste totalförsvarsbeslutet. Det bör få oss att tänka efter för vår egen del. Internationellt kan det även vara problematiskt utifrån ett trovärdighetsperspektiv för Sverige. Avslutningsvis säger hon:
– Det är därför viktigt att understryka att arbetet med kvinnor, fred och säkerhet inte endast hör hemma inom internationella insatser.
***
Mer information om Louise Olssons forskning går att hitta på The Peace Research Institute Oslo (PRIO): https://www.prio.org/People/Person/?x=3508.
Under 2020 var Louise Olsson även medredaktör till Folke Bernadotteakademins korta forskningsskrifter som publiceras i samarbete med PRIO och UN Women i anslutning till 20-årsjubileet av kvinnor, fred och säkerhetsagendan. Se mer här: https://fba.se/press/nyhetsarkiv/2020/forskningens-uppgift-att-na-ut-med-resultat-som-kan-omsattas-i-handling/.
Louise Olsson har även medverkat i Folk och Försvars intervjuserie ”Samtal med”. Se samtalet från 2015 på vår Youtubesida: https://www.youtube.com/watch?v=57CJggucy9U.
Hanna Waerland-Fager
Programansvarig, unga, fred, säkerhet och försvar, Folk och Försvar