I september 2019 genomförde Folk och Försvar en studieresa för alumnerna från Försvars- och säkerhetsakademin till Israel och Palestina. Syftet med resan var att ge deltagarna humanitära samt säkerhets- och försvarspolitiska perspektiv. Med på resan var Sakke Teerikoski, ordförande för Utrikespolitiska förbundet Sverige, och Aida Badeli, språkrör för Grön Ungdom. Nedan följer en intervju om deras upplevelser och erfarenheter från resan. Intervjun genomfördes i april 2020.
Vad fick er att söka till resan?
Aida: Jag har alltid varit väldigt intresserad av Israel-Palestinakonflikten och när jag såg att man skulle få besöka både Israel och Palestina, samtidigt som man skulle lyfta ungas situation i ett konfliktdrabbat område, så kände jag att det verkligen var en resa som jag skulle vilja åka på.
Sakke: Jag tänkte ungefär likadant. Först och främst ska jag säga att Folk och Försvars studieresor har haft ett gott rykte i mina kretsar så när jag fick möjligheten att åka så ville jag såklart ta chansen och söka. Sedan har jag själv alltid varit intresserad av utrikespolitik och internationell politik i stort, men just Israel-Palestinakonflikten var jag inte så insatt i så det var ett tillfälle för mig att fördjupa mig i den frågan.
Under resan fick ni ta del av flera olika perspektiv från dem ni mötte. Var det något som ni särskilt kommer ihåg från dessa möten? Var det något som överraskade er?
Sakke: Det var en bredd av möten. Jag tyckte att det var väldigt intressant att det inte bara var fokus på konflikten. Eftersom vi åkte dit samma vecka som det var val så pågick det en valrörelse i Tel Aviv. Det första man såg när man kom in till staden var en enorm affisch med en bild på Donald Trump som skakade hand med Benjamin Netanyahu. Det gav en bild av valkampanjen på något sätt – en stor valfråga där var Netanyahus förankring i internationell politik och hans relation till makthavare i stora kraftfulla länder. Många som vi träffade under resan pratade just om det politiska läget i Israel och tog också upp hur konfliktens låsläge har en parallell till det politiska låsläget.
Aida: Jag tycker också att det var väldigt intressant att vi fick åka dit precis under en valrörelse. Som Sakke pratar om så fick vi en bild av hur valet bidragit till att konflikten mellan Israel och Palestina har förvärrats. Benjamin Netanyahu och Likud-partiet gick ju till exempel ut och lovade att om Netanyahu vann så skulle man annektera Jordandalen, vilket är något som skulle bidra till att en tvåstatslösning blir ännu mer avlägsen. Även många organisationer som vi besökte visade på hur valrörelsen och det politiska landskapet generellt bidrar till att man aldrig varit så långt ifrån en tvåstatslösning som man är just nu. Det överraskade mig mycket att flera av organisationerna pratade mer om en enstatslösning än en tvåstatslösning eftersom de inte längre trodde på tvåstatslösningen.
Gav resan er en större förståelse för relationerna i MENA generellt? Vad har ni i så fall lärt er?
Aida: Jag har framför allt fått förståelse för hur länder i MENA påverkar varandra. Det jag reagerade väldigt mycket på var att det nästan är omöjligt för människor att få asyl i Israel. Organisationer vi träffade berättade om syriska flyktingar som tog sig till Israel där de fick vård men sedan skickades tillbaka till Syrien. Jag reagerade mycket på det eftersom jag tänker att det bör vara lättare att få asyl i Israel med tanke på att landet inte är lika konfliktdrabbat som andra länder runtomkring. Något annat jag tänkte på var hur ungdomar som lever i konfliktdrabbade områden kanske inte känner samma hoppfullhet om framtiden och möjligheten att kunna förändra sina egna liv eftersom man ständigt lever i oro.
Sakke: Man fick ju en väldigt bra inblick i israelisk utrikespolitik, till exempel att Israel ser Iran som sin största motståndare och att många inom det utrikespolitiska fältet i Israel upplever att Iran kommer närmare och närmare. Den här bilden fick jag också under introdagen i Stockholm då vi fick träffa ambassadörerna från både Israel och Palestina. Den israeliska ambassadören gjorde nämligen en liknande utrikespolitisk analys och talade om att Iran från deras synvinkel är ett orosmoment. På det sättet fick man en förståelse för att vissa relationer i MENA–regionen generellt kan upplevas väldigt spända.
Vilka skillnader upplevde ni mellan de israeliska och de palestinska mötena? Ni träffade även internationella aktörer. Fanns det någon skillnad mellan de mötena och mötena med aktörer från Israel Palestina?
Sakke: Det fanns såklart skillnader mellan de israeliska och palestinska mötena, men jag tycker framför allt att det fanns en temamässig skillnad mellan mötena med internationella organisationer och politiska aktörer. De internationella organisationerna var mer frispråkiga och presenterade vad de jobbade med på ett ganska objektivt sätt. När vi träffade politiska aktörer var det tydligt att det fanns politiska målsättningar i bakgrunden. Vad gäller mötena med israeliska och palestinska representanter så upplever jag att jag fick ganska många nya intryck och lärdomar från de palestinska mötena. Jag hade ingen inblick i det palestinska perspektivet tidigare medan man vid mötena med israeliska representanter var lite mer förberedd på vad de skulle säga. Sedan tycker jag speciellt att mötet med tankesmedjan i Ramallah var väldigt intressant eftersom de bland annat tog upp det som Aida sade tidigare om att folk börjar tappa tron på en tvåstatslösning, och att framför allt unga ser enstatslösning som en mer realistisk lösning eftersom det bättre matchar den verklighet de redan nu lever i.
Aida: Jag tycker att den största skillnaden i mötena gick att märka mellan de politiska partierna vi fick träffa. Israeliska politiker skyllde på palestinierna, och palestinska politiker skyllde på Israel. Sedan håller jag med om att mötet med den palestinska tankesmedjan i Ramallah var intressant. De pratade mycket om vad palestinierna hade för uppfattning om det politiska ledarskapet i Palestina, och det är något som jag inte tycker att man annars får så mycket information om i Sverige. Det jag däremot tyckte var mest intressant var mötet med de internationella organisationerna eftersom de gav en neutral bild av konflikten. De kunde berätta om sitt arbete med utgångspunkt i internationell rätt vilket gjorde det lättare att förstå konflikten och få en uppfattning om vad som är rätt och fel.
Med studieresans möten i åtanke, vilken bild fick ni av ungdomars perspektiv på en lösning av konflikten?
Sakke: Hos tankesmedjan i Ramallah i Palestina som vi besökte kom det fram att äldre generationer starkare håller fast vid en tvåstatslösning och att yngre generationer snarare anser att en enstatslösning skulle fungera bäst då det påminner mer om den rådande situationen. Det är svårare att säga hur israeliska ungdomar ser på konflikten eftersom folk helt enkelt inte pratar så mycket om det.
Aida: Jag uppfattade också att unga palestinier är mer öppna för en enstatslösning eftersom de vet hur långt bort en tvåstatslösning är. Vad gäller israeliska ungdomar så påverkas de ju inte lika mycket av ockupationen och jag minns det som att ungdomar i Israel inte hade speciellt mycket åsikter om konflikten.
Sakke: Jag skulle vilja lägga till att det kan ha hänt mycket sedan vi var där i september. Till exempel har ju Donald Trump presenterat sin ”Deal of the Century” som förmodligen förargade många palestinier då planen verkligen skulle ha ritat om kartan till Israels fördel. Jag kan tänka mig att det fick många unga, framför allt palestinier, att se ännu mer kritiskt på en tvåstatslösning.
Hur ser ni på civilsamhällets, och framför allt ungas, förutsättningar att påverka och engagera sig i freds– och konfliktfrågor i MENA-regionen i allmänhet och Israel och Palestina i synnerhet? Ser ni några skillnader/likheter med hur unga kan påverka och engagera sig i Sverige?
Aida: Jag tänker att det finns en väldigt stor skillnad i vart man bor. Unga som bor i till exempel Gaza har i stort sett ingen möjlighet till att vara med och engagera sig eftersom det är en så konfliktdrabbad zon, medan unga i Tel Aviv har en större möjlighet till att kunna vara engagerade i civilsamhället. Och vi i Sverige har ju helt andra möjligheter än vad ungdomar i Israel och Palestina har. Så det handlar ju verkligen om vart man bor någonstans.
Sakke: Jag tycker att det är en korrekt analys att det beror mycket på vart man bor. Om man ska jämföra med Sverige så är det ju väldigt fritt att engagera sig i freds- och konfliktfrågor inom civilsamhället här. I Tel Aviv tänker jag mig att det finns en bredd av olika ungdomsorganisationer, men jag tror inte att freds- och konfliktfrågor är det som organisationerna sysslar med. Om man är ung i MENA och Israel-Palestina och vill engagera sig i freds- och konfliktfrågor så tror jag att det är enklare att delta på internationella konferenser där de kan föra dialog på en neutral plattform.
Hur var det att resa med en grupp med deltagare från olika organisationer och politiska övertygelse? På vilket sätt fick ni chans att utbyta erfarenheter med varandra?
Aida: Israel-Palestinafrågan är en fråga som skapar debatt i Sverige och det var något jag kunde se även under resan. Vi kunde till exempel ha ett möte med en neutral aktör som Röda korset, men efteråt ändå ha olika uppfattningar om vad som faktiskt sades. Så ja, det märktes tydligt att vi hade olika politiska övertygelser, men vi kunde ju ändå ha trevligt tillsammans. Vi respekterade ju varandras åsikter vilket man brukar göra i sådana här sammanhang.
Sakke: Det ligger något i det Aida säger, att konflikten mellan Israel och Palestina är någonting som är ganska politiskt laddat i Sverige. Som deltagare från en icke-politisk organisation så kunde jag absolut se uppdelningen mellan de politiska övertygelserna. Det återspeglas ju i hur folk ställer frågor, vilka frågor man ställer samt hur man interagerar med personerna vi fick träffa. Men jag tycker att det var berikande på många sätt eftersom jag fick flera olika perspektiv. Det var en bra mix.
Skulle ni rekommendera andra att åka på liknande studieresor? Varför i så fall?
Aida: Det skulle jag absolut göra. Resan var väldigt professionellt planerad. Vi fick höra många perspektiv, träffa olika typer av aktörer och schemat var väldigt väl genomtänkt. Det var även bra att vi innan resan hade en förberedelsedag där vi fick träffa de israeliska och palestinska ambassadörerna, samt att Folk och Försvar gav oss mycket läsmaterial. Det förberedde oss verkligen för resan.
Sakke: Jag kan bara instämma. Det är en chans att tillsammans med en grupp som är intresserad och engagerad få utveckla sin kunskap inom ett visst område. Det är en fin och unik upplevelse som jag starkt rekommenderar andra att genomföra om de får chansen.
Daniel Kjellén
Programansvarig
Amanda Lindell
Praktikant