Klimatförändringar och geopolitiska spänningar sätter i blickfånget. Hur Sveriges och våra grannländers intressen i området ut, och vilka förutsättningar för samarbete finns? Zebulon Carlander reflekterar efter Folk och Försvars senaste seminarium i ämnet.
Den 3 juni anordnade Folk och Försvar i samarbete med Norges ambassad i Stockholm och Institutt for forsvarsstudier (IFS) ett seminarium under rubriken ‘’Säkerhetspolitik i Norr’’ som gav en situationsrapport om det säkerhetspolitiska läget i Arktis. Till att börja med fanns det konsensus hos de olika talarna att ‘’Arktis är en fredlig region präglad av stabilitet och samarbete’’.
Arktis är högintressant idag av flera anledningar. Klimatförändringar öppnar upp för nya transportsträckor, det finns stora mängder av resurser, såsom olja och gas, och det är militärstrategiskt viktigt.
För Norge är Arktis ett strategiskt prioriterat område och man har målsättningen att utveckla regionen för att göra den mer dynamisk och innovativ. Statssekreteraren Bård Glad Pedersen från norska UD var tydlig med att förutsättningen för samarbete där är ett hållfast juridiskt och institutionellt ramverk.
Norge har länge haft en konstruktiv relation med Ryssland, vilket inte minst visades 2010 genom överenskommelsen om gränsdragningen i Barentshavet. Medlemskapet i NATO har varit en fördel för Norge då det har kompenserat för asymmetrin i landets storlek sett till Ryssland. Däremot har Ukraina-krisen haft stora konsekvenser på samarbetet. Ryssland har visat sig redo att använda militärmakt för att nå politiska mål och samtidigt sker stora ryska militära investeringar i regionen, vilket också sänder signaler.
Från norsk sida ser man ingen grund för något direkt hot mot Norge, men läget är allvarligt och nu gör man investeringar i försvaret. Från Norge är man dock tydlig med att stabilitet och säkerhet krävs för en fortsatt god utveckling i regionen.
När det kommer till Arktis har de nordiska länderna olika perspektiv. Att Sverige är en arktisk icke-kuststat har bidragit till att vi inte har lagt lika mycket energi åt det hållet tidigare, även om det på sistone har börjat förändras. I Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport från 2013 står det att ‘’utvecklingen i Arktis är av stor vikt för svensk och global säkerhet.’’Sverige har också sedan något år tillbaka en strategi för regionensom den nya regeringen nu avser att utveckla. Intresset för Arktis har också ökat i Sverige sedan vi var ordförande för det Arktiska rådet mellan 2011 och 2013.
Rysslands President Vladimir Putin har identifierat Arktis som ‘’ett särskilt intresse’’ och landets försvarsminister Sergej Shoigu har nyligen varnat att ’Vi kan använda militärmakt i Arktis’’.
Det sker en kraftig upprustning och modernisering av Rysslands militära förmågor i regionen. Det byggs strategiska ubåtar, och nya precisionsmissiler är under utveckling. Framför allt är mycket av aktiviteten på Kolahalvön där norra flottan är baserad. Kola var utan aktivitet i tio-femton år eftersom Ryssland vare sig hade viljan eller förmågan att förändra läget där, men nu är det annorlunda.
Marinens förmåga kommer dock att sjunka de kommande åren på grund av det svårare ekonomiska läget. Det innebär att det kommer att vara svårt att matcha Moskvas ambitionsnivå. En nyhet är att ett arktiskt strategiskt kommando har nyligen inrättats, vars uppgift är att leda alla föraband inom sitt geografiska område. Det är värt att bejaka att medans Ryssland ökar sin militärförmåga är Arktis en region med en stor geografisk yta vilket gör det svårt att upprätthålla närvaro och projicera styrka.
Ryssland vill utveckla regionen, något som kräver resurser. Därför har man i en ökande utsträckning vänt sig till Kina. Krisen över Ukraina gör Ryssland mer beroende av Kina och båda länderna har fler sammanfallande än konkurrerande intressen. Arktis är strategiskt viktigt för Ryssland, och Kina önskar öka sitt inflytande där. Framför allt ser man stor potential att utvinna resurser och utnyttja de transportmöjligheter som regionen erbjuder.
Det finns ett par multilaterala forum som berör Arktis. Det mest betydelsefulla är det Arktiska rådet. Rådet har åtta medlemsländer och ett antal organisationer som representerar regionens ursprungsbefolkning. Sedan finns det ett par länder som har observatörstatus. Ett annat forum är Arctic Security Forces Roundtable (ASFR) som har en någorlunda större samling av länder där man diskuterar sätt att utveckla och främja samarbete och partnerskap på olika frågor som flyg- och sjöräddning.
På seminariet belystes faktumet att det finns en avsaknad av forum för att diskutera hård säkerhet (militära frågor och liknande) i Arktis. Det finns ett behov av ett sådant, men med dagens spända läge är det svårt att få till. Ett frågetecken som lyftes var vad för potential som rymdteknologi utgör. i takt med att teknologiska framsteg gör det billigare och lättare att använda satelliter i Arktis.
Arktis är ett förhållandevis lugnt och stabilt område idag, men detta kan förändras, mycket beroende på utvecklingen mellan Ryssland och NATO samt EU-länderna. Arktis är viktigt för Sverige och därför är det i vårt intresse att försöka spela en mer aktiv roll i att främja en fredlig och samarbetsinriktad utveckling där.
Zebulon Carlander
Medlem i Moderata Ungdomsförbundet
Deltagare i Folk och Försvars Försvars och Säkerhetsakademin 2014