Östra Medelhavet har hamnat högt upp på den internationella säkerhetspolitiska agendan. Mest uppmärksammat är konflikten mellan de två Nato-länderna Grekland och Turkiet. Medan de har en lång historia av ansträngda relationer är katalysatorn bakom den senaste tidens oroligheter en dispyt om maritima rättigheter i båda ländernas närområde. Läget är så pass spänt att de två allierade staterna riskerar att hamna i en militär konflikt med varandra. Därtill finns den fortfarande låsta Cypernkonflikten som också är en källa till oro i regionen.
Som en respons på Turkiets agerande har Frankrike under president Emmanuel Macron valt att tydligt positionera sig vid den grekiska sidan och den franska försvarsmakten har deltagit i övningar tillsammans med den grekiska flottan. Samtidigt har USA varit frånvarande vilket har lämnat ett slags diplomatiskt vakuum som EU och inte minst Tysklands förbundskansler Angela Merkel har försökt att fylla genom att agera som en medlare mellan Aten och Ankara. En central aspekt är de stora energipolitiska intressen som finns i och med de omfattande gastillgångar som har upptäckts i Östra Medelhavet.
Den pågående konflikten mellan Grekland och Turkiet understryker hur turkisk utrikespolitik har blivit alltmer offensiv de senaste åren under president Recep Tayyip Erdogan. Turkiet har haft en växande närvaro såväl politiskt som militärt i bland annat Sydkaukasien, Libyen, och Syrien. Erdogans utrikespolitiska linje har väckt kraftigt motstånd och irritation hos flera Nato-allierade. USA har gått så långt som att stänga ute Turkiet från F35-programmet. Detta på grund av Turkiets beslut att införskaffa ett ryskt luftvärnssystem som USA anser utgör ett säkerhetshot mot det nya amerikanska stridsflygplanet.
Samtidigt har Ryssland befäst sina positioner i och runt Östra Medelhavet. Efter den militära interventionen 2015 har den ryska militära infrastrukturen i Syrien, med såväl flyg- som marinstridskrafter, kraftigt förstärkts och har en potentiell räckvidd långt utanför de syriska gränserna. Sammantaget har Ryssland betydande politiska, ekonomiska och militära intressen i Levanten, Libyen och även EU-stater såsom Cypern. Ryssland är därmed en maktfaktor som inte kan ignoreras i ett högspänningsområde som Östra Medelhavet.
Alla dessa faktorer skapar tillsammans en säkerhetspolitisk situation som riskerar att urarta till något ännu värre. Alla pågående konflikter och spänningar är destabiliserande för regionen, och i förlängningen för Europa. På grund av den sammansvetsade värld vi lever i påverkar skeenden i Östra Medelhavet också Sverige. Medelhavsregionen kan betraktas som ett av våra närområden rent intresse- och säkerhetsmässigt. Därför är det oerhört viktigt att vi följer och förstår de olika aktörernas ageranden och intressen.
Därför anordnar Folk och Försvar ett webbsänt seminarium som fokuserar på Östra Medelhavet. Vi kommer försöka få svar på flera frågor: Vad är drivkrafterna bakom det upptrappade läget i regionen? Vad kan vi förvänta oss framöver? Hur påverkar utvecklingen i Östra Medelhavet Sveriges säkerhetspolitiska intressen?
Dessa och flera andra frågor kommer att diskuteras under seminariet.
Program
15:00 Inledning
Zebulon Carlander, säkerhetspolitisk programansvarig, Folk och Försvar
15:05 Det turkiska perspektivet
Bitte Hammargren, fri skribent, Turkiet- och Mellanösternanalytiker, associerad senior medarbetare hos Utrikespolitiska institutet
15:20 Det ryska perspektivet
Martin Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet, Utrikespolitiska institutet
15:35 Det europeiska/transatlantiska perspektivet
Michael Sahlin, Sveriges före detta ambassadör till Turkiet, ledamot av KKRVA
15:50 Diskussions- och frågestund
16:00 Samtliga panelister