Den 8-10 juni 2016 genomförde Folk och Försvar Nordisk konferens 2016. Deltagare från Sverige, Finland och Norge samlades i Malmö för att under tre dagar diskutera regionen, påverkanskampanjer och våldsbejakande extremism.

Öresundsregionen är unik. Både i en nationell, men även i en internationell jämförelse. ”Att jobba med danskarna är inte utrikespolitik, det är bara politik” som Henrik Fritzon, regionordförande (S) i Region Skåne uttryckte det. Den integration som trots allt finns mellan Sverige och Danmark (eller kanske snarare Malmö och Köpenhamn) är speciell. Och ibland kunde man ana, mellan raderna, en irritation över att ”politikerna i Stockholm” inte förstår den speciella situation som råder i detta område. Öresundskommittén (det politiska samarbetet i Öresundsregionen) har nyligen bytt namn till Greater Copenhagen & Skåne Committee vilket skvallrar om de ambitioner som finns; detta är ett område som ska marknadsföras i hela världen.

Att gränskontrollerna ställt till med problem för bland annat jobbpendlare (17 000-18 000 skåningar jobbpendlar till Köpenhamn varje dag) framkom med all tydlighet. Efter ett besök hos Länsstyrelsen i Skåne förstår man också den enorma press som ett antal skånska kommuner utsattes för under flyktinghanteringen hösten 2015. ”Men vi klarade det”, som landshövding Margareta Pålsson konstaterade. Men kommer man klara samma situation en gång till? Den undran blev hängande i luften. Ett besök hos Polisen och Tullverket i Limhamn gav också en väldigt direkt bild över hur förra höstens arbete gick till och de utmaningar som dessa två myndigheter stod, och fortfarande står, inför. De upprättade gränskontrollerna kräver mycket personal, men som en polis också uttryckte det: ”det var länge sedan vi hade så få villainbrott och motorbåtsstölder som nu”. Enkelt uttryckt – gränskontrollerna har fört med sig en rad andra, kanske oförutsedda, effekter.

Radikalisering och våldsbejakande extremism var också ett stort tema på konferensen. Med bland andra Magnus Ranstorp och Jon Fitje Hoffman, från norska Säkerhetspolisen, som föredragshållare så stod det klart att de nordiska länderna står inför liknande problem. Hoffman kunde också konstatera att antal Syrienresenärer har minskat. Detta är också ett fenomen som har noterats i Sverige. Vad det beror på är svårt att säga, men förluster på slagfältet och bättre polisarbete framhölls som två tänkbara förklaringar. Civilsamhällets viktiga roll i att bryta en radikaliseringsprocess framkom också. Ett arbete som nu bland annat Sverige anammat genom inrättandet av nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

Men en Folk och Försvarkonferens skulle inte kännas helt komplett utan en tydlig försvarspolitisk aspekt. Därför fick vi lyssna till föredrag från Saab Kockums om Sveriges undervattensförmåga och ubåten A26. Konferensen kom att avslutas på fredagen med ett uppskattat och lärorikt besök på Södra skånska regementet P7 i Revingehed. P7 ansvarar nu för det förband som är insatt i Mali och kommer även stå för nästkommande rotation. Det blev på något sätt passande att Nordisk konferens rundades av med samtal om Mali. På tre dagar rörde vi oss från gränskontrollerna vid Öresundsbron till den FN-ledda MINUSMA-insatsen i Mali.

Sverige är i världen. Och världen är i Sverige.