Folk och Försvar bjuder in till ett webinarium om solidaritetsförklaringen.
År 2009 antog riksdagen den så kallade solidaritetsförklaringen. Den svenska solidaritetsförklaringen grundas på artikel 42.7 i Lissabonfördraget och stipulerar att: ’’Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.’’
Solidaritetsförklaringen har brett stöd i riksdagen och har bekräftats av både statsministrarna Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Det har däremot aldrig preciserats vad för slags stöd som utfästelsen kan komma att handla om i praktiken. Medan den inte utesluter militärt stöd har det alltså inte gjorts några förberedelser för att kunna operationalisera solidaritetsförklaringen i en konfliktsituation.
Det enda tillfället som artikel 42.7 har åberopats är av Frankrike efter terrorattackerna i Paris hösten 2015. Då förklarade den dåvarande franske presidenten François Hollande krig mot terrorgruppen Daesh och bad om stöd från övriga EU-länder. Sverige kom att bidra med bland annat överlåtelse av försvarsmateriel och transportstöd till Frankrike. Det föranleddes av en aktiv politisk diskussion om målsättningarna med stödet till Frankrike.
Det franska åberopandet av artikel 42.7 innebar flera avvägningar i säkerhetspolitiken. Flera debattörer lyfte exempelvis fram att det svenska stödet kunde vara prejudicerande för framtiden, vilket kunde vara relevant i en situation där Sverige behöver hjälp utifrån, medan andra ansåg att Sverige behöver prioritera sina begränsade resurser på att bygga nationell försvarsförmåga. Dessa målkonflikter existerar än idag.
Just nu pågår det en diskussion inom EU-samarbetet om att utveckla förståelsen för och konkretisera innehållet i både EU:s försvarsklausul 42.7 och EU:s solidaritetsklausul 222. Vid ministerrådets sammanträde i juni var en av slutsatserna att man bland annat ska identifiera lärdomar för framtiden och titta på möjliga scenarier för klausulernas aktivering. Det är möjligt att det här arbetet kan bidra till att även utveckla Sveriges solidaritetsförklaring.
Det finns många frågor om den svenska solidaritetsförklaringen: Har dess betydelse förändrats sedan den antogs för mer än ett decennium sedan? Borde vi göra mer för att konkretisera vad för stöd vi är redo att ge? På vilket sätt kan det stöd som vi ger andra kopplas till det stöd vi kan förvänta oss tillbaka? Hur vill Sverige att EU:s olika solidaritetsklausuler inom säkerhets- och katastrofpolitiken ska utvecklas?
Folk och Försvar bjuder in till ett webinarium om den svenska solidaritetsförklaringen där dessa och andra frågor kommer att diskuteras. Vi kommer att få höra resonemang om hur solidaritetsförklaringen kan operationaliseras, vilken roll den spelar i en större svensk säkerhetspolitisk strategi, och hur frågan om solidaritet betraktas i övriga Europa.
PROGRAM
14.30 Introduktion
Zebulon Carlander, säkerhetspolitisk programansvarig, Folk och Försvar
14:35 Ett historiskt perspektiv på solidaritet i svensk säkerhetspolitik
Jacob Westberg, docent och universitetslektor, Försvarshögskolan
14:50 Ett operativt perspektiv på solidaritetsförklaringen
Michael Claesson, insatschef, Försvarsmakten
15:05 Ett europeiskt perspektiv på solidaritetsförklaringen
Calle Håkansson, doktorand i Global Politics, Malmö Universitet
15:20 Ett politiskt perspektiv på solidaritetsförklaringen
Pål Jonsson, riksdagsledamot, Moderaterna
Janine Alm Ericson, riksdagsledamot, Miljöpartiet
15:35 Diskussions- och frågestund
Jacob Westberg
Michael Claesson
Calle Håkansson
15:50 Webinariet avslutas