Det är ett faktum att främmande makt kommer att försöka påverka det kommande amerikanska presidentvalet. Men vad vill utomstående stater uppnå med detta? Hur genomförs påverkansförsöken i praktiken och varför kan människor påverkas? I denna artikel har Amandah Andersson, kommunikatör på Folk och Försvar, pratat med tre olika experter om dessa frågor.

Det är mindre än en månad kvar till det amerikanska presidentvalet. Spekulationerna om vem som kommer att segra, och varför just den kandidaten kommer att göra det, är många, och när valresultatet kan bli klart är ytterligare något som väcker diskussion. Temperaturen har stigit efter den första kandidatdebatten, som ägde rum förra veckan, och en ny dimension av spänning har adderats efter att president Donald Trumps testat positivt för Covid-19.

Denna artikel riktar fokus mot en fråga som har diskuterats sedan det förra presidentvalet 2016 och som är högaktuell, nämligen vilken roll andra stater kommer att spela i valet. Sedan tidigare har bland annat den så kallade Muellerutredningen slagit fast att den ryska statsmakten försökte påverka valet 2016 och ingenting indikerar att läget är annorlunda inför det kommande presidentvalet, utan tvärtom. Tidigare i höst berättade FBI-chefen Christopher A. Wray att Ryssland genomför mycket aktiva försök att påverka det kommande presidentvalet. I ett officiellt uttalande under sommaren angav William Evanina, direktör vid det amerikanska National Counterintelligence and Security Center (NCSC) att, förutom Ryssland, ytterligare två länder aktivt försöker att angripa presidentvalet 2020: Kina och Iran.

Frågan inför valet 2020 är alltså inte om yttre påverkan kommer att ske igen, utan snarare om den kommer att lyckas. Målgruppen är en splittrad och mottaglig amerikansk befolkning, och det slutgiltiga målet är större än att bara påverka ett valresultat.

– Angriparnas mål är att påverka landets beslutsförmåga och möjlighet att vara en internationell aktör. Det ger angriparna en mängd fördelar, både ekonomiska, politiska eller geografiska. För att lyckas med detta måste man se till att ett annat land får en svag regering, säger Mikael Tofvesson, som är enhetschef för Enheten för skydd mot informationspåverkan på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Nya möjligheter i en digital era

Att länder försöker att påverka andra länder och sprida propaganda är inget nytt fenomen. Det tillhörde en vanlig rysk taktik under kalla kriget. Ryssland har sedan länge fört illegitim påverkan särskilt mot närliggande stater, och Ryssland är inte ensamma om det. Med sociala medier har däremot möjligheterna att mobilisera och genomföra omfattande kampanjer med syfte att sprida desinformation eller propaganda ökat. Det är både billigare och snabbare än förr och räckvidden är i princip obegränsad.

– Det var svårt att få ett större genomslag förr. Då kunde man till exempel plantera förfalskade dokument och se till att media fångade upp dem. Om det fick genomslag i media hade man framgångsrikt konstruerat en lögn, men det tog lång tid och kostade mycket pengar. Idag kan man skjuta ut en hagelsvärm av diverse konstruktioner och se vad som fäster. I sociala medier är distributionen gratis, berättar Patrik Oksanen, Senior fellow på tankesmedjan Frivärld.

Den yttre påverkan är en pågående process. Rysk närvaro i den amerikanska virtuella sfären har inte avtagit sedan 2016 – enligt en rapport från 2019 av senatens underrättelseutskott har den ökat. Den befintliga närvaron kan komma att intensifieras under den sista månaden fram till valnatten. Fastän det är svårt att utmäta den exakta effekten av den ryska påverkan i presidentvalet 2016, gav angreppen resultat.

– Aktionerna under valet 2016 hade en effekt på debatten och då kan man inte utesluta att det har en effekt på valet. Men det är en annan sak att hitta bevis på att till exempel ett antal personer inte röstade, eller röstade på Trump istället för Clinton. Men vi kan konstatera en effekt på debatten och från antagonistens perspektiv är det värt att investera i en fortsättning att agera på det här sättet, säger Patrik Oksanen.

Hur kan en stormakt som USA vara så sårbar för yttre påverkan? I sin bok Skarpa skärvor skriver Patrik Oksanen att ”underskattning, arrogans och en övertro på sig själv gjorde att USA var blottlagt för påverkan från Ryssland”. Inför valet 2020 har USA tagit lärdom av vad som hände förra presidentvalet.

– På en övergripande nivå har statsmakten förberett sig på en rad punkter och det är ett arbete som flera länder har en aktiv samverkan omkring. De är i alla fall mer förberedda denna gång, säger Mikael Tofvesson.

Bara för att landets olika myndigheter är bättre mobiliserade och förberedda, och att hoten synliggjorts, betyder det inte att hoten har eliminerats.

Bland botar och troll

Cyberattacker. Trollarméer. Botar. Desinformation.

Detta är ord som kan klinga bekant i samband med ämnet om yttre påverkan, och som är fullt kompatibla i den digitala och virtuella era som vi lever i. Men vad sker när främmande makter försöker påverka en annan befolkning? Vilka tillvägagångssätt finns och vad är målen med yttre påverkan? Finns det några specifika förutsättningar som gör att den amerikanska befolkningen rentav kan vara lättare att påverka i detta val?

Yttre påverkan kan ske på flera sätt och vilka angreppen riktas mot varierar: det kan vara en stat, en myndighet, politiker, men också individer. När en befolkning utgör den huvudsakliga måltavlan handlar det om informationspåverkan. Informationspåverkan innebär att när någon med information påverkar någon annans uppfattning så det får effekt.

På en övergripande nivå går det att definiera fyra mål som en yttre aktör kan sträva efter med informationspåverkan:

  1. att skapa misstro bland befolkningen gentemot statliga institutioner och politiker;
  2. att en befolkning ska ändra eller stärkas i sina politiska preferenser;
  3. att påverka befolkningens vilja och förmåga att gå och rösta;
  4. samt att undergräva befolkningens förtroende för valets genomförande.

De ord som nämndes i början av detta avsnitt är alla verktyg i påverkansoperationer för att lyckas med informationspåverkan. Till exempel kan cyberattacker mot myndigheter, eller mot ett politiskt parti eller en kandidat, användas för att hacka och slå ut IT-system eller stjäla information som sedan läcks ut. Detta kan skapa misstänksamhet eller sänka förtroendet bland befolkningen och på så vis påverka dennas uppfattning. Cyberangrepp sker i princip varje dag. Exempelvis har Microsoft tidigare i höst uppgett att de avstyrt flera attackförsök mot deras produkter och användare, med främmande makt som avsändare. Tre grupper pekas ut: Stronium (Ryssland), Zirconium (Kina) och Phosphorus (Iran). Grupperna har olika målgrupper och tillvägagångssätt med attackerna, men har som gemensam nämnare att de ämnar påverka utfallet av det amerikanska valet på något sätt.

När en yttre makt mobiliserar flera påverkansoperationer med mål om att lyckas med informationspåverkan, sker det en påverkanskampanj. I en påverkanskampanj använder angripare olika verktyg i en uppsättning av påverkansoperationer, som pågår parallellt med varandra.

Informationspåverkan behöver emellertid inte innebära att påverka en enskild individs uppfattning i den mån att personen ändrar uppfattning. En påverkanskampanj kan sträva efter att bekräfta människors världsbild och på så vis förstärka en tidigare etablerade uppfattning. Det är så polarisering späs på.

– I förra valet skapades konton, som senare kunde spåras tillbaka till Sankt Petersburg, i syfte att polarisera. Man gjorde pro-islam-konton och anti-islamistiska konton, och så uppvaktade man riktiga människor och engagerade dem på varsin sida, och utlyste en demonstration på samma tid och samma plats i Houston, berättar Patrik Oksanen.

Som nämnts, är verktygen för att genomföra påverkansoperationer många. Cyberangrepp har redan nämnts, botar och troll är andra exempel. Trollarméer är inte en myt och i praktiken är det en grupp av flera trollkonton. Denna typ av aktivitet har gått att spåra tillbaka till den ryska statsapparaten, alltså finns det statligt finansierade trollfabriker, som mobiliserar trollarméer. Förutom trollkonton, som kan kontrolleras av mänskliga individer, finns det botar som styrs automatiskt av ett program. Troll och botar opererar främst i det virtuella rummet, där vanliga medborgare är lättillgängliga, genom att sprida desinformation, falsk eller missvisande information, och propaganda.

Men all information som sprids i påverkanskampanjer är inte falsk. Varianterna av manipulationer och provokationer är många. En annan metod är att aktivt försöka att sätta agendan på sociala medier och i den allmänna debatten, genom att förstärka utvalda händelser och på så vis skifta fokus. Det går att förstärka debatten utan att utgå från någonting som i grunden är falskt, menar Patrik Oksanen:

– Man kan ta fullt legitima nyheter och vrida dessa i sina kanaler för att höja temperaturen på publiken. Allting behöver inte vara påhittat, för att få genomslag handlar mycket om framing och förstärkning. Ett bråk blir kravall, kravall blir ett inbördeskrig.

Sociala medier erbjuder inte bara möjligheten att nå ut brett, utan även möjligheten att rikta in sig på särskilda grupper. Att angrepp mot vissa grupper i princip är verkningslöst vet angripare om, därför kan operationer riktas mot särskilt utvalda grupper med vissa intressen, övertygelser, eller känslor.

– I förra valet bedrev Ryssland en så kallad mikrokampanj. Målgrupper väljs noggrant ut, oftast svaga grupper, och de får en riktad reklam, säger Mikael Tofvesson.

Grupper väljs ofta ut på en regional eller lokal nivå i en utvald delstat eller ett utvalt område, där en specifik fråga är särskilt känslig, eller där röstutfallet har stor betydelse.

– Yttre aktörer är skickliga på att utnyttja lokala konflikter. I det här läget sänker enskilda medborgare garden lite, den första tanken är väl inte att ett land som Ryssland har koll på vad som händer just där de bor, säger Sanna Torén Björling, som är journalist på DN och tidigare utrikeskorrespondent i Washington, D.C.

Känslor är centralt för att en framgångsrik påverkanskampanj och i förlängningen en effekt av informationspåverkan. När människor är upprörda tenderar de att vara mindre källkritiska, och tröskeln att agera på sina arga känslor är lägre. Propaganda är ytterligare en metod som används i påverkanskampanjer, som syftar till att manipulera andras politiska åsikter och handlingar, oftast genom att anspela på starka, negativa känslor.

– Man utnyttjar effektivt de konfliktytor som redan finns. Hatet mot motståndaren är starkare än kärleken till den egna kandidaten. Det syntes tydligt 2016, då det var så många som hatade Clinton, och så många som hatade Trump, fortsätter Sanna Torén Björling.

För yttre aktörer är spridning av både desinformation och nyheter som framkallar eller förstärker känslor hos människor väsentliga material att arbeta. Att vrida fokus till det som sprids kan bidra till både polarisering och förändring av människors politiska preferenser. Amerikaner är dock inte överdrivet benägna att byta parti, så ett mer attraktivt alternativ kan vara att inte rösta alls.

Det sårbara valsystemet

Valpåverkan kan vara högeffektiv genom att sikta in sig på små punkter som har stor effekt, till exempel enskilda känsligare grupper eller specifika stater. Valdeltagandet i USA är traditionellt sett betydligt lägre än den svenska nivån. Därtill har USA ett annat valsystem, som gör att en lyckad aktion i bara en, eller två, delstater kan få stor betydelse i den senare elektorsomröstningen, vilken är den som faktiskt avgör vem som blir president.

– Det går att göra en stor påverkan på en liten marginell grupp och få ett stort utfall. I en avgörande delstat kan det handla om ett par tusen människor och få dem att inte rösta, eller att rösta, för önskat utfall, säger Patrik Oksanen.

Medan många stater följer ett tydligt mönster i fråga om vilken kandidat som brukar vinna där, finns det ett antal swing states, det vill säga vågmästarstater, där väljarna fluktuerar mellan att välja den demokratiska eller republikanska kandidaten. Det är främst dessa stater där främmande makt strävar efter att människor inte ska rösta. Det skedde redan i valet 2016, enligt Mikael Tofvesson:

– Det kan handla om att man sprider att en vallokal är stängd eller flyttad, eller att budskapet om att ens röst inte kommer att ha någon som helst betydelse, som kan få folk att inte gå att rösta överhuvudtaget.

Förutom att påverka människors röstvilja, kan valet skadas genom att ge skäl till att ifrågasätta valets genomförande. I det förra presidentvalet angreps till exempel IT-system som var kopplade till valet, och även om dessa försök aldrig lyckades fungerar det som en markering att systemet går att störa.

– Forskare simulerar hackningar för att se om det går att hacka och manipulera rösträkningssystem, vilket det gör, så visst finns det en skörhet. Men USA har ett väldigt decentraliserat valsystem, vilket på ett vis är stärkande eftersom det är svårt att göra en attack mot alla system samtidigt, säger Sanna Torén Björling.

Möjligen kommer valet 2020 uppleva liknande försök. I år har dock president Trump själv planterat en stor skepsis mot poströster, som antas bli många på grund av den rådande situationen med Covid-19. Presidenten har i uttalanden indikerat att han inte litar på poströster och att risken för falska valsedlar och dubbla röster är stor. Detta utgör ett perfekt sprängstoff för exempelvis trollarméer att sprida mot riktade grupper, som genom skepsis mot poströster kan skapa en övertygelse om att röstningen varit orättvis. Sanna Torén Björling menar att det i det långa loppet skadar hela demokratin.

– Om man skadar amerikanarnas förtroende till själva röstsystemet, sjunker amerikanarnas förtroende till sitt eget system och då trasar man till slut sönder det.

Varför kan det fungera?

Robusta cybersäkerhetssystem i all ära, men det skyddar inte mot riktade påverkanskampanjer och är således inte en garant mot yttre angrepp. Liksom i Sverige är yttrandefriheten stark i USA, därför är det svårt att reglera spridning av manipulerad information och riktade aktioner, eftersom vem som helst kan skapa konton på öppna plattformar. På dessa digitala plattformar står enskilda individer, som på egen hand ska navigera i den digitala informationssfären.

Påverkansaktionerna på den digitala arenan är välplanerade, och både motståndskraften och medvetenheten bland enskilda individer varierar. När ett debattklimat polariseras till den grad att allt som är fint tycks vara bortglömt, eller en uppenbart planerad lögn omvandlas till människors verklighet, blir avsaknaden av nyansering uppenbar. Men hur kan informationspåverkan få ett sådant genomslag, att främmande makt i princip kan regissera andra människors verklighetsuppfattning och forma den inhemska opinionen?

Det finns inte ett svar på den frågan, men centralt för att kunna identifiera möjliga förklaringar är den amerikanska befolkningen, som lever under olika förutsättningar i olika delstater.

Sanna Torén Björling är aktuell med boken Allt vi har gemensamt, som riktar strålkastaren mot just den amerikanska befolkningen och klyftorna inom den.

– Ryssarna har ägnat sig mest åt desinformation och att blanda det som är falskt med sant. Sakta förvrider man referensramarna hos den enskilda medborgaren – vad är sant och vad är falskt? Det här fungerade väldigt bra, eftersom de använde sig av amerikaner och även folk som inte visste att de användes, som har svårt att särskilja på sant och falskt.

Både Sanna Torén Björling, Patrik Oksanen och Mikael Tofvesson pekar ut tilliten, eller snarare brist på den, mot systemet som en förklaring till att yttre påverkan kan få stor effekt på den amerikanska befolkningen. Människor med lägre tillit är enklare att exploatera för desinformation och propaganda. Överlag har den amerikanska befolkningen ett markant lägre förtroende för samhällets institutioner och det politiska systemet.

Förutom tillitsproblem, framför Sanna Torén Björling den polarisering som redan finns i befolkningen som en annan förklaring:

– Yttre aktörer har skjutit sig in på områden som redan är konfliktfyllda. Överlag har USA blivit allt mer polariserat under de senaste 20 åren, och är därför ganska sårbara för att med ganska små medel påverkas. Partipolitiska linjer går allt tydligare mot varandra och flera frågor är väldigt laddade, abort och vapen till exempel. Dessa frågor kan man väldigt effektivt nyttja. Som utomstående stat behövs inte särskilt mycket göras, det kan räcka med att heja på.

Medvetenheten bland befolkningen om yttre påverkansförsök varierar och inställningen påvisar ytterligare en splittring mellan folket, där demokratiska väljare tenderar att vara mer oroliga för yttre påverkan än republikanska. Men splittringarna i befolkningen är mer omfattande än så. Anledningen till att i alla fall delar av befolkningen är ett öppet mål för informationspåverkan, kan grundas i djupare klyftor i inkomstskillnader.

– Återhämtningen sedan finanskrisen har gått till en liten del av befolkningen. Historiskt sett har relativt stora skillnader mellan befolkningen varit accepterade, men nu sticker det i ögonen på många amerikaner, och många har tappat tron på den amerikanska drömmen, avslutar Sanna Torén Björling.

Med en amerikansk befolkning med en påträngande djup polarisering, skilda verklighetsuppfattningar och en förlorad amerikansk dröm, som måltavla, kan väldigt små ansträngningar vara tillräckliga för framgångsrika påverkanskampanjer av yttre aktörer. Det slutgiltiga målet för angriparna är större än presidentvalet 2020 – det är att få större utrymme på den globala arenan, vilket möjliggörs av ett försvagat USA. Det betyder att vi, i förlängningen, kan komma att få en ny världsordning med nya spelregler att anpassa oss till. Hur en sådan värld skulle se ut, återstår att se.

Amandah Andersson
Kommunikatör Folk och Försvar

På torsdag, den 8 oktober, arrangerar Folk och Försvar ett seminarium där frågan om vad det amerikanska presidentvalet betyder för Sverige, kommer att diskuteras. Deltar gör bland annat Sanna Torén Björling, som har intervjuats i denna artikel. Seminariet kommer att sändas live på Youtube. Läs mer och anmäl er här!

Dela