Inför höstens försvarsbeslut har Folk och Försvar erbjudit alla partier som är representerade i Försvarsberedningen att skriva varsin artikel med sina perspektiv på framtidens civila försvar. I den här artikeln skriver Daniel Bäckström från Centerpartiet om sina tankar kring den civila komponenten av totalförsvaret.
Det har snart gått tre år sedan en enig försvarsberedning lämnade sitt delbetänkande Motståndskraft – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021-2025. En rapport som vågade tänja på koncepten, som erbjöd en helt ny tankevärld för hur samhällets civila beredskap kan utvecklas och organiseras på lokal, regional och nationell nivå för att ytterst kunna möta ett väpnat angrepp.
Försvarsberedningen konstaterade att samhällets krisberedskap inte är dimensionerad för att hantera ett väpnat angrepp och de påfrestningar som ett krig medför och därför saknar flera av de resurser, förmågor och strukturer som kommer att krävas vid krigsfara och krig. Vad vi sett under Covid-19 är att dessvärre saknar samhället många av de resurser som samhället behöver också under stora påfrestande fredstida händelser. Tyvärr är det ett underbetyg för svensk krisberedskap att de stora utvecklingsstegen tas först när något riktigt katastrofalt sker, som Estonia eller tsunamin, trots att det många gånger finns en god uppfattning om vilka sårbarheter som finns i samhället. Det kommande totalförsvarsbeslutet blir därför viktigt. Ett starkt totalförsvar ökar även samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar i både fred som krig.
De nästan tre år som gått från det att försvarsberedningen lämnat sitt betänkande fram till beslutet fattas i höst hade kunnat användas till att utreda, konkretisera och remittera de förslag som fanns med i rapporten men tyvärr har S-MP-regeringen valt att inte göra det i någon större utsträckning. Värdefull tid har gått förlorad.
Under nästa försvarsbeslutsperiod behöver samhället därför ta stora och konkreta steg framåt i byggandet av ett modernt civilt försvar. Reell förmåga behöver skapas, på alla nivåer och inom alla sektorer. Här är det viktigt att staten kan erbjuda ett gott planeringsstöd för landets kommuner och regioner så dom vet vad de ska planera för. Dom behöver ges goda planeringsförutsättningar med tydlighet om vad samhällsviktig verksamhet ska klara av och under hur länge. Vi vill se att konkreta steg framåt tas för att funktionskrav, eller för att använda försvarsberedningens ord – resultatindikatorer – ska kunna definieras för samhällsviktig verksamhet. Först när man vet vad man ska planera för kan konkreta och riktiga åtgärder vidtas.
Nära sammankopplat med detta är att säkerställa en god försörjningsförmåga av bl.a. livsmedel, dricksvatten, energi och läkemedel. Att minska sårbarheterna som vi vet finns och bygga en förmåga att kunna skala upp och vara uthålliga. Inom livsmedelsområdet är det inte minst viktigt att inkludera hela livsmedelskedjan, inkl. förutsättningar och bättre konkurrenskraft för primärproduktionen men också aspekter som att säkerställa transporter och logistik och tillgång till vissa strategiska insatsvaror. Det här är en grannlaga uppgift där samverkan och planering tillsammans med näringslivet som i mångt och mycket äger samhällsviktig verksamhet måste ske i större utsträckning och mer systematiskt än idag.
Under pandemin har vi sett att personalförsörjningen kan bli kritisk och hämma exempelvis antalet vårdplatser som är möjliga att få fram på kort tid. Under höjd beredskap och väpnat angrepp är det rimligt att anta att detta kan gälla flera sektorer och yrken samtidigt, exempelvis inom skola och omsorg, ordning och säkerhet, gränsövervakning, vård, befolkningsskyddet, transporter och logistik. Även om vi hade önskat att en översyn av hur personalförsörjningen inom det civila försvaret ska säkerställas redan hade gjorts under de tre år som gått sedan försvarsberedningen uppmärksammade frågan i Motståndskraft så kommer det bli en av de viktigaste frågorna att komma framåt i under kommande år. Vi ser framför oss att flera olika instrument kommer behöva användas, såsom allmän tjänsteplikt, genom frivilliga försvarsorganisationer men möjligtvis också civilplikt. Arbetet med att krigsplacera personal kommer också behöva fortsätta.
Men minst lika viktigt som att hitta uthålliga och robusta lösningar för ett väpnat angrepp är att bygga motståndskraft i grunden. Att minska sårbarheter och risker i vardagen. Att bara bygga ovanifrån om det brister underifrån kommer riskera suboptimera samhällets samlade resurser. Det blir att hälla pengar i ett svart hål. Småskaliga, närodlade och hållbara lösningar är en viktig väg framåt för ett samhälle som är mer motståndskraftigt vid händelse av kris och krig. Det handlar om en ökad inhemsk produktion av biodrivmedel, reservkraftslösningar och lokal produktion av el, fler producenter av vind- och solkraft samt bättre förutsättningar för svenskt jordbruk och livsmedelsförsörjning. Det är först när vi bygger både under- och ovanifrån som samhällets samlade motståndskraft verkligen kan stärkas.
Daniel Bäckström
Försvarspolitisk talesperson (C)