Idag har den särskilda utredaren, som haft i uppdrag att arbeta med utåtriktade insatser för att öka individers kännedom om och motståndskraft mot desinformation, propaganda och näthat, överlämnat sitt betänkande till regeringen. Amandah Andersson, kommunikatör på Folk och Försvar, sammanfattar utredningens slutsatser och framtidens utmaningar.
I augusti 2018 presenterade regeringen en nationell satsning på medie- och informationskunnighet (MIK) och det demokratiska samtalet. Detta genom att en särskild utredare, Carl Heath, i uppdrag att genom samverkan med aktörer som är relevanta för området, arbeta med utåtriktade insatser som ska främja och öka individers kännedom om och motståndskraft mot desinformation, propaganda och näthat.
Tidigare i vår släpptes antologin Det demokratiska samtalet i en digital tid som samlar olika perspektiv på förutsättningar, erfarenheter och utmaningar kring just det demokratiska samtalet på en digital arena, och idag, den 1 oktober 2020, publicerades betänkandet Det demokratiska samtalet i en digital tid. Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat (SOU 2020:56).
Varför medie- och informationskunnighet?
”Barn, unga och vuxna behöver därför stärka sina kunskaper och förmågor för att bli mer motståndskraftiga mot desinformation, propaganda och näthat.”
Detta slår regeringen fast i kommittédirektivet (Dir. 2018:88). En bakomliggande orsak är, menar regeringen, ett hårdare debattklimat som resulterar i att människor undviker att delta i det demokratiska samtalet på grund av rädsla för hot och hat. När människor avstår från att delta i demokratiska samtal, riskerar det demokratiska samtalet i förlängningen att bli ensidigt och polariserat.
Det digitala landskapet har gått igenom en omfattande tillväxt och bidragit till en omvälvande samhällsförändring. Detta har i hög grad främjat människors möjligheter att dels kommunicera med varandra, men möjligheterna för individen att utöva demokratiskt deltagande. Genom att sänka trösklarna att ta del av nyheter och information, men också diskutera och möta andra perspektiv, kan människor lättare öka sin kunskap om det samhälle vi lever i samt bilda opinion om frågor de tycker är viktiga.
Idag är internet och sociala medier en naturlig del av samhällskroppen, liksom att olika åsikter och debatt tillhör ett friskt demokratiskt klimat. Det är en ren förutsättning för en välmående demokrati att det finns tillgång till information, olika perspektiv och plattformar för människor att delta.
Digitala plattformar är emellertid inte bara öppna och inkluderande för befolkningens demokratiska deltagande. Digitala plattformar har blivit föremål som används för att hota och hata, samt att sprida missvisande information med syfte att underminera det demokratiska systemet. Istället för att främja deltagande, begränsas och tystas människor, och med känsliga algoritmer anpassas medieflöden efter personliga preferenser, bekräftas människor åsikter så att de låses in i filterbubblor. Fakta som är baserade på kunskap ifrågasätts och i den digitala sfären göds faktaresistens. Till följd av hatstormar och hot, försvinner människor inte bara från sina virtuella plattformar utan vissa lämnar till och med sitt engagemang eller politiska uppdrag.
Den digitala arenan utgör dessutom en plattform för spridning av desinformation, som innebär avsiktlig spridning av falsk eller vilseledande information, och propaganda, som handlar om att manipulera fram starka och oftast negativa känslor hos mottagarna. Detta används bland annat av främmande makter, men även av nationella aktörer, för att påverka en annan befolkning och båda metoderna används för att underminera det demokratiska samtalet. Precis som näthat, är detta ett allvarligt hot mot vår demokrati.
Utredningens resultat: Så ska motståndskraften stärkas
Hur kan det demokratiska samtalet skyddas i en digital era?
Ett av uppdragen som kommittén fått av regeringen var att samarbeta med relevanta aktörer för att komplettera, förstärka och sprida kunskap om pågående MIK-insatser, och i sitt arbete har utredningskommittén satsat på ett utåtriktat operativt arbete. Det utåtriktade arbetet har inkluderat möten, workshops och föreläsningar med en rad relevanta aktörer, exempelvis myndigheter, kommuner, skolor, civilsamhällesorganisationer och förtroendevalda politiker.
I sina slutsatser konstaterar kommittén att det behövs en bred samling för att stärka den demokratisk motståndskraften. Regeringen föreslås att anta en nationell strategi för att ökad motståndskraft mot desinformation, propaganda och näthat. En sådan strategi skulle bidra till ett mer långsiktigt, resultatorienterat och sammanhängande arbete, men också ett mer allomfattande arbete som samordnar flera aktörer – rättsväsendet, försvaret, utbildningsväsendet, forskningen, bibliotek, kommuner, regioner, och många fler. Myndigheterna Statens Medieråd och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) anges som möjliga myndigheter som kan axla en samordnade roll på myndighetsnivå, men regeringen bör även inrätta ett samordningsprogram.
Både barn och vuxna behöver stärka sin medie- och informationskunnighet. Insatser riktas främst mot unga genom skolan idag, men arbetet bör också riktas mot vuxna. För att lyckas menar utredningen att samverkan mellan olika aktörer måste bli bättre och att det behövs mer kunskap om vilka metoder som ger effekt.
Utredningen pekar ut näthat som ett problem som måste prioriteras. Detta skriver den särskilda utredaren Carl Heath om i en debattartikel, men det framgår också i utredningens resultat. Utsatta grupper, som förtroendevalda politiker och journalister, måste få stöd och många uppger att de inte anmäler när de utsätts för hot, eftersom att få anmälningar leder till fällande dom. Utredningen föreslår inga korrigeringar i det straffrättsliga skyddet, men menar att en översyn på rättskedjan och om, och hur, den kan utvecklas för att effektivt motverka näthat kan vara nödvändig.
Vidare förslår utredningen ytterligare en utredning som bör utreda hur demokratin påverkas av globala plattformsföretag. Detta hänförs till problematiken med desinformation, propaganda och näthat från plattformar som inte kan kontrolleras av svensk lagstiftning, och som ofta är de som används av främmande makten för att aktivt föra yttre påverkanskampanjer riktade mot den svenska befolkningen. Sverige måste, enligt utredningen, ta ställning till hur dessa utmaningar ska mötas.
Demokratiska utmaningar för framtiden
Utredningen om medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet ramar in komplexiteten på den tillgång och de möjligheter som digitala plattformar bidrar med. Å ena sidan genererar digitala arenor fler möjligheter för medborgare som tidigare saknat plattformar att diskutera och utbyta åsikter på, samt nå ut till flera och kunna bilda opinion. Dessutom finns information mer tillgängligt och det är låga trösklar för att leta vidare efter ytterligare information, om så efterfrågas. Å andra sidan berövas flera medborgare sina plattformar, då de hatas och hotas, och i informationssökande kan innehållet anpassas – på internet sprids till och med desinformation med syfte att vilseleda mottagaren.
Yttrandefriheten är en fundamental grundsten i en liberal demokrati som Sverige. Fastän det finns inskränkningar mot yttrandefriheten genom lagar som olaga hot och hets mot folkgrupp, finns det fortfarande stora spelrum att agera på. I sitt kapitel i antologin Det demokratiska samtalet i en digital tid diskuterar Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet och ordförande för Institutet för juridik och internet, juridiska förutsättningar och motsättningar i att skärpa lagstiftningen. Men problematiken att motverka näthat är större än så: det är inte alltid det går att identifiera en förövare.
Det digitala landskapet har inga nationsgränser, men globala plattformar blir en nationell angelägenhet i den mån att de används som verktyg av främmande makt för att påverka den inhemska befolkningen. Det här är en svårlöst utmaning, särskilt när lösningar som att begränsa internet eller förbjuda vissa sociala medier inte är ett alternativ.
Det är emellertid inte bara utomstående stater som ska anklagas för att underminera det demokratiska samtalet i den digitala tiden. Svenska medborgare är i allra högsta grad aktiva i diverse digitala kanaler. Där uttrycker människor både hat och hot, och det finns både mer och mindre medvetenhet om vilken information de hanterar och sprider. Till exempel, visar en rapport från FOI (2019) att det är främst män mellan 40 och 60 år som uttrycker hat mot journalister på nätforumet Flashback. Förutom journalister är politiker en utsatt grupp. Omkring var fjärde förtroendevald politiker uppger att de påverkas av utsattheten eller oron för att utsättas för hot och hat, och konsekvenserna blir att politiker undviker att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga. Att journalister och politiker kan göra sitt arbete är förutsättningar för en välmående demokrati och störningar i detta är således ett demokratiskt dilemma.
Utbildning, ökad kännedom och kunskap kan motverka hat och hot på internet. Barn och unga kan nås via skolan, men en utmaning är att nå även de äldre. Utredningen föreslår ökade inslag av medie- och informationskunnighet vid vuxenutbildning, och visar en rad myndigheter och organisationer som arbetar med att sprida information om detta, men problemet att verkligen nå ut återstår: det finns många vuxna som inte nås med dessa åtgärder.
Betänkandet Det demokratiska samtalet i en digital tid. Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat aktualiserar frågan om hur demokratin kan skyddas i en ny tid då vi möter demokratiska utmaningar som vi inte lärt oss att navigera ännu. Att öka medie- och informationskunnigheten är en fortsatt viktig fråga och att intensifiera arbetet för detta kan vara en nödvändighet för vår demokrati och, som utredningens namn antyder, för att förstärka motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat.
Amandah Andersson
Kommunikatör