Denna text är skriven av en deltagare från 2024 års upplaga av Försvars- och säkerhetsakademin (FOSA), Silvia Papic, medlem i S-studenter, med avstamp i FOSA:s utbildningsdag på Utrikesdepartementet. FOSA är en unik och exklusiv spetsutbildning för unga engagerade från Folk och Försvars medlemsorganisationer och deltagarna utgör en viktig del inom Sveriges nutida och framtida säkerhetspolitiska fält. Deltagarnas texter är skrivna utifrån deras egna åsikter och perspektiv kring försvars- och säkerhetspolitik samt samhällets krisberedskap. I artikeln kommer bistånd i form av det svenska utvecklingssamarbetet som ett essentiellt utrikespolitiskt verktyg att analyseras.

Den 24 februari 2022 påbörjade Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina som tydligt markerar en historisk omvälvning. Kriget kränker folkrätten, FN-stadgan och underminerar den regelbaserade världsordningen som har varit en stabiliserande kraft sedan andra världskriget. Vidare omdefinierar konflikten inte bara säkerhetssituationen för Sverige och Europa, utan även för hela den globala gemenskapen. Kriget pågår också samtidigt som en utbredd global demokratisk tillbakagång där tre fjärdedelar av världens befolkning lever i autokratiska länder. Den geoekonomiska maktförskjutningen i världen synliggör dessutom dominerande stormakter med önskan att mobilisera länder i det globala syd.

Som gensvar till kriget visade EU:s medlemsländer prov på samlad enighet och politisk handlingsförmåga, olikt något man sett tidigare. Politiskt, humanitärt, militärt och ekonomiskt stöd implementeras till Ukraina i rekordfart. Stödet har varit genomgående och slagkraftigt. Sveriges totala stöd till Ukraina sedan invasionen inleddes uppgår till cirka 30 miljarder kronor. Utrikesdeklarationen för 2024 betonar att Ukrainas angelägenhet är Sveriges angelägenhet. Ryssland beskrivs utgöra och fortsatt kommer utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet. Deras strategiska handlingsmöjligheter ska därför begränsas, såväl militärt som ekonomiskt och politiskt.

Reformen “bistånd för en ny era”

Det svenska biståndet beskrivs vara ett av Sveriges främsta utrikespolitiska verktyg. Under 2023 gjordes en reform av det svenska biståndet. Reformen beskrivs av regeringen som en modernisering av det svenska biståndet, med övergripande likasinnade övergripande mål, men med nya tematiska fokusområden. En konkret skillnad är att biståndet tidigare utgjorde 1% av BNI, bruttonationalinkomst, men numera ska biståndet motsvara en fast summa på 56 miljarder kronor.

Ur ett säkerhetsperspektiv går det att se att svenska säkerhetspolitiska intressen inkluderas tydligare i reformen, där utvecklingssamarbetet explicit verkar för svenska säkerhetsintressen. Speciellt eftersom reformen tar avstamp i det centrala fokuset på Ukraina och Sveriges närområde. En viktig del är exempelvis det kraftigt ökade fokus på Ukraina och dess närområde, inklusive Moldavien, Georgien och Armenien. Därtill beslutade regeringen i juni 2023 om en ny Ukraina-strategi som omfattar totalt 6 miljarder kronor under perioden 2023–2027.

Vidare genomsyras reformen av initierandet och stödjandet av projekt och insatser som syftar till att främja stabilitet, fred och säkerhet i regioner där Sverige har strategiska intressen. Utöver detta syftar reformen även till ett mer centralt fokus på handel och etableringen av svenska företag. Detta exemplifieras genom pågående insatser i Ukraina, Moldavien, Georgien och även Balkanregionen. EU-närmandet används i dessa regioner som ett av de främsta verktygen för att värna om svenska intressen, där motiveringen för närmandet till EU grundar sig i att det omfattar flertalet politikområden som är centrala för demokratisering. Många av dessa områden, såsom principerna för rättsstaten och kampen mot korruption, är avgörande för att säkerställa en sund demokratisk utveckling. Det ses därmed som ett effektivt sätt att värna om både svenska och europeiska principer. Utöver demokratiska aspekter är det även relevant att betona det ekonomiska och handelsmässiga intresset i EU-närmandet – ett demokratiskt och fungerande statsskick i ovanstående länder är nödvändigt för implementering av investeringar i näringslivet.

Kritiska röster mot reformen

Samtidigt finns det flera kritiska röster mot reformen. Enligt CONCORD, plattformen för svenska civilsamhällesorganisationer, saknar agendan geografisk inriktning, med endast Ukraina och närområdet som tydligt prioriterade områden. Organisationen påpekar också bristen på tydlighet när det gäller hur regeringen ska hantera minskningen av antalet bilaterala samarbeten. CONCORD:s medlemsorganisationer påpekar i synnerhet att arbetet för fredliga och inkluderande samhällen tagits bort som en prioritering, och som en egen rubrik i reformagendan. Enligt dem saknas referenser till inkluderande fredsprocesser som involverar exempelvis unga och andra marginaliserade grupper.

En annan kritisk röst mot regeringens reform av biståndet framhåller risken med en för markant centralisering, som kan leda till att viktiga tematiska områden som varit prioriterade under lång tid glöms bort, däribland hållbart fredsarbete. Dock argumenterar andra röster för ett stort behov av att effektivisera det svenska biståndet för att säkerhetsställa att det genomförs en resultatredovisning som är i linje med svenska intressen.

Kopplingen mellan fred och säkerhet

Hur går säkerhet och fred hand i hand? Jannie Lilja, Director of Studies hos SIPRI, diskuterar fredsarbetet i en alltmer osäker värld på Folk och Försvars seminarium den 25 mars 2024. Lilja betonar fredsarbetet som ett av de främsta verktygen för att bekämpa den demokratiska tillbakagången som vi ser i världen just nu. Hon diskuterar även vikten av att representera svenska och europeiska värderingar på kontinenter som influeras alltmer av andra ekonomiska stormakter, framför allt av Ryssland och Kina. I flera länder på den afrikanska kontinenten verkar länderna, med distinkt skilda metoder, för att främja fred. Till exempel betraktas situationen i Libyen och Centralafrikanska republiken som fredsskapande av Ryssland, med en betoning på stabilisering genom militära åtgärder och upprättande av ordning framför rättvisa. I detta fall prioriteras staten över civilsamhället. Kina å sin sida strävar efter långsiktiga strategiska relationer som sträcker sig in i hjärtat av kontinenten, ofta genom att ge ut lån för länder att bygga infrastruktur.

Det finns skilda paradigmer när det kommer till vilka metoder som används för att skapa fred, och olika uppfattningar om vad fred faktiskt innebär. Genom att undersöka bistånd från OECD-DAC till länder präglade av konfliktrisk efter kalla kriget, har man funnit att länder som erhåller bistånd, där en betydande del anses vara fredsbevarande (såsom anti korruptionsåtgärder och rättsstatsprinciper), tenderar att vara mindre benägna till konflikter. Bistånd är emellertid ingen ensam ingrediens till framgång, utan det är en blandning av diplomatiska och säkerhetsmässiga insatser. En avgörande faktor är tid, och resultat kräver decennier av arbete. Det politiska intresset bör därför sträva efter att vara både proaktivt och flexibelt, med förmågan att reagera snabbt på akuta situationer samtidigt som det investeras i långsiktiga lösningar. Det kräver också en förståelse för att många av dagens utmaningar är gränsöverskridande och kräver samarbete över nationsgränserna. Inte minst inom Norden, EU och FN.

Säkerhet och fred som multidimensionella begrepp

Sammantaget är det problematiskt att många av begreppen som används inom det svenska utvecklingssamarbetet gör det svårt att enas kring en gemensam tolkning och en enhetlig utvärdering av resultat. Detta skapar en utmaning när det gäller att formulera effektiva strategier som kan tillämpas över hela linjen, särskilt eftersom svenska bilaterala samarbeten i grunden skiljer sig åt. En gemensam tolkning av begreppen och en enhetlig utvärdering av resultaten skulle underlätta samordningen av svenska utvecklingsinsatser och öka deras effektivitet. Det skulle också göra det lättare att utvärdera vilka strategier och metoder som fungerar bäst i olika sammanhang, och därigenom bidra till en mer framgångsrik utvecklingspolitik.

Samtidigt är det viktigt att inte bara förlita sig på traditionella biståndsinstrument. Andra åtgärder och verktyg, såsom diplomati och investeringar, spelar en alltmer betydande roll i att främja utveckling och säkerhet runt om i världen. Inte minst att integrera samtliga samhällsnivåer, och att implementera projekt på både statlig- som gräsrotsnivå. Genom att integrera våra olika verktyg, och se de som komplement till biståndet, kan man stärka Sveriges kapacitet att adressera de komplexa utmaningar vi står inför idag.

Håll utkik på Folk och Försvars hemsida under hösten för att skicka in din ansökan till Försvars- och säkerhetsakademin 2025! Läs mer om utbildningen här.

Silvia Papic, Medlem S-studenter. Foto: Privat

Källförteckning

CONCORD, Analys av reformagendan för biståndet Hämtad (2024-04-03)

Analys av reformagendan för biståndet

Folk och Försvar: Hur skapar vi fred i en konfliktfylld värld? Hämtad (2024-04-05)

Regeringskansliet: Bistånd för en ny era, Hämtad (2024-04-04). https://www.regeringen.se/contentassets/e96449ad5b04400cae0a62817a98f3a5/bistand-for-en-ny-era—frihet-egenmakt-och-hallbar-tillvaxt-broschyr.pdf

Regeringens utrikesdeklaration: Hämtad (2024-04-05). https://www.regeringen.se/contentassets/bc4f020074f64d0ea2d2fbcfc47939a4/utrikesdeklarationen-2024.pdf